Frun tar inga initiativ

Det här kanske gäller för dig, men om du tänker att du är nyförälskad,  kanske du mer kan förstå känslan av att man verkligen vill ge njutning, minst lika mycket som att ta emot. Trots man kunde välja att bara ha sex för egen njutning.

Sex handlar om så mycket mer än att tillfredställa sina egna behov. 

Du måste förstå att det inte är en uppoffring, eller kompromiss, för personer som tycker om, älskar, att ge njutning.

Alla beslut i vardagen ser du som en kompromiss alltså? 

I varje stund gör man val. Från det att du vaknar på morgonen. Att du ens stiger upp är ett val. Vilka kläder du tar på dig. Vad du äter. Vad du väljer att säga, eller inte säga, till grannen, osv.
Allt det jag nämner här ovan, är det kompromisser? 
När är det man gör dagligen inte en kompromiss? 

Det stämmer inte.
Läs igenom vad en kompromiss kännetecknas av. Du har ju själv citerat massor. 
En kompromis handlar om när det finns två olika viljor/behov, mellan två eller flera personer (parter) som man behöver jämka ang. Man måste alltså göra någon typ av eftergift som alla kan acceptera. Det är alltså en anpassning, eller överenskommelse mellan minst två personer. 

Din uppfattning om kompromisser, skulle i så fall innebära flera tusentals kompromisser varje dag även om man är helt själv. Det är inte vad man kallar kompromiss.

Alla val, dagarna igenom, har egentligen många alternativ. Allt du säger, och gör skulle du kunna göra annorlunda. Ibland lite annorlunda, ibland väldigt annorlunda. 
Anpassningar, till tex sociala spelregler, som att inte ha sex inför barn, offentligt, eller hos middagsgäster, är inte en kompromiss. Det är en anpassad till sociala krav, lagar, och normer. 

Skulle du hellre vilja att ni bara hade sex så att du njöt? 

Att man gör saker för att den andre ska njuta, när man har sex, tycker jag är fullkomligt naturligt.
Skulle aldrig känna behov av att kompromissa för det . Sex ska ju båda njuta av tycker jag. 

Hur skulle du vilja att sexlivet såg ut om du inte kompromissade? 

Ja, det är väldigt märkligt att han inte uppskattar att hon lyssnar på honom och faktiskt tar initiativ. 
Att han bara ser det genomruttet säger nog en del om relationen i stort. 

Det är skrämmande så individualistiskt samhälle vi lever i! Jag trodde faktiskt att det skulle vara mer vanligt och naturligt att tycka att båda ska njuta av sex, och att man var mer beredd, och hade mer lust, att engagera sig i det. 

Jag trodde särskilt att människor som gillar sex, var mer aktiva och engagerade i den andres njutning. 

Varför vill du ha sex med en häxa? Och varför är du tillsammans med denna kvinna.
Nu har du ju dessutom inte ha så mycket sexlust med henne. 

Ja, men samtidigt riskerar han ju bara att göra allt värre. Hon lär bli ännu mindre sugen, att ta initiativ, när han är så bitter, och stöter bort henne. Jag tror att det är bättre att försöka få sexet  till något bra, och kanske prata lite efter, på ett lite  mer kärleksfullt sätt 

Nej precis så. Jag tycker det är helt naturligt. Sex som bara optimerar ens egen njutning hela tiden skulle inte funka. Det är ju lika viktigt att göra något den andre blir kåt av och njuter av.
Så vad är det då du kompromissat med?

Jag vet inte om du citerade rätt inlägg nu. Det jag skrev, i det inlägg du nu svarar på, handlade ju om det individualistiska synsättet, att hela tiden ha sig själv i fokus när det kommer till sex. 
Jag förstår inte hur man kan se det som en uppoffring, eller en kompromiss, att göra så den andre blir kåt och njuter,  även om det inte innebär maximal fysisk njutning för en själv hela tiden.. Sex är ju så mycket mer. 

Jag tycker visserligen inte man ska göra något mot sin vilja, men jag vet inte varför du skriver så till mig.

Så du skulle helst slippa de delarna där du fokuserade på hans njutning?

Tror du han känner lika?
Jag gissar att han gör något under sexakten för att du ska njuta, men som för stunden inte ger honom exakt samma njutning, eller som kanske inte ens ger honom fysik njutning.
Tro du att han ser de delarna som något hans helst skulle slippa, att det egentligen är en uppoffring en kompromiss, att han gör detta. 

Okej, jag, till skillnad från dig känner verkligen vill ge njutning, trots att jag inte njuter av det själv.

Idealfallet, för oss, är att sex är kravlöst, lättsamt, och fokuserar på njutning. Men det betyder inte att vi måste njuta fysiskt samtidigt. Jag tycker om att engagera mig endast i hans njutning, att kunna styra den, att se, känna och höra hur han njuter. Jag tycker också själv om att ta emot njutning, och att hänge mig och flyta med. Han gillar  det lika mycket som jag. 

Det är du som har missuppfattat ordet kompromiss. Kompromiss innebär att man har olika viljor, och anpassar sig. 
Det handlar inte om att man inte kan göra allt man älskar samtidigt. Om både du själv, och din  kvinna, tycker lika mycket om oralsex, vaginalt sex och analsex, är det inte en kompromiss att ni inte kan göra allt samtidigt.
En kompromiss handlar olika viljor, och som kräver eftergifter och uppoffringar, men som man kan acceptera. 

