Mannen höjer ständigt rösten hemma, känner obehag är det fel på mig?
Min man höjer rösten så fort barnen inte gör som han vill. Eller om barnen gråter så höjer han rösten. Ofta så säger han till barnen när de gråter. "vad är det för fel nu, du har inte ont så sluta gråt"
En situation hemma som blivit fruktansvärt jobbig är matsituationerna. För mig är det viktigt att matsituationerna är lugna, vi umgås och pratar. En stund vi har tillsammans som ska vara mysig. Men de situationerna har lett till extremt mycket skrik, gråt, starka viljor och en man som höjer rösten. Jag kallar det skrik men mannen säger att han höjer rösten. Detta har lett till att jag tappar matlusten och förknippar matsituationerna till något ångestladdat. Stor barnet äter med god aptit och verkar inte bry sig, mellanbarnet som egentligen älskar att äta försöker göra sig förstådd och misslyckas med det och blir frustrerad och börjar skrika, mannen höjer rösten och mellanbarnet skriker ännu mer. Den lilla han äter helst inte vid matbordet, men vi utreder honom just nu för varför han kräks och är så smal.
Men idag spårade det ur igen som vanmigt vid matbordet. Jag går med en stress inombords dels för att förhindra skrik. Sen för att när han väl höjer rösten så blir jag stressad, orolig och känner att hansätter sig över oss ansra. Han menar på att det beror p åatt jag har något tidigare trauma och är känslig då. Jag mätte upp hans decibellnivå idag då hade han höjd röst men inte så hög som han brukar kunna ha och han var upp till 95 db.
Idag höll jag för öronen för jag känner en enorm inre stress och mår dåligt av det ständig höjande av röster. Då blir han arg och säger att han kommer lämna mig om jag fortsätter sådär och han kommer att skrika påriktigt.
Han säger att han höjer rösten för att få respekt. Vilket gör mig förvirrad, varför kräver han respekt från oss när han visar noll respekt?
Jag är lite förtvivlad. När vi dejtade och lärde känna varandra var han som en stor teddybjörn. Han lyssnade in vad jag hade och säga, han öppnade upp sig om sina erfarenheter. Jag kunde alltid få tröst och förståelse mot honom. Då kunde jag aldrig föreställa mig att han ständigt varje dag skulle höja rösten hemma åt mig och barnen. Der fanns liksom inte på världskartan då.
