Jag är inte kär i min sambo!

Det går inte att framkalla förälskelse, nej. Ibland önskar man att det ginge just när man träffat en så bra man som du beskriver, men inte kan känna något för honom. Detta har varit ett dilemma för människor - och kanske i synnerhet kvinnor, som lägger mer vikt vid sådant - i alla tider, att "kärleken går dit den vill och inte dit den bör".

Å andra sidan så går förälskelsen över med tiden, den varar bara i något år eller högst två år. Och sedan är det ingen skillnad längre. Den djupa kärleken som kommer av att man lever ihop, delar en vardag, går igenom bra och dåliga saker tillsammans, lär känna varandra på djupet, och med tiden helt enkelt, kan komma ändå - vare sig man varit kära i varandra eller inte. Om det inte vore så skulle ju inte alla arrangerade äktenskap, som varit normen genom tiderna och är så än i många av jordens länder, ha fungerat så väl som de gjort. 

Du skriver inte om barnen är era gemensamma. Om de är det, så tycker jag att det vore omoget och egoistiskt av dig att bryta upp familjen i ett sökande efter någonting som du kanske inte kommer att hitta ändå. Det är ju inte bara du som ska bli förälskad i en man, utan han ska bli förälskad i dig också, tillbaka... Det är nte alla förunnat. Och eftersom du har barn, måste den mannen gå ihop med dina barn - annars går det ju inte hur kär du än är.

...och OM du skulle springa på detta av en slump någon gång, så är det inte förbjudet att lämna din sambo DÅ. Under tiden skulle jag tänka "bättre än fågel i handen"... i alla fall om barnen är gemensamma som sagt.