Åka bada/ut och fiska med båt själv.

Har de tidigare lärt sig badvett, båtvana och är hyfsat ansvarsfulla så ja.  Någon gång måste de få mer egenansvar.  

Född och uppvuxen vid och på havet i en fiskarfamilj. Åkte ensam ut på sjön med min egen motorbåt och la nät när jag var en 9-10 år gammal och ägnade mig själv också åt segling som barn

Helt obrydd om min sjuåring rott ut med båten själv i närheten av bryggan, så länge det använts flytväst. Det värsta som händer är att ungen blir blöt om den trillar överbord.

Bada utan uppsyn kan vara en annan sak eftersom det normalt sett innebär att ungarna inte har flytväst men vid en långgrund strand är jag lugnare. Säg at de fixar det från en 12-13-års ålder

Nån gång måste ju barnen få växa upp och klara av saker på egen hand. Din oro kan inte alltid få styra vad de ska få och inte få göra.

Om de är bra på att simma, normalt ansvarsfulla och har flytväst så tycker jag att åtminstone 15-åringen bör få ge sig ut och fiska. Åka och bada med kompisar borde båda fått göra för länge sen, minst från 10-11 års ålder. 

Min 18-åring är ute och tågluffar i Europa nu med två kompisar, och visst är jag orolig. Men hennes liv kan inte styras av min oro, hon har sitt livs sommar och lever livet, precis som hon ska. Om nåt händer så får hon försöka lösa det, och vi hjälper till hemifrån om vi kan. 

Barn och ungdomar som aldrig får lära sig att hantera risker blir sämre på att hantera risker när de sen uppstår. och blir då sämre på att hantera vuxenlivet. Din roll som mamma är inte bara att skydda barnen, utan även rusta dem inför deras eget vuxenliv. 

Absolut egenansvar är inte problemet, det får de göra dagligen i alla möjliga situationer. Just när det kommer till situationer som faktiskt lätt kan bli kritiska, kommer de lösa det? Kan vara så att jag nu har i bakhuvudet där en elev till min syster drunknade i en sjö, de var en grupp med 16åringar  och alla var duktiga simmare. Dock blev situationen svår och de kunde inte hjälpa/hitta, sin kompis i sjön som av någon anledning hamnat under vattenytan  och livräddning han inte dit. De sa att en vuxen hade troligtvis löst situationen snabbare. Jag vet och förstår att jag inte kan skydda dem mot allt men vissa situationer kanske man ska ta mer vuxenansvar i med. Jag låter dem tex inte hänga ute på kvällar och nätter heller, utan hämtar alltid om de är iväg sent. Det ser jag som ett vuxenansvar, när de faktiskt fortfarande är barn.

Ställ krav på flytväst i båt! 

Man blir säkert extra orolig och överbeskyddande om man har en sån erfarenhet. Men man kan ändå inte eliminera alla risker som någon kan utsättas för. Och barnen blir sämre på att hantera riktiga risker om de aldrig fått lov att prova på att lösa lite mindre allvarliga risker. Så man kan i slutändan göra barnen en björntjänst om man aldrig släpper dem fria och låter dem ta ansvar. I lagom takt såklart. Det är det som är det verkliga vuxenansvaret, att långsamt ge mer och mer frihet under mer och mer eget ansvar. Det kan också skilja sig från barn till barn.

Mina barn till exempel, är inte alls båtvana, så de hade inte fått åka ut ensamma med båt i nån tidig ålder. Medan nån annan i tråden som är uppvuxen vid havet släpper sina barn betydlig tidigare, för de är vana. Och mina bar har andra områden där de är vana och kan utmanas mer.