Flytta utomlands?

Det negativa är att du inte får bestämma själv utan det är en religion (läs män) som bestämmer åt dig, gärna med straff som påföljd om du inte lyder. 

Att vara hemma med barn kan absolut vara negativt om det innebär att det är ett krav/en förväntan, om det innebär att det inte går att komma tillbaka till arbetslivet, om det innebär att du aldrig har egna pengar, om det innebär att du blir helt beroende av din arbetande man, om det innebär att din arbetsdag aldrig tar slut, om det innebär att du aldrig har semester. Behöver jag fortsätta?

Det är absolut en vanlig tanke i religiösa länder att kvinnor inte behöver utbilda sig, framför allt att de inte behöver sin utbildning så fort de fått barn eftersom de då ska stanna hemma. Den sekulariserade världen har släppt de gamla religiösa skrifternas regler utan ser världen som den är idag och förändrar regler som inte passar in eller som är moraliskt förkasliga, t ex barnaga.

Ja om man skiter i mänskliga rättigheter är Irak säkert ett fantastiskt land att flytta till, bra klimat, god mat. 

The human rights situation worsened during the year due to increased federal and Kurdistan Regional Government restrictions on fundamental freedoms and civic space. 

https://www.state.gov/reports/2023-country-reports-on-human-rights-practices/iraq/

Jag flyttade och flyttade hem från ett land i Mellanöstern med barnen. Jag ville inte riktigt flytta(längre) men var övertygad om att det var det bästa för barnen. 

Vi flyttade för att barnen skulle lära sig arabiska och religionen. Vi ville inte de skulle uppleva mobbning pga religion, vi ville inte att du skulle känna sig utanför samhället pga deras tro. 

Min man jobbade kvar i Sverige eftersom vi inte skulle ha råd med en relativt bra levnadsstandard annars. Även skolan kostade en del. 

Skolan var bra kunskapsmässigt men blev besviken på samhället. Detta var en religiös skola men upplevde att de lät barnen göra mycket som inte gick ihop med Islam. Det fanns en hel del fina delar av religionen i kulturen men de flesta praktiserade inte eller var snabba med genvägar. 

Lika som i Sverige fanns det en hel del beteende/egenskaper som samhället lärde ut. En del bra, en del dåligt. 

Jag har 3 barn och jag fick inte tiden att räcka till. Lunchlådor skulle göras och packas. Städning tog mist dubbel tid. Handlingen fick göras i massa olika affärer(dåligt utbud)  vilket tog tid. Uppkom mer vardagsproblem och oväntade kostnader än det gör i Sverige. 

Anledningen till att vi flyttade tillbaka var delvis att min man inte kunde flytta med och det var svårt för både barnen, min man och mig. Den andra var att jag förlorade den kvalitetstid jag får med mina barn i Sverige. Jag hade inte tiden att forma dem själv alls vilket hade betytt att de skulle ta allt från kulturen där, på gott och ont. 

Det var mycket svårare men om tiden funnits och min man kunnat flytta med hade vi stannat. Samhället är att föredra framför Sverige generellt om man är muslim oavsett om man är praktiserade eller ej. Det hade kunnat passa öppensinande svenskar oxå. Då det fanns alkohol att köpa och självklart kunde kvinnor jobba osv. Kulturkrocken är inte så stor som man kan tänka sig. Men visst är det en kulturkrock. 

Sen om man var rik där kan man leva mycket lyxigare än i Sverige. De finns ju dem som har privatchauförr, städerska som lagar mat, barnvakt osv. Alla tjänster gick att köpa för en mycket mindre summa än i Sverige. Men det kanske skiljer sig i Irak. 

Under den tiden vi var där, lite mer än 1år, lärde sig barnen relativt bra arabiska men inte alls så mycket i religionen som jag hoppats på. 

Nu satsar vi på ett invadrarområde i en större stad istället. 

Vad är det som driver dig till att flytta?

Jag har flyttat från Sverige och tillbaka flera gånger, utan och med barn. 
Utan barn var det ett äventyr, och lätt att bara packa ihop sina prylar och flytta igen när man tröttnade. Med barn i skolåldern blir man mer fast, så ja då tänkte vi igenom några extra gånger om det var värt det, exakt var vi ville bosätta oss i det nya landet etc. 
Men man kan knappast jämföra en flytt inom Europa med att dra med sig barnen till en krutdurk, där frågan inte är om utan när det kommer bli oroligheter. Svensk gängkriminalitet känns som en fis i rymden jämfört med IS...

Berätta inte för sociala myndigheter att du tänker flytta till Irak, då tvivlar de på din föräldraförmåga pga att du vill ta dina barn till ett farligt land 

Med anledning av säkerhetsläget avråder UD från alla resor till Irak förutom till provinserna Dahuk, Arbil och Sulaymaniyah i den kurdiska regionen i Irak. Avrådan gäller tills vidare.
https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-f%C3%B6r-svenska-medborgare/irak/#

Är man troende förstår jag att man inte gillar Sverige, här bygger vi våra värderingar och moral på vetenskap och erfarenhet och inte på skrifter som skrevs för några tusen år sedan.

Vi har inga problem med att man har sex så länge båda är med på det, vi tycker att man får lyssna på vad man vill, läsa vad man vill och säga vad man vill så länge man inte kränker andra. Det finns ingen i samhället som står över någon annan, det finns ingen vars åsikter väger tyngre och som vi inte får ifrågasätta.

Om du vill att dina barn ska lära sig att tänka fritt och känna efter vad de själva tycker så borde du bo kvar i Sverige, om du hellre vill att de ska lära sig att följa en bok, lyssna på äldre män och tygla sina egna tankar och åsikter förstår jag att du inte tycker att Sverige fungerar så bra för dig och din man.

Kvinnan naturligvis som också är kapabel till att jobba och försörja familjen. Det MÅSTE inte vara kvinnan som är hemma och mannen som jobbar. 

Vad menar du med "samhället"? Det barnen får lära sig i skolan anser jag inte vara absurt. Men nu påverkas inte barn enbart av skola och föräldrar utan också av kompisar. Ja, jag har läst att kompisar påverkar mer än föräldrarna.

Så då gäller det att inte bo i ett "utanförskapsområde" där attityden är att polisen är vår fiende, att det är ok att bränna bilar och kasta sten på ambulanser och man självklart struntar i att plugga utan antingen saboterar lektionerna eller skolkar.

I min värld så är båda lika kabapla till att vara hemma med barnen om det behövs. Annars kan båda försörja familjen och barnen är på förskola för de börjar skolan. 

Men så anser också jag att mannen och kvinnan är lika mycket värda och att det inte är slaget i sten att kvinnan är den som SKA vara hemma med barnen. 

Då flyttar de till Sverige och lever på skattepengar.