Padirac

Sat 13 Jul 22:12

141 svar

Har islam tillfört något poitivt?

@ digestive

svjt.se/svjt/2003/981

"Av advokat DAN HANQVIST1

Efter det att reformationen gjort slut på den kanoniska rättens jurisdiktion i

Sverige har frågan om den kanoniska rättens ? och kanske annan religiös rätts ? giltighet inför statliga myndigheter och domstolar, liksom den rättsliga kontinuiteten mellan den medeltida kyrkan och samtida trossamfund, åter igen aktualiserats i kölvattnet på stat-kyrkareformen 2000. Artikeln diskuterar vissa principiella problem förknippade med att inom den statliga rättsordningen erkänna religiös rätt, bl.a. med hänsyn till religionsfriheten.

...

Reformationen lär ha satt den kanoniska rätten helt ur kraft i Sverige.9 Grimberg trumpetade att ?[p]å kyrkans världsliga makt i Sverige gjorde Västerås? riksdag ett brått slut för alla tider. ?De väldige bispernes? tid var ute?.10 Detta hindrade inte att mycket av den medeltida kanoniska rätten och landskapslagarnas (främst Upplandslagens) kyrkobalkar kom att fortleva i materiellt avseende såsom civil kyrkorätt, alltså i kraft av den svenska statens auktoritet.11"

Padirac

Sat 13 Jul 22:35

#77

Och här finns ännu mer om den kanoniska rättens uttåg ur svensk rätt

svjt.se/svjt/1998/105

Padirac

Sun 14 Jul 14:19

#83

@digestive

Skillnaden som nämns är att den kanoniska rättens inflytande ersattes och fasades ut till förmån för den tysk-romerska rätten.

svjt.se/svjt/1998/105

Idag är den kanoniska rätten helt borta från lagen och ses möjligen som en avtalsform genom ett medlemskap i en förening.

Med slutet av den svenska medeltiden iom att Gustav Vasas kastade ut den katolska kyrkan för att ersätta deras makt med sin egen och senare reformationen av svenska samhället har den kanoniska rätten spelat ut sin roll, även om det finns gott om kristna och kristkonservativa som likt Palin, teapartyrörelsen, maga och radikalkonservativa svenskar som vill återupprätta ett samhälle som bygger på religiösa föreställningar.

Padirac

Sun 14 Jul 15:43

#85

@digestive

Ja, Europas historia från medeltiden, eller i sveriges fall från efter vikingatiden, är präglad av en kristen kultur. Men det behöver inte betyda att den kanoniska rätten lever kvar idag.

De religiösa etiska reglerna är i stort universella och oberoende av en eller annan specifik religion.

Arvet från den kanoniska rätten har som det anges i länkat material i stort sett är ersatts med en tysk-romerska rätt, det uppfattar jag som oomtvistat.

Men du kan ju mena någonting helt annat med kanonisk rätt än vad som menas i det material jag länkat till.

svjt.se/svjt/1998/105

svjt.se/svjt/2003/981

Padirac

Sun 14 Jul 19:46

#88

Digestive skrev 2024-07-14 18:52:55 följande:

@Padirac

Det historiskt kristna i Sverige har absolut gått djupare än så och lade grunden till våra egenheter som folk: solidaritet, jämställdhet, individualitet/självständighet och folkbildning.

Reformationen i Sverige var någonting särskilt i flera och fundamentala avseenden. Att begränsa ämnet till allmänna lagar blir inte enbart trångt utan faktiskt väldigt tråkigt - då vi har någonting att stolt hämta, bevara, utveckla där.

Någonting helt unikt till skillnad från alla massproducerade ideologier som i värsta fall börjar vattna ur och bleka det senare.

Nästan 100 år innan Karl Marx var född så hade vi - i våra svenska församlingar - redan hunnit hjälpa varandra med läskunnigheten och till den grad, att över 90% av befolkningen var läskunnig. Ingen annanstans på planeten var läskunnigheten så utbredd, vilket även innebar att folket kunde stå närmare makten, kunde förstå makten bättre och närvara i den på unika villkor (jämställdhet).

Den aktuella Reformationen stod också folket själva för. Vi betalade ur våra egna fickor för att tillgodose, förstärka och utveckla våra församlingar - som startade allt som vi vill känna igen oss i idag. Ur blod, svett och tårar formade vi sådana arv. Ordet "solidaritet" känns i princip fattigt att klä den kärlek som vi kunde jobba med, under dessa århundraden - åt och för varandra.

