Ångrar mitt yrkesval

Jag har väninnor som jobbat som förskolelärare, men tröttnat och bytt bana. En gick rektorsutbildning och arbetar  nu som Det. Den andra kompletterade sin utbildning efter några år och läste in till lärare. Det finns säkert fler vägar att gå.
Om du nästan är färdig är det nog smart att läsa klart. Jobba i yrket, men tänk att det här är bara något jag gör tills jag kommit på vad jag egentligen vill.Det kommer lösa sej. 

Nu låter jag säkert jättegammal men livet är verkligen fullt av nya vägar att välja. 
Superbra att du snart är färdig med din utbildning! Finns inget negativt att ha med sig kunskap på vägen. 

Du behöver absolut inte jobba som förskollärare om du inte vill. Kanske bör du börja där eftersom du kommer att ha en examen som det men sen kan du gå vidare. Du kanske fastnar inom industrin som på flera håll växer så att det knakar. Eller halkar in i bankvärlden eller något annat som kan locka dig. 

Du är antagligen inte så gammal än. Komplettera din utbildning, prova på nya saker eller jobba i en hjälporganisation en tid. 

Jag läste till ekonom som ung. Absolut dötrist märkte jag sen och har aldrig jobbat med det. Jag kom in på en annan bana och stormtrivs. Det är tungt fysiskt och jag har en tanke på vad jag vill göra sedan när orken inte längre räcker till. 

Nu låter jag säkert jättegammal men livet är verkligen fullt av nya vägar att välja. 
Superbra att du snart är färdig med din utbildning! Finns inget negativt att ha med sig kunskap på vägen. 

Du behöver absolut inte jobba som förskollärare om du inte vill. Kanske bör du börja där eftersom du kommer att ha en examen som det men sen kan du gå vidare. Du kanske fastnar inom industrin som på flera håll växer så att det knakar. Eller halkar in i bankvärlden eller något annat som kan locka dig. 

Du är antagligen inte så gammal än. Komplettera din utbildning, prova på nya saker eller jobba i en hjälporganisation en tid. 

Jag läste till ekonom som ung. Absolut dötrist märkte jag sen och har aldrig jobbat med det. Jag kom in på en annan bana och stormtrivs. Det är tungt fysiskt och jag har en tanke på vad jag vill göra sedan när orken inte längre räcker till. 

Känner en som utbildade sig till jurist och ångrade sig när hon var klar. Nu jobbar hon med arbetsrehabilitering. 

Förstår dig. Måste ju vara ett av de sämre jobben som finns. Ingen som helst framtid förutom stress och ångest. Gör klart skiten om du inte har så mkt kvar och  hitta på något annat att göra. Du kommer inte att ångra dig. 

Många kvinnor i min bekantskapskrets har utbildat sig till barnskötare och förskolelärare i 30 års ålder och jag begriper verkligen inte varför man gör det. 

Personligen skulle jag hellre städa toaletterna på McDonalds. 

Kan det kanske vara så att de gillar barn mer än du gör?

Känner igen mig till 100%. Precis så kände jag av och till, och som du- vad skulle jag göra annars? 

VFU och vikarierande (få gånger) fick mig att stålsätta mig för framtiden som förskollärare. Hade turen att hitta ett bra jobb. Stannade där i 4 år
 Tänkte att arbetet som förskollärare inte var så jobbigt som jag tidigare kände. 

Bytte jobb, KAOS ARBETSPLATS och blev sjukskriven hela tiden. 

Har flyttat och är mammaledig nu, och har börjat söka jobb. Både förskolläraretjänst och det som verkar okej. 

Jag har ingen aning om vart detta leder. 

Men orden "låt aldrig en livskris gå till spillo" lugnar mig lite. 

Såååå med allt detta vill jag säga: 

Du är inte ensam i att inte vilja bli det du utbildar/utbildat dig till. 
Det går att göra annat. 
(Jag ska upptäcka vad det andra är själv nu!)

Tack för ditt svar!! Du anar inte hur skönt det är att höra att andra är i liknande sits. Jag lämnade ute att jag just nu har tagit ett uppehåll då jag blev gravid under utbildningen. Är hemma med vår 1 åring och har beviljat studieuppehåll till hon fyller 2 år. Vi har även ett skolbarn, vilket bidrar till min kris. 2 barn och vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag förstår, vad tråkigt att du hamnade på en arbetsplats som gjorde dig sjuk. Jag har vikariat på en förskola som var ett rent helvete. Samtidigt har jag haft vfu där jag mött otroliga förskollärare och barnskötare. Så jag förstår att det kan skilja sig väldigt mycket. 

Ska försöka anamma citatet! Även om det känns ovisst nu. Jag har haft i bakhuvudet hela mitt liv att arbeta som någon slags kurator, kanske i skolan är något för mig. Det känns bara otroligt krångligt att skola om mig när jag inte ens är klar och det verkar även svårt att få dessa jobb.

Jag har många gånger tänkt precis såhär och det har lugnat mig. Samtidigt som jag känner- hur lätt är det att glida in på andra vägar? Att få jobb inom bank utan utbildning?

Jag är 30 år så inte så gammal men tillräckligt för att jag ska känna panik över att jag befinner mig i den här situationen. 

Härligt att du kommit in någonstans du trivs!

Arbetsrehabiliteringen kräver väl utbildning?

Hon läste kurser inom psykologi för att komplettera