Anonym (Examen 2018 (31år)) skrev 2024-06-30 19:48:38 följande:
Känner igen mig till 100%. Precis så kände jag av och till, och som du- vad skulle jag göra annars?
VFU och vikarierande (få gånger) fick mig att stålsätta mig för framtiden som förskollärare. Hade turen att hitta ett bra jobb. Stannade där i 4 år
Tänkte att arbetet som förskollärare inte var så jobbigt som jag tidigare kände.
Bytte jobb, KAOS ARBETSPLATS och blev sjukskriven hela tiden.
Har flyttat och är mammaledig nu, och har börjat söka jobb. Både förskolläraretjänst och det som verkar okej.
Jag har ingen aning om vart detta leder.
Men orden "låt aldrig en livskris gå till spillo" lugnar mig lite.
Såååå med allt detta vill jag säga:
Du är inte ensam i att inte vilja bli det du utbildar/utbildat dig till.
Det går att göra annat.
(Jag ska upptäcka vad det andra är själv nu!)
Tack för ditt svar!! Du anar inte hur skönt det är att höra att andra är i liknande sits. Jag lämnade ute att jag just nu har tagit ett uppehåll då jag blev gravid under utbildningen. Är hemma med vår 1 åring och har beviljat studieuppehåll till hon fyller 2 år. Vi har även ett skolbarn, vilket bidrar till min kris. 2 barn och vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag förstår, vad tråkigt att du hamnade på en arbetsplats som gjorde dig sjuk. Jag har vikariat på en förskola som var ett rent helvete. Samtidigt har jag haft vfu där jag mött otroliga förskollärare och barnskötare. Så jag förstår att det kan skilja sig väldigt mycket.
Ska försöka anamma citatet! Även om det känns ovisst nu. Jag har haft i bakhuvudet hela mitt liv att arbeta som någon slags kurator, kanske i skolan är något för mig. Det känns bara otroligt krångligt att skola om mig när jag inte ens är klar och det verkar även svårt att få dessa jobb.
