Ungängesföräldern orkar inte hjälpa till att få barnet blöjfri och motarbetar oss

Känns förvånande om så lite Tid med blöja(/umgänge) skulle förstöra mycket. 

Vi har kört helt utan kläder på underkroppen hemma när de slutade med blöja. Tror det blir tydligare och enklare att minnas. 

Att bli blöjfri nattetid är hormonellt och har inget med träning att göra, så kissar hon nattetid är det vettigaste att ha kvar blöjan när hon sover. 

Jag tänker att hon snarare inte är helt redo att bli blöjfri, om en eftermiddag i veckan och två nätter i månaden gör att ni får börja om från början i princip. Vi satte till exempel på på vårt barn blöja ibland, inför bilresor och liknande i samband med att han blev blöjfri och det ställde inte till det något alls. Han var å andra sidan klart redo när han blev blöjfri vid 2,5.

Som Jemp skriver har nattorrhet inget med vana och träning att göra, utan med hormoner.

Fast hon var ju redo. Hon kissade oh bajsade på pottan, hon börja säga till själv när hon behövde gå, hon berömde sig själv och vi berömmer. Pappan provade först också och då gick det bra tills att han tog på blöjan igen. Stora barnet berättar också att lilla säger till att hon vill gå på pottan ändå ibland. Men att lilla inte får det. Jag funderar på vad vi kan göra för att det ska bli lika bra som innan pappan tog på blöjan igen. Det låter som att hans umgängestid inte borde förstöra. Men det är sedan dess som hon kissar och bajsar på sig mer. 

Ni fortsätter som ni har gjort och måste tyvärr acceptera att pappan inte gör som ni vill.

Kan det vara rimligt att vi har henne hos oss 1-2 veckor och att jag är med på umgänget så att jag kan stötta henne med pottan eftersom pappa inte orkar. Han orkar inte ens när dottern säger till om att hon vill gå på pottan  

Nej det är det inte. Du måste för det första låta honom vara förälder på sina villkor. Jag skulle bli förvånad om han skulle tillåta det alls faktiskt, de flesta män skulle nog säga nej. Och du åker ju hem sedan, eller tänkte du vara med under varje umgängestillfälle tills barnet är blöjfritt? Du förstår väl själv att detta inte är rimligt.

Fundera på om ni ska ta ett medlingssamtal hos Familjerätten. Jag tycker det är, ja inte barnmisshandel, men fel iaf mot dottern att motverka hennes utveckling så här.

Det skulle jag inte bli förvånad över. Han ställer ibland in träffar för han inte orkar. Eller om han går miste om tid och jag erbjuder annan tid så tackar han nej. Jag tror han vill ha barnet för att hans pappa vill träffa henne. Han har dessutom råkat försäga sig någon gång, att han inte behöver ha barnet för att hans pappa skulle träffa en kompis. Han favoriserar det äldsta barnet. Så jag tror inte han har emot annat upplägg. Han har dessutom sagt att jmhan inte vet hur mycket han vill vara delaktig eller om han ens vill det. Jag tycker det hela är sorgligt att han inte verkar ha större intresse men jag försöker uppmuntra till umgänge för dotterns skull och hoppats på att han ska få ett band till henne och vilja ha henne mer.

Han är extremt lat och var det redan på den tiden vi var ihop. Alla beslut han fattar är för sin egen skull, aldrig för barnens. Sen nör stora barnet kommer hem till oss och berättar vad pappa gör eller har sagt så tappar jag ibland hakan. Även andra vuxna har reagerat på det stora barnet berättar. 

Ja familjerätten har jag också tänkt på faktiskt