Livskris?

Ja du missar en jäkla massa! Och då menar jag inte ligga utan självutveckling och att ta reda på exakt vad du vill ha av en relation. Sedan kan det vara så att du har världens mest perfekta kille och ja, isf mer av hjärnspöken än något annat. Kan lova dig att du i slutänden kommer att vilja ha just en sådan kille som du beskriver och de växer fasen inte på trän ska du veta.

Googla "fomo".

Jag hann förvisso ligga lite innan jag stadgade mig men jag blev tillsammans med min kvinna  är jag var 18 och har nu 20+ år i det förhållandet. 

Det jag kan säga är att jag innan henne upplevde den där berusande förälskelsen åtminstone 2 ggr och personligen tror jag att det är den man kan sakna när man vant sig vid varann.

Eftersom jag då upplevt den totalt 3 ggr hann jag dock lära mig att den sker under begränsad tid och att det blir vardag till slut i alla förhållanden. Det jag vill ha sagt är att de där månaderna med intensiv förälskelse inte är värd tiden emellan.

Den var väl ganska lätt att hitta i tonåren när man hela tiden rörde sig med en massa människor och ens hormoner gjorde att man aktivt letade efter den. Obs! Jag vet att majoriteten inte har lätt för det, om någon blir provocerad, men jag hade tur ett par år under gymnasiet.

 Men jag tror att ju äldre man blir ju mindre intensivt blir det och även svårare att hitta. Vilket gör att det fasta förhållandet troligen övertrumfar de tillfällen när du lyckas hitta det.

Som du förstår är mitt råd att vara kvar i tryggheten du har. För att hjälpa dig med tankarna du brottas med kan du fokusera på de saker du gillar med din partner och även visa det i överflöd för då kommer ert förhållande få nytändningar i perioder.

Jag är en reflekterande personlighet och insåg redan från början att jag skulle känna som du om jag mentalt tänkte att jag skulle bilda familj med en ungdomskärlek.

Jag bestämde därför att jag inte skulle binda mig utan prova några olika killar fram tills ca 27-28 år. Alla fick ett år eller mer på sig att bevisa vilka de var och jag har aldrig haft ONS eller så. 

Jag är nöjd som det blev, jag har testat sex män förutom den nuvarande och det räckte för mig. 

Det är inte för alla, men jag vet faktiskt två par som hade avbrott i sin relation ett år för att prova på andra, just för att de varit ihop sen gymnasiet.
I slutänden kom dessa båda par ändå kom fram till att det skulle bli de.
Paren förblev sedan gifta fram tills idag och fick barn.

Men då är vi en äldre generation, idag är det lite andra villkor som gäller på "marknaden". Killen måste också kunna acceptera mentalt att du kanske dejtar och har sex med andra om ni tar en paus. Det är långt ifrån säkert att han kan, och alla kvinnor kan givetvis inte det heller. Det viktigaste är att ni är överens om spelreglerna, oavsett vad de nu blir.

Vad menar du med att testa på killar? Gjorde du slut efter ett år då? Var de medvetna om dina villkor? 

Men gjorde du slut då fast du var kär, bara för att du bestämt så i förväg? Hade du satt en viss tid redan från början, typ ett år per kille? Eller var du ihop med flera killar som du aldrig var kär i? Inget av de här två grejerna känns särskilt snällt.