Ni som jobbar med barn: märks barnens skärmtid hemma?

Fast det beror ju också på vad tiden tas från. Vi leker alltså MASSOR med våra barn och involverar dem även i vardagsbestyr vilket gör att äldste nu älskar att hjälpa med såväl tvätt, vattning, som dammsugning hemma, men - vi har också skärmtid. Det vi däremot inte har är tv-tid, vi har en tv men vi har inte haft igång den mer än kanske 3 h totalt senaste 3 åren. 

Att ta bort just skärmtiden här ser jag ärligt inte att det skulle göra någon som helst positiv skillnad.

Kan också tillägga att vårt barn som vi tillåtit skärmtid för konstant får beröm på förskolan för att han är snäll, artig och delar med sig av saker, och leker snällt med alla. När.vi är ute bland andra barn är han snäll och lugn och har enorm respekt för andras känslor och för vuxna. Sen kan han också såklart busa järnet men han är någon som fått mycket beröm för hur han är.

Jag tror inte kopplingen är så stark som vissa vill få det till med skärmar. Lite som att det skulle finnas nån sömnstrategi som magiskt funkar för alla barn är nog skärmen lika för alla.

Det vi gjort som föräldrar är att ha barnen som prioritet dock i hur vi lever. De har fått ha oss nära och tillgängliga jämt, vi samsover med dem för trygghet, vi finns där om de behöver och vi väljer bort annat i livet nu för att sätta dem först. Jag vet inte, men jag tror sånt kan ha stor effekt med på hur barn mår.

Fast det där är ju helt hur du använder skärm och tv skärm. Har du tv med Netflix och stort kanalpaket har du ju ett oändligt utbud att zappa mellan. En smart tv som de flesta är ger dig åtkomst till oändligt med avsnitt av allt. Precis som en mindre skärm.  Omvänt kan man ha föräldrakontroll på det man ger barnen och låsa skärmen så det är en viss tid och visst utbud som gäller.

Att få paddnacke är ju trist men går att motverka också genom hur man sitter eller ligger med skärmen.

Detta med närsynthet är såklart också tråkigt när det sker, men numer sker ju även mkt jobb framför datorer. Jag har som vuxen brutalt mkt skärmtid varje dag pga att jag har ett jobb där jag sitter låst vid ett skrivbord framför en skärm 40 h per vecka plus gärna extra på helger. Så det är ju något som man tyvärr ofta har svårt att undvika i vårt samhälle numer inom stora delar av arbetsmarknaden.

Det jag ville lyfta i mitt svar var också att skärmar inte måste förstöra barn.
Fast det beror ju också på vad tiden tas från. Vi leker alltså MASSOR med våra barn och involverar dem även i vardagsbestyr vilket gör att äldste nu älskar att hjälpa med såväl tvätt, vattning, som dammsugning hemma, men - vi har också skärmtid. Det vi däremot inte har är tv-tid, vi har en tv men vi har inte haft igång den mer än kanske 3 h totalt senaste 3 åren. 

Att ta bort just skärmtiden här ser jag ärligt inte att det skulle göra någon som helst positiv skillnad.

Jag tror inte att skärmar med valda program av de vuxna för barnen är skadligt för dem om man varvar skärmtid med lek och har en väldigt hög vuxennärvaro i barnens liv. Nej.

Och jag anser att stressade föräldrar för att det existerar skärmtid är skrämmande och stressande mentalt för barnen då detta smittar av sig också.

Men jag ser ju bara det här såklart utifrån att jag själv växt upp med näsan i en bok OCH framför fem myror och Bamse. Att jag växt upp när datorerna kom, med hemdator, roliga spel, och internets intåg. Att jag ändå har en högskoleexamen, familj, vänner och barn och en rätt stor fantasi. Och ett så pass utvecklat språk att jag arbetar med att skriva texter. Och att mitt barn där vi just tillåter reglerad skärmtid (dvs inte fri access utan att vi väljer och har koll) ses som väldigt snäll och empatisk av de som träffar honom och möter varenda utvecklingssteg bvc checkar av med bravur.

Så nej, jag tror inte det är svart eller vitt med skärmtid.

Men det finns ju som sagt mellanting mellan fri youtube när man har andra barn nära och reglerade lugna avsnitt med tema på färg och form korta stunder. Vi har skärm men när vi är med andra lägger man bort den, både vuxna och barn. Då umgås vi istället.

För oss funkar det. Det kan bli gnäll när vi lägger undan skärmen, men inte mer än för vilken annan leksak eller aktivitet som helst, och då känns det hållbart. Vårt barn pratar också mkt om det han ser på skärmen och jag upplever att han lär sig saker. (På samma vis som jag lärde mig och boostade min ordkärlek genom att se 5 myror.)

Men sen finns det ju såklart varianter med, funkar inte skärmen för tillfället så finns ju annat att göra.

Ja, men det är ju värt att reflektera över just vad den skärmen är då som de som svarat dig pratar om. Skärm är ett extremt vitt begrepp.

Som sagt har vi alltså fått som input från vår sons förskollärare att han är lugn, artig och leker bra med de andra barnen. Så hans skärmtid har inte skapat ett problembarn än iaf.

Jodå. Jag tror jag upplever att du letar och bara önskar svar från de som stärker din egen tes om skärmtid dock, vilket såklart står dig fritt.

Att obegränsad skärmtid kan påverka är ju inte direkt det som diskuteras ofta i media och samhället heller. Obegränsad tillgång till det mesta är ju sällan bra, vare sig för barn eller för vuxna.