Mitt förra sexliv var fyllda av kompromisser och jag tror att det var en viktig anledning till att det blev så trist. 

När barnen var små, var det naturligt att behöva anpassa sexlivet efter situationen. Vi var tvungen att vänta till lämpliga tillfällen. Det var vi dock helt överens om. Ingen kompromiss alltså. På den tiden kändes det bra, och det var faktiskt då vårat sexliv var som bäst. 

Senare, var vi fortfarande beroende av att anpassa oss till barn, jobb osv, men det som blev kompromiss oss emellan var att han mest hade lust på morgonen och jag senare på dagen, eller kvällen. Det gjorde att väldigt många tillfällen var kompromisser. 

Tex vaknade jag ofta att han stötte på mig med sin kuk, vilket gjorde mig irriterad (först och främst) för jag ville verkligen sova. Ibland ställde jag upp, bara för att få somna om, ibland hoppades jag att få lust. Ofta kändes det trögt i början. Det hände att jag kom igång, och till och med fick orgasm, men ofta var det ganska ansträngande väg dit, där jag fick spänna mig mycket och orgasmen blev rätt mekanisk. 
Ibland valde valde vi att vänta till efter frukost. Tex föreslog jag det. Det fungerade ibland bra, men ibland kändes det som en plikt att göra det. Något jag "lovat". 
Ibland tillfredsställde jag honom. Ibland hade jag mer lust att göra det, men ibland var det bara något jag gjorde för att få lugn och ro. 
Ibland väntade vi till kvällen och det gick ofta dåligt, för då var han för trött. Ibland ville både han och jag på kvällen och då blev det bra. Om jag hade tillfredsställt honom på morgonen, kunde han lova att ge mig njutning på kvällen, men det gick aldrig. De få gånger han försökte var så oengagerade att jag tappade all lust.
Nu kan man ju tro att vi alltid hade dåligt sex, men så var det inte (visserligen var det aldrig så bra som mitt nuvarande men ändå). 
Det hände ju tex att jag faktiskt hade lust på morgonen, och då gick det jättebra. 
Eller så blev morgonen aldrig ett alternativ. Ingen tänkte på sex. Det var jobb och annat som väntade och då kanske vi båda ville ha sex på kvällen, eller oväntat mitt på dagen. 

Det som skiljer från min förra relation är att vi faktiskt bryr oss om varandra mer. Dessutom ger vi varandra annan njutning, som smekningar som är sköna på ett mer avslappnande sätt. Massage mm. Vi tar tar helt enkelt mycket på varandras kroppar och det gör att steget till sex alltid är så nära. Vi har inte heller något tydligt mål. Det får bli som det blir. Vi gör det som är skönt, vi tycker om att ge varandra njutning, och det finns liksom inget att "backa från" . Det känns helt annorlunda bara. En annan anledning att det är så avslappnat tror jag är att oral och smeksex är bådas favorit, det vi njuter mest/, lättast av. Då är det mer naturligt att inte båda njuter fysisk samtidigt (69 är inget för oss) 

Fast väldigt många inlägg förfasar sig över att jag försöker förklara att det inte är en kompromiss för mig att ge njutning. 
Många här i tråden vill av någon outgrundlig anledning att det måste vara en kompromiss.

Jag utgår från ordet sanna betydelse. Där har VILJAN och KÄNSLAN  har  avgörande betydelse.
 Visst finns det personer som ser saker svart och vitt, men att använda ord med helt annan innebörd blir konstigt. 

Det är aldrig en kompromiss att vara överens. Det är inte heller en kompromiss att göra exakt det man vill. 
De dagliga valen man gör. Tex att man måste tvätta för att få rena kläder, som Tom skrev, är inte heller kompromisser.
Och, slutligen det är ingen kompromiss att behöva anpassa sig till normer, praktiska hinder, eller lagar 
Dvs, att inte ha sex när man har middagsgäster, eller offentligt, bara för att man har lust, är ingen kompromiss 
 

Jag förstår inte vad du kompromissar med?
Vad är din kompromiss?

Fast då innebär det ju att de, om de inte jämkar, inte kompromisser, bara har sex i den ställningar, de själva föredrar. Är det ens ett alternativ de skulle föredra? 

Du jämkar, kompromissar, genom att ha sex i ställningar du själv inte tycker är lika sköna som andra. 
Det innebär ju att ni, om du slutar kompromissa, endast har sex i dina favoritställningar. 
För mig, är det en väldigt märklig tanke. 

Jo jag kan förstå. Mitt ex var rätt mycket som dig. Min njutning var något något han helst ville skulle "skötas" i hans favoritställningar. Helst utan att han behövde engagera sig. Det var precis som för dig idealsexet, att han liksom inte behövde tänka på min njutning.

Okej.Jag utgår bara från det du har skrivit. Nej jag är inte svartvit alls. Det är du framhärdar att ni kompromissar, när det nu visar sig att ni inte gör det. 

Som du skriver här ovan kompromissar ni inte med något. Du vill ju ha sexlivet så, att ni har ställningar som ibland är bäst för dig, och ibland bäst för honom och ni båda gillar att ge njutning. 

En kompromiss handlar inte om att ni inte kan ha ett sexliv som bara finns i fantasin. (i ditt fall att ni hade gillat alla ställningar lika mycket)