Gustav Vasa sablade inte heller ner någon kristendom utan framförallt biskopsämbetet och den katolska hierarkin. Istället placerade han prästerskapet som eget skrå i dåtidens riksdag, vilket för folket innebar en ännu kortare sträcka till makten. Våra församlingar blev därmed starkare och kunde lite försynt trotsa fram fenomen som 'frikyrkor' vilket innebar att även mindre enheter av samarbeten växte fram bland de större (individualitet/självständighet).

När industrialiseringen började arma ut våra kroppar och våra sinnen, då såg vi en våg av nyutbildad diakoner mitt ibland oss som respons - redo att tvaga, redo att vårda, redo att ta hand om de knäckta. Prästerna som överlevde sina bröder äktade deras änkor, för att skydda varandras familjer från fattigdom (livet som präst lämnade inte mycket efter sig).

Sådant här gröpte vi fram - om så ur berg - när tiderna var som hårdast i Sverige.

Den stora frågan är inte vad Islam har givit Sverige eller kommer att ge Sverige... frågan är om det finns så fantastiskt mycket mer att hämta överhuvudtaget, än det vi kan bevara.

Men möten men människor, det tar jag gärna vilket som.

Om detta går det att diskutera mer.

Men påståendet att de svenska lagarna bygger på kanonisk rätt med en källa som är kopplad till ett fritidsbolag anser jag vara lika motbevisad som befängd.

Padirac

Thu 18 Jul 22:53

#94

@digestive

"Ok?

Det är väl en förenkling men övergripande inte felaktigt. Vägen från äldre natur- och folkrätt till våra moderna ideer om det samma har följt en tydlig väg och den går inte att skilja från varken kristendom, kanonisk rätt eller kyrkorätt.

Det verkar finnas någon slags önskan om en alternativ verklighet där 'kristna värderingar' inte skulle ha med oss att göra, att det är någonting vagt som knappt går att definera eller ens existerar. Vilket bara är nonchalans."

Två saker digestive

de länkar jag gett i tidigare inlägg visar/påstår med olika belägg att att kanonisk rätt ersatts av tysk-romersk rätt.

Att kulturen är präglad av krista traditioner är inget som är okänt, i den mån människor bekänner sig till kristna värderingar eller inte betyder inte att svensk lagstiftning bygger på kanonisk rätt. Det är skilda saker.

WVS cultural map visar att Sverige är präglat av sekulära och individuella uppfattnigar och värden.

Jag vet att det finns ett stöd bland en del av de som kallar sig konservativa för såväl etnonationalism som kulturkrigs-religiositet så som Busch tagit den från USA religiösa högerns politiska program och värderingar till svensk politik. Men det betyder inte att historien ska skrivas om - den kanoniska rätten ersattes av någonting väldigt svenskt - den svenska öppenheten mot nya sätt och nya traditioner.

från tidigare länkar

"De första skriftliga rättskällorna från det geografiska område, som idag är Sverige, har sin tillkomst bortom 1200-talet men är så få till antalet att de bara förmedlar små brottstycken av den tidens rätt. Det är i själva verket först efter mitten av 1200-talet som de första svenska lagarna tog form. Landskapslagarna ansågs långt in på 1900-talet rätt allmänt som sentida utlöpare från en ursprunglig germansk rättskultur. Forskarna menade att landskapslagarna visserligen fått skriftlig form först efter mitten av 1200-talet men i sin kärna bevarade en äldre, ja t. o. m. uråldrig rättstradition som förts vidare från generation till generation genom muntlig tradering. Under lagtextens yta skulle alltså vår ?ursprungliga? rättskultur finnas. I våra dagar har vi nog litet svårare att riktigt kunna se vad den äldre forskargenerationerna tog för självklart. Hur djupt vi än söker, finner vi inte ?germansk urrätt? utan en regelmassa präglad av romersk och kanonisk rätt. Det har lett till den numera nog allmänt accepterade slutsatsen att landskapsrätten dels kommit till omkring 1300 plus minus fyrtio år, dels är betydligt mindre ?germansk? till karaktären än forskningen tidigare tog för givet. Den som vill sätta den svenska rättsordningens tillkomsttid ett gott stycke in i medeltiden kan stödja sig på starka allmänhistoriska argument.

Efter mitten av 1200-talet centraliserades både den kyrkliga organisationen och riksstyrelsen, och först efter denna tidpunkt kan man tala om riket som en kyrkoprovins och ett rike. Starka maktstrukturer krävde tydliga gränser mellan sina revir, och det är i detta perspektiv som framväxten av landskapslagarna skall förstås. Det betyder inte att 1200-talets lagstiftare gjorde rent hus med äldre rättsstoff. De förde naturligtvis sedvanerätten vidare i skriftlig form, konstigt vore det väl annars, men omsatte också i formell lagstiftning den juridik som lärdes ut vid kontinentala juridiska fakulteter, där svenska studenter fanns på plats redan under tidigt 1200tal, kanske ännu tidigare.

Systematiken i landskapslagarna följde i huvuddrag den romerska rättens. Den kyrkliga rätten, vanligen känd som ?kanonisk rätt?, tog ett fast grepp över hela balkar, inte minst straffrätten och familjerätten. Utan varje överdrift var receptionen runt 1300 den väldigaste europaanpassning som svensk rätt någonsin varit med om under de 750 år vi kan överblicka. Då landskapslagarna vid 1300-talets mitt ersattes av en enda landslag och en enda stadslag, var den svenska rättsordningen definitivt en del av den europeiska rättskulturen. Här gäller verkligen skaldens ord att blott barbariet var en gång fosterländskt.

Anknytningen till den europeiska rättsbildningen hölls vid liv hela medeltiden igenom, inte minst av svenska studenter, särskilt sådana med kyrklig anknytning, som studerade vid kontinentala juridiska fakulteter. Efter Uppsala universitetets tillkomst 1477 skapades möjlighet att inom landet läsa åtminstone kanonisk rätt. Den möjligheten försvann, som bekant, då universitetet lades i träda under Gustav Vasas attack på den katolska kyrkan, som ju var universitetets främsta intressent. Olaus Petri lyckades visserligen genom sina domarregler överföra åtminstone något av den medeltida rättskulturen till sin egen tid, men det förändrade knappast helhetsbilden. 1500-talets svenska domstolsväsen präglades av uppenbara organisatoriska brister och domare med klen rättsutbildning.

Under slutet av århundradet började andarna dock vakna på nytt. Med Uppsala universitets återupprättande 1595 skapades förutsättningarna för ett djupare juridiskt studium i riket. Några adelsmän hade gått utvecklingen i förväg och skaffat sig omfattande internationell rättskunskap, inte minst kapacitet att diskutera konstitutionella problem. Men de gjorde misstaget att med sin kunskap stödja den katolske kung Sigismund i kampen mot den ultraprotestantiske hertig Karl om den svenska tronen. Det blev deras olycka. Sveriges första högre juridiska seminarium sammanträdde sista gången på Linköpings torg den 22 mars 1600; något postseminarium fanns det inte deltagare till. Linköpings blodbad blev den råa maktens seger över den välartikulerade juridiken. När politikens oskolade och robusta argument inte räckte mot den internationella bildningens, måste den vetenskapliga diskussionen hyfsas med svärd. Det fosterländska barbariet tog befälet över det civiliserade rättssamhället ? men bara för ett par årtionden.

Efter Gustav II Adolfs trontillträde kom omslaget. Som ett led i den centrala statsmaktens nyorganisering inrättades ett antal hovrätter ? Svea 1614, Åbo 1623, Dorpat 1630 och Göta 1634 ? till vilka en i både svensk och romersk rätt utbildad domarkår rekryterades. I Uppsala och Lund blomstrade den internationellt präglade juristutbildningen. Studenter med fallenhet för studier kunde senare fortsätta sin bildningsresa vid välkända fakulteter på kontinenten. De återvände som mer osvenska än när de for, precis som dagens erasmusstudenter.

Resultatet blev en ny romerskrättslig reception, så betydande att man nog bör tala om en andra europavåg. Till skillnad från den medeltida receptionen runt 1300, som ju skett genom lagstiftning, sipprade reception denna gång in genom hovrätternas praxis. Lands- och stadslagarna var alltför ålderdomliga för att motsvara de krav som 1600-talets expansiva handelsliv ställde. Vad som fattades i lagen kompletterade hovrätterna från internationell rätt och doktrin. Följden blev en så total förändring av bl. a. handelsrätten, att i stort sett varenda paragraf i 1734 års lags handelsbalk kan ses som kodifiering av hovrätternas tysk-romerskt präglade praxis. På hovrätternas domarbord låg inte bara lands- och stadslagarna utan även bibeln och Digesta, den viktigaste romerska urkunden. Domstolen dömde i praktiken direkt efter dem alla.

Parallellt med den internationella trenden i de högre domstolarnas praxis löpte en motsatt rörelse som betonade det specifikt svenska, men det rörde sig om en sorts historiespekulation utan juridisk betydelse. Inte ens ett uppbåd av nationella myter ? Rudbecks skrifter må tas som typexempel ? räckte till för att bevisa den fosterländska rättens höga ålder och därmed också tekniska företräden. Under arbetet på den lagbok, som skulle ersätta de föråldrade lands- och stadslagarna, kunde 1686 års lagkommission inte hålla det internationella inflytandet borta.

1734 års lag blev resultatet av kommissionens mer än fyrtioåriga arbete. Den visade tydligt hur djupt det internationella inflytandet faktiskt var. Naturligt nog hade jord- och byggningabalkarna den starkaste nationella prägeln, men inte heller dessa var opåverkade av internationella rättsläror. Själva uppläggningen av lagboken återspeglade den romerskrättsliga ordningen. Inga grundlagar fanns intagna i lagboken, men också detta redaktionella grepp var internationellt betingat, motiverat av den konstitutionella teori och maktfördelningslära, som var högsta mode vid 1700-talets mitt. Missgärningsbalkens brottskatalog följde den internationella doktrinens ordning, som i sin tur följde Dekalogen, alltså tio Guds bud.

Även ett annat drag i 1600-talets svenska rättsliv bör lyftas fram till begrundande, nämligen rättens språk. Åtminstone fram till mitten av 1300-talet skrevs de rättsliga urkunderna mest på latin, vilket gjorde dokumenten begripliga för varje bildad europé. Senare vek latinet för tyska och svenska. Staden Stockholm var så präglad av sin tysktalande befolkning, att staden hade både svensk- och tysktalande borgmästare fram till 1470-talet. Efter erövringen av de baltiska och nordtyska provinserna förstärktes tyskans ställning som det andra riksspråket. Rikets största stad var inte Stockholm utan Riga, där man talade tyska. Mål från Riga överklagades till Svea hovrätt, där målen förhandlades och avgjordes på tyska. Typiskt nog fick svenskan ställning som lagens och rättens språk först efter stormaktsväldets fall.

1700-talets rättsliv kunde bygga på den solida grund som fanns i 1734 års lag, kring vilken inte minst en av svensk juridiks största personligheter, lundaprofessorn David Nehrman, skrev omfattande kommentarer. Men även Nehrman var beroende av den internationella doktrinen, framför allt naturrätten, som fr. o. m. 1700-talet präglade den juridiska tankestrukturen. Ändå förblev den juridiska utvecklingen lugn, om man nu bortser från det statsrättsliga perspektivet, ända fram till 1811, då KM:t tillsatte den kanske mest berömda av alla svenska lagkommittéer för att förbereda en genomgripande reform av hela rättsordningen utom statsrätten.

Stora lagkommitténs tillkomst ska ses mot bakgrund av två omständigheter, dels den katastrofala utgången av kriget med Ryssland 1808?09, dels den stela regelstruktur som hindrade samhällets modernisering. Lagkommitténs arbete präglades under årtionden av motsättningen mellan konservativa krafter, som ville bevara det mesta möjliga av den rätt som gällde, och liberala som ville avskaffa så många historiskt och socialt onödiga band som möjligt.

De konservativa fann sin ideologiska grund i en tysk rättsskola, ?den historiska skolan?, som hävdade att ingen reform av rätten kunde bli framgångsrik, om den inte fick växa fram ?organiskt? ur varje folks medvetande och erfarenhet. Det gällde att med hänvisning till den specifikt nationella karaktären hos den egna rätten visa att liberala reformer så att säga stred mot den egna rättsordningens inre väsen. Rättshistoria blev med detta synsätt en juridisk grunddisciplin med stor rättspolitisk potential, eftersom historiska argument kunde användas i antiliberala syften.

På sikt kunde de liberala krafterna dock inte hållas tillbaka varken i Sverige eller i Tyskland. Fram växte det rättsliga koncept som blivit känt som den liberala rättsstaten. Dess ideal var en samhällsordning präglad av så få statliga regleringar som möjligt och ett maximum av privat avtalsfrihet.

Om någon period under de sista tre hundra åren varit juristernas gyllene era, så var det just den liberala rättsstaten. Den blev också en tid präglad av täta internationella juristkontakter. De tyska juridiska fakulteterna skolade upp ett par generationer rättsvetenskapsmän, som hörde till de främsta på sina områden. Till universitet som Berlin, Heidelberg och Leipzig drogs svenska elitstudenter för att efter avlagd svensk examen fördjupa sin kunskap. Vid sekelskiftet 1900 var det tyska inflytandet så starkt, att många av våra högsta domare och juris professorer mentalt tillhörde tyska fakulteter.

Lagstiftningen blev tillsammans med ekonomiska resursallokeringar det främsta medlet i välfärdsbygget. Även om europeiska välfärdsstater genomgående präglades av hög lagstiftningsaktivitet, blev samhällsstyrningen genom lagstiftning ovanligt stark i Sverige. Det är kanske just den svenska demokratiska välfärdsstatens prioritering av det allmännas intresse på bekostnad av individens, som tydligast avviker från västerländska föreställningar om individens förhållande till staten. Men detta får ändå inte skymma det faktum att redan klassisk rättsfilosofi tog upp frågan om statens skyldighet att utjämna alltför stora orättvisor medborgarna emellan. De klassiska lärorna fördes vidare av den medeltida teologin och juridiken. Under den liberala rättsstatens tid trängdes utjämningsperspektivet emellertid ordentligt tillbaka. Föreställningen om den starka välfärdsstaten kan därför ses som en rättning mittåt. Det är värt att peka på att också perspektivet rättvis fördelning hör till den europeiska rättstraditionen.

...

Europaanpassningen av den svenska rättsordningen sker nu på bred front, vilket drabbar även specifikt svenska rättsvärden som offentlighetsprincipen. Klara tendenser finns att stärka de rättskipande institutionernas status. Men hur man än ser på den nu pågående receptionsprocessen kan man inte med bästa vilja i världen beskriva den som ett hot mot den svenska rättens själ. Svensk rätt är till sin grundkaraktär redan en del av det europeiska rättsarvet, eller kanske bättre, det har gått mer än sjuhundra år sedan vi för första gången trädde in i den europeiska rättsgemenskapen. Vi gjorde det på nytt under 1600-talet och gör det nu för tredje gången under 1900-talets sista årtionde.
Samma sanning gäller nog om den svenska rättskulturen som om den svenska kulturen i stort: Blott barbariet var en gång fosterländskt."

"Av advokat DAN HANQVIST1

Efter det att reformationen gjort slut på den kanoniska rättens jurisdiktion i
Sverige har frågan om den kanoniska rättens ? och kanske annan religiös rätts ? giltighet inför statliga myndigheter och domstolar, liksom den rättsliga kontinuiteten mellan den medeltida kyrkan och samtida trossamfund, åter igen aktualiserats i kölvattnet på stat-kyrkareformen 2000. Artikeln diskuterar vissa principiella problem förknippade med att inom den statliga rättsordningen erkänna religiös rätt, bl.a. med hänsyn till religionsfriheten.
Artikeln diskuterar en rad konfliktzoner mellan svensk och kanonisk rätt (t.ex. äktenskapsrätten, upprättandet av juridiska personer och egendomsrätten) och kanoniskrättsliga domars och besluts ställning i svensk rätt.

1. Inledning
Kampen mellan inhemsk, nordisk rätt och kanonisk rätt rasade under hela medeltiden.2 Den katolska mässan vann snabbt erkännande bland den svenska befolkningen och reformatorerna var tvungna att gå försiktig fram för att förändra denna del av folkets liv; den kanoniska rätten förblev däremot hela tiden en främmande kropp som aldrig riktigt vann acceptans och som aldrig kom att assimileras (vilket torde ha underlättat reformatorernas arbete).3 Mot den kanoniska rättens orealistiska ambitioner stod den inhemska nordiska rättens pragmatism och brist på ideologiska visioner.4 De svenska bönderna kunde heller inte foga sig att vara utan inflytande i den kyrka de betalade för5 och kanoniska principer kunde inte tränga undan tingens krav på konsensus för beslut.6 Under landskapslagarnas tid lär enligt en uppfattning den kanoniska rätten inte ha erkänts aktivt av de svenska, statliga domstolarna; på sin höjd skulle där kyrkobalkarna ha tillämpats.7 Kyrkobalkarna intar en besvärlig ställning: de låter sig inte på något entydigt sätt inordnas i uppdelningen ?kanonisk? respektive ?statlig? rätt och har tydlig karaktär av kompromiss. De kan karakteriseras endera som i svensk rätt delvis recipierad kanonisk rätt (men alltså gällande som inhemsk rätt) eller som partikulär kanonisk rätt.8 Reformationen lär ha satt den kanoniska rätten helt ur kraft i Sverige.9 Grimberg trumpetade att ?[p]å kyrkans världsliga makt i Sverige gjorde Västerås? riksdag ett brått slut för alla tider. ?De väldige bispernes? tid var ute?.10 Detta hindrade inte att mycket av den medeltida kanoniska rätten och landskapslagarnas (främst Upplandslagens) kyrkobalkar kom att fortleva i materiellt avseende såsom civil kyrkorätt, alltså i kraft av den svenska statens auktoritet.11 Frågan huruvida religiös rätt ? och då i synnerhet den kanoniska rätten ? erkänns inom den svenska rättsordningen har, kanske något förvånande, fått ny aktualitet i svensk rätt genom de reformer som genomfördes av stat-kyrka-förhållandet vid millenieskiftet.12 Det inbördes förhållandet mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund förändrades när lagen (1998:1593) om trossamfund (LTS) och lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan trädde i kraft i början av 2000: förhållandet mellan Svenska kyrkan och staten har förändrats genom att Svenska kyrkan och hennes stift, församlingar och samfälligheter är egna rättssubjekt utanför den statliga och kommunala förvaltningen. I samband med reformen infördes en ny föreningstyp, ?registrerat trossamfund?, som i mycket liknar främst ideella föreningar; om LTS inte innehåller andra bestämmelser skall vad som gäller för ideella föreningar tillämpas (prop. 1997/98:116, s. 22 och 180). Det rör sig inte om en associationsrättslig huvudform, i paritet med bolag och föreningar, utan om en associationsform på samma nivå som andra föreningar (prop. 1997/98:116, s. 180). Den associationsrättsliga registreringen innebär inte att föreningens verksamhet sanktionerats av staten (SOU 1997:41, s. 142 f.; prop. 1997/98:116, s. 26).

...

Efter det att regeringen på flera sätt (genom kulturministern i kammaren och justitieministern i ett svar på en skriftlig fråga) förklarat att (enligt dess uppfattning) den kanoniska rätten inte gäller i Sverige,16 upprepade dock en representant för RKK i en intervju (under åberopande av en noteväxling med den Heliga stolen i SÖ 2001:45) det anspråk som tidigare förts fram av biskop Anders Arborelius, ocd, nämligen att individuellt samtycke till den statliga uppbörden inte skulle krävas för dem som RKK anser vara medlemmar; den svenska regleringen avfärdas som ?formalistisk?.17 I intervjun hänvisas också till ?kyrkans tradition? som stöd för att individuellt samtycke till avgifter och uppbörd inte skulle krävas. Det ligger nära till hands att tolka denna hänvisning som att den gällde den kanoniska rätten (dvs. en kyrklig ?tradition? som medför rättsliga förpliktelser). Trots att den intervjuade personen avfärdade påståendet om att RKK gör anspråk på att den kanoniska rätten gäller i Sverige som ett missförstånd, företrädde han alltså en uppfatting som inte kan uppfattas annat än som att den kanoniska rätten visst gäller i Sverige och kan ge upphov till skyldigheter enligt svensk rätt.

...

2. Principiella frågor
Ett ?erkännande? av den kanoniska rätten inom den svenska rättsordningen kan betyda dels att rättsordningen inte ingriper i de frågor som den kanoniska rätten reglerar (?passivt? erkännande), dels att kanoniska rättsregler ges effekt också inom den svenska rättsordningen (?aktivt? erkännande).
Ledning för den här aktuella frågan kan sökas i den svenska internationella privat- och processrätten, varvid ett grundläggande problem vid en tillämpning därav på kanonisk rätt är att de utformats avseende samspelet mellan statliga rättsordningar.24 Detta kan medföra att betydande områden av kanonisk rätt (t.ex. vissa frågor som har med lära och bekännelse att göra) av svenska domstolar betraktas som områden med vilka de inte befattar sig.25 Frågan om vad som enligt svensk rätt är ?religiösa? förhållanden och vad som är förhållanden som har rättslig relevans avgörs enligt svensk rätt och av svenska organ (prop. 1997/98:49, s. 14; även SOU 1998:113, s. 312; prop. 1981/82: 172, s. 5; prop. 1998/99:70, s. 5). Religionsfriheten kräver inte ett aktivt erkännande av trossamfundens interna regler.26 Ett aktivt erkännande av den religiösa rätten skulle: (i) ha konsekvenser för personer som inte delade den aktuella religionens övertygelser, t.ex. i de fall den religiösa rätten skulle påverka statusdomar, men också i de fall (vilket kan hända enligt kanonisk rätt) att en rättshandling som är ogiltig enligt den religiösa rätten betraktas som giltig enligt den statliga, och vice versa; 27 (ii) skapa komplicerade kollisionssituationer mellan t.ex. kanonisk rätt och muslimsk rätt i de fall en person har konverterat från den ena religionen till den andra, eftersom varken kanonisk eller muslimsk rätt erkänner konversioner;28 och (iii) om den religiösa rätten ges företräde framför den statliga i de fall det föreligger en diskrepans, gå långt utöver religionsfriheten och mynna ut i ett överhöghetsanspråk för den religiösa rätten. Å andra sidan skulle ett aktivt erkännande leda till att statliga domstolar och myndigheter måste pröva huruvida vissa förhållanden är i enlighet med den religiösa rätten. I sådana situationer skulle erkännandet leda till statlig inblandning i de religiösa gemenskapernas inre liv och därmed till mindre religionsfrihet. De religiösa rättsordningarna kan inom den civila rättsordningen egentligen endast komma till bruk under förutsättning att den enskilde så önskar.29

...."

www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/den-kanoniska-ratten_gq1117/

"

den 16 oktober

Svar på fråga 2002/03:17 om den kanoniska rätten

Justitieminister Thomas Bodström

Tasso Stafilidis har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att bringa klarhet i den kanoniska rättens förhållande till svensk lag.

På familjerättens område, liksom på andra områden, uppkommer det situationer där de inblandade har anknytning till flera länder. Många gånger måste man då ta ställning till vilket lands lag som ska tillämpas. Svenska domstolar och myndigheter ska således ibland tillämpa utländsk rätt när ett rättsförhållande har anknytning till utlandet. Vilket lands lag som ska tillämpas regleras i den internationella privaträtten.

Den internationella privaträtten avser alltså samspelet mellan olika länders rättsordningar. Kanonisk rätt @ dvs. den romersk-katolska kyrkans eget regelsystem @ är inte någon rättsordning i den meningen. Kanonisk rätt @ eller för den delen andra religiösa regelsystem @ är alltså inte i sig tillämplig i Sverige. Däremot kan det lands lag som enligt den internationella privaträtten ska tillämpas på en viss fråga naturligtvis ibland vara mer eller mindre influerad av hur man i den katolska kyrkan ser på ett förhållande och därför sägas indirekt ge den kanoniska rätten betydelse. Men detta betyder inte att kanonisk rätt tillämpas, utan det är det andra landets lag som tillämpas.

Jag kan i sammanhanget tillägga att utländsk lag inte får tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Mot denna bakgrund bedömer jag att rättsläget inte är sådant att det finns behov av några åtgärder från min sida."

Padirac

Thu 18 Jul 23:08

#95

Digestive skrev 2024-07-18 17:47:12 följande:

Ok?

Det är väl en förenkling men övergripande inte felaktigt. Vägen från äldre natur- och folkrätt till våra moderna ideer om det samma har följt en tydlig väg och den går inte att skilja från varken kristendom, kanonisk rätt eller kyrkorätt.

Det verkar finnas någon slags önskan om en alternativ verklighet där 'kristna värderingar' inte skulle ha med oss att göra, att det är någonting vagt som knappt går att definera eller ens existerar. Vilket bara är nonchalans.

sv.wikipedia.org/wiki/Kanonisk_r%C3%A4tt

"Kanonisk rätt, jus canonicum (grekiska: kanon / ?????, regel, standard) åsyftar specifik kristen rättsordning och interna, ecklesiastiska lagar om det världsliga livet, en kanonisk lag, med traditioner från 300-talets kyrkomöten.

Medan kyrkorätt handlar om stadganden från statens sida med avseende på religion och kyrkliga samfund som finns i staten, är den kanoniska rätten en angelägenhet inom samfundet och stadgas av kyrkans beslutande organ. Det är i första hand Romersk-katolska kyrkan, östortodoxa kyrkan, orientalisk-ortodoxa kyrkan och Anglikanska kyrkogemenskapen som tillämpar kanonisk rätt. Exempel på områden som den kanoniska rätten berör, är vilka krav kyrkan ställer på sina präster, hur olika poster inom kyrkan skall tillsättas, regler för kristet liv för kyrkans skilda medlemmar, och regler för sakramenten.

...

Den kanoniska rättens källor

Den apostoliska kanon är en samling kanoniska stadgar från antiken som handlar om kyrkans administration och kristet liv; Ortodoxa kyrkor accepterar 85 och den Romersk-katolska kyrkan 50 sådana stadgar.

Under 300-talets och 400-talets lopp antog diverse lokalsynoder kanoniska stadgar för sina respektive kyrkoprovinser, men dessa var endast regionalt normerande.

Vid fem av de sju ekumeniska koncilierna antogs kanoniska stadgar normerande för den världsvida kyrkan, och har påverkat både den romersk-katolska, den östkyrkliga och den anglikanska kanoniska lagen:

Kyrkomötet i Nicaea år 325 antog 20 kanoniska stadgar

Kyrkomötet i Konstantinopel år 381 antog 7 kanoniska stadgar

Kyrkomötet i Efesos år 431 antog 8 kanoniska stadgar

Kyrkomötet i Chalkedon år 451 antog 30 kanoniska stadgar, men de två sista förekommer inte i alla manuskript

Kyrkomötet i Nicaea år 787 antog 22 kanoniska stadgar

De kanoniska stadgar som antogs vid det så kallade Quinisextum in Trullo har endast accepterats i östkyrklig kanonisk rätt, inte i romersk-katolsk och anglikansk dito.

...

Vid kyrkomötet i Uppsala 1536 avskaffades den kanoniska lagen i Sverige,[2] och Svenska kyrkan befann sig under några decennier utlämnad åt kungligt envälde, till dess 1571 års kyrkoordning skänkte Svenska kyrkan ett nytt regelverk. Martin Luther avvisade nämligen den kanoniska lagen, och de lutherska kyrkorna saknar därför en sådan; i stället har religiösa bestämmelser underordnats den världsliga lagstiftningen, för svenskt vidkommande framför allt från och med Kyrkolagen 1686. Efter att juridiken blev ett universitetsämne i Sverige, under Johannes Loccenius tid, har juridiken i Sverige endast berört förhållandet mellan kyrkan och staten, i kyrkorätten, jus ecclesiasticum, vilka från 1800-talet behandlades inom ecklesiastikdepartementet, som 1968 bytte namn till utbildningsdepartementet."

Padirac

Thu 18 Jul 23:43

#100

Digestive skrev 2024-07-18 23:19:04 följande:

@Padirac

Ja?

Har ingenting att invända emot då jag tidigare hänvisade till samma artikel som källa.

Jasså?

Och du kan med det inte skilja svensk rätt från varken kristendom, kanonisk rätt eller kyrkorätt.

?

Padirac

Tue 30 Jul 18:56

#107

Anonym (ABC) skrev 2024-07-30 18:35:02 följande:

Det enda Islamen har tillfört är att några få kvinnor har vågat ta sig ifrån mannens vansinniga grepp. Måste vara tacksamt för dessa kvinnor att bo i Sverige som ser till kvinnornas värde. Det är positivt.

Synd bara att politikerna inte lyssnade mer på kvinnorna för att förstå hur en organisation kan destabilisera ett land!

www.expressen.se/kultur/ide/ebba-busch-har-fel-om-muslimska-varderingar/

"... Nazé som ansåg att just hennes syskonbarn och barnbarn var guds gåva till mänskligheten tolererade inte minsta kritik av dem. Hon svarade ilsket ?Mele Mihyedin, Mele Mihyedin, du har inte hjärta, titta bara hur söt hon är, hur vågar du klaga på henne??.

Mele Mihyedin sänkte blicken och lämnade rummet. I den stunden njöt jag av min triumf.

Många år senare, när vi bodde i Sverige, frågade jag min pappa hur det kom sig att den respekterade imamen kunde vara så underdånig gentemot sin fru. Min pappa tyckte inte att det var konstigt och berättade om sin andra faster, Sebiha, som höll sin man i ännu stramare tyglar. Ja så var det ju, mindes jag. För att inte tala om mina egna fastrar som dessutom var utbildade och politiskt engagerade.

Jag kommer att tänka på de starka muslimska kvinnorna i min släkt när jag hör Ebba Busch framhålla jämställdhet som en specifikt västerländsk värdering som muslimer måste anamma för att få leva i detta land. Vad menar hon egentligen?

Det finns uppskattningsvis 1,5 miljarder muslimer i världen. Islam är den dominerande religionen i länder med vitt skilda kulturer, språk och historier, från Marocko i väster till Indonesien i öster. Dessutom finns det muslimska minoriteter i snart sagt alla jordens länder. För befolkningen i Turkiets byar är kulturen i Istanbul lika främmande som den i Stockholm och för befolkningen i de kurdiska byarna är turkiskan