Fler barn?

Nej, jag hade inte börjat om. Vad händer om han inte gillar/orkar med småbarn igen? 
Om det inte fungerar, ännu en man du ska förhålla dig till resten av livet. 

Och barn ska man skaffa för att man längtar, inte för att göra om och göra rätt. Känns som att han har en rätt romantiserad bild av föräldraskapet.
Och du verkar inte vilja fullt ut, då ska du inte göra det för honom. Har du otur sitter du där med det största ansvaret för ännu ett barn. 

Dina övriga barn behöver dig dessutom, ska de behöva stå tillbaka för att han inte tog ditt föräldraansvar när han var ung? Ni är fem personer i familjen. 

Anonym (enlitenen) skrev 2024-06-25 08:54:24 följande:

Som han uttryckte det, han har inte haft en längtan efter fler barn tidigare. Fick barn väldigt ungt liksom jag och var mitt i lumpen/universitetsstudier/ny på jobbet de första åren. Han har alltid varit en närvarande pappa och hans söner älskar honom, så ingen tvekan på att han alltid funnits där för honom. Men det var tyvärr annat som tog upp mycket av hans tid under de första småbarnsåren. Och han missade i princip första sonens år pga lumpen. 

Den längtan som han nu beskriver, har smugit sig på under vår relation. Han beskriver det som en stark längtan efter att få ett barn tillsammans med mig. I ett jämställt förhållande och i en period i livet där föräldraskapet kan få vara fokus. Det är nämligen inget annat som kräver hans uppmärksamhet (förutom jag såklart och våra 5 barn // ). 

Han respekterar att jag behöver tid att tänka, och är tydlig med att det är en längtan men inget krav från hans sida. Fick gosa med en spädis på midsommarafton och jösses så livmodern värkte när jag såg honom stå med en liten i famnen. Jäkla hormoner!

Jag tänker på dina 3 som fortfarande har mkt behov av dig. Orkar du börja om med en liten? Snart är det dags för honom att få barnbarn. Och dina barn, det ska alltså tas hänsyn till ett litet syskon vad ni än vill göra. 

Ha, det är gulligt med bebisar. Det betyder inte att man måste skaffa fler. 

Varför tvekar du TS? Oavsett vad folk skriver så fixar ni ju det. Alla i er närhet vill det, ni vill det. Ni har gott om pengar, gott om ledig tid, gott om ork, inga hinder är för stora för er. 

Ändå tvekar du. Varför?

Anonym (enlitenen) skrev 2024-06-25 10:00:56 följande:

Vi njuter till fullo av varandra! 

Den här dialogen kom som sagt som en chock för mig. Det känns fint att kunna bolla tankarna här. I dialog med sambon så blir allt så lätt rosaskimrande. Han beskriver längtan efter att vänta på plusset tillsammans, se min kropp förändras, min mage växa.

När vi ligger nära och kramas kan han hålla handen över min mage och jag ser hur han föreställer sig att känna vårt lilla liv där inne. 

Han beskriver och målar upp allting så fint. Såklart realistiskt också men dom där drömmarna man kan få. Jag minns dem så väl från mina graviditeter. Han beskriver sina tankar om förlossningsrummet, stunden då den lilla föds. Få lära känna ett nytt liv tillsammans. Stunden i bilen när han hämtat våra stora barn och kör dem till sjukhuset, låter dem skämma bort mig och bebisen med presenter, pussar och gos i överflöd. 

Ska jag vara helt ärlig! Han låter som mig när jag längtade efter barn nummer 2. Första var oplanerad och jag var väldigt ung. Men nummer 2...oj såååå jag längtade. 

Kan en man bli bebissjuk eller skengravid? För i så fall tror jag att min blivit smittad av det 

Ok, känslomässig utpressning. 

Känns inte som en förutsättningslös diskussion om barn. 

Skulle jag inte säga. Han trycker på dina känslor, om hur gulligt och mysigt det är. Vad vet han, han var ju inte närvarande förra gången. Hans bild av graviditet och småbarnsliv är en påhittad önskedröm. 

Har ni haft diskussionen om hur ni har det nu kontra att få ett barn med funktionshinder eller ett särskilt krävande barn? Om er relation tar slut, hur går diskussionen där? 

Ni vet vad ni har, men inte vad ni får.