• Anonym (ljudkänslig?)

    Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?

    Min man höjer rösten så fort barnen inte gör som han vill. Eller om barnen gråter så höjer han rösten. Ofta så säger han till barnen när de gråter. "vad är det för fel nu, du har inte ont så sluta gråt" 

    En situation hemma som blivit fruktansvärt jobbig är matsituationerna. För mig är det viktigt att matsituationerna är lugna, vi umgås och pratar. En stund vi har tillsammans som ska vara mysig. Men de situationerna har lett till extremt mycket skrik, gråt, starka viljor och en man som höjer rösten. Jag kallar det skrik men mannen säger att han höjer rösten. Detta har lett till att jag tappar matlusten och förknippar matsituationerna till något ångestladdat. Stor barnet äter med god aptit och verkar inte bry sig, mellanbarnet som egentligen älskar att äta försöker göra sig förstådd och misslyckas med det och blir frustrerad och börjar skrika, mannen höjer rösten och mellanbarnet skriker ännu mer. Den lilla han äter helst inte vid matbordet, men vi utreder honom just nu för varför han kräks och är så smal. 

    Men idag spårade det ur igen som vanmigt vid matbordet. Jag går med en stress inombords dels för att förhindra skrik. Sen för att när han väl höjer rösten så blir jag stressad, orolig och känner att hansätter sig över oss ansra. Han menar på att det beror p åatt jag har något tidigare trauma och är känslig då. Jag mätte upp hans decibellnivå idag då hade han höjd röst men inte så hög som han brukar kunna ha och han var upp till 95 db.

    Idag höll jag för öronen för jag känner en enorm inre stress och mår dåligt av det ständig höjande av röster. Då blir han arg och säger att han kommer lämna mig om jag fortsätter sådär och han kommer att skrika påriktigt. 

    Han säger att han höjer rösten för att få respekt. Vilket gör mig förvirrad, varför kräver han respekt från oss när han visar noll respekt? 

    Jag är lite förtvivlad. När vi dejtade och lärde känna varandra var han som en stor teddybjörn. Han lyssnade in vad jag hade och säga, han öppnade upp sig om sina erfarenheter. Jag kunde alltid få tröst och förståelse mot honom. Då kunde jag aldrig föreställa mig att han ständigt varje dag skulle höja rösten hemma åt mig och barnen. Der fanns liksom inte på världskartan då. 

  • Svar på tråden Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?
  • Anonym (Nej)
    BejefalkJ skrev 2024-06-22 16:11:00 följande:

    Bara för han höjer rösten lite så är han inte automatiskt en misshandlare och ska behöva utsättas för skilsmässa, känns orättvist. Jag skriker och höjer rösten ofta på min fru och barn för de ska lyda men inte vill de flytta för det 


    Personer som utsätter sina familjer för psykisk misshandel ska nog inte uttala sig i denna tråd. Sök hjälp!!

    varningstecken.n.nu/uttryck-av-verbal-misshandel
  • Anonym (Fia)
    Anonym (ljudkänslig?) skrev 2024-06-22 16:27:06 följande:

    Apopå det har min man sagt att barn och hundar är skrämmande lika att uppfostra. Håller definitivt inte med. En hund ser upp till flockens ledare och är en trogen vän för alltid. Ett barn ska uppfostras och bli självständigt. 


    Jag tänkte skriva att jag håller med dig, men när jag tänkt ett varv till så är jag mycket tveksam till om det är lämpligt att uppfostra hundar genom att skrika på dem och skrämma dem till lydnad...

    Hur som helst håller jag med om huvudpoängen. Det är inte ett lämpligt sätt att uppfostra barn.
  • Anonym (ljudkänslig?)
    Anonym (Fia) skrev 2024-06-22 16:44:25 följande:
    Jag tänkte skriva att jag håller med dig, men när jag tänkt ett varv till så är jag mycket tveksam till om det är lämpligt att uppfostra hundar genom att skrika på dem och skrämma dem till lydnad...

    Hur som helst håller jag med om huvudpoängen. Det är inte ett lämpligt sätt att uppfostra barn.
    Nej precis tycker inte man ska skrika på djur heller. Men att uppfostra en hund och ett barn är två olika saker. Hunden kommer vilja vara din bästa vän livet ut men barnet ska bli självständig
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Nej)
    BejefalkJ skrev 2024-06-22 19:30:27 följande:

    Här blir man attackerad. Ni är horor hela högen 


    Är det så du tilltalar din fru också...? Den där som du skriker åt för att hon ska lyda? Du kan ju inte vara på riktigt.
  • Anonym (ljudkänslig?)
    Anonym (Nej) skrev 2024-06-22 19:33:34 följande:
    Är det så du tilltalar din fru också...? Den där som du skriker åt för att hon ska lyda? Du kan ju inte vara på riktigt.
    Förhoppningsvis ett troll. Annars är det någon som inte borde ha en fru. 
  • Anonym (Gone)

    Någon som utsätter andra för verbal misshandel börjar inte med det på första dejten. Ofta börjar inte misshandeln förrän man är fast i förhållandet, t ex när man har barn ihop och det blir svårare att lämna.

    Jag har själv dåliga minnen av en släkting som krävde respekt genom hot och höjd röst. Jag fick en dålig relation till mat i tonåren eftersom jag så ofta blivit utskälld för att jag åt för mycket, åt för lite, pratade för mycket vid matbordet, var för tyst, använde besticken fel, inte åt upp varenda smula på tallriken, satt "fel" på stolen, eller vad det kan ha varit som denna släkting råkade störa sig på. Det tog flera år att lära mig slappna av och äta i lugn och ro, trots att denna släkting gick bort när jag var 17.

    En stenhård regel jag har hemma hos mig är att man sitter och äter i lugn och ro och tar eventuella konflikter efter man ätit klart. Mat ska vara något trevligt, inte ett ångestmoment.

  • Anonym (Majblomman)

    Hej TS, min pappa höll på precis sådär under hela min uppväxt och det är först på senare år jag har insett hur mycket det påverkat mina nära relationer i vuxen ålder. Om det finns nått jag hade kunnat önska i mitt liv så hade det varit att min mamma lämnat honom så att jag hade kunnat växa upp med en trygg förälder som behandlar andra på ett respektfullt sätt. Istället blev det hela omvänt: under mina 20-30 år var jag bara i destruktiva relationer där mina partners upprepade samma mönster som min pappa gjort under min uppväxt. Lyckligtvis lyckades jag bryta det mönstret efter några års terapi men ärren sitter fortfarande kvar. Varken du eller dina barn förtjänar det han utsätter er för. Om han har obearbetade trauman måste han söka hjälp för det och på ett seriöst sätt jobba på sig själv. Det han gör är inte okej nånstans. 

Svar på tråden Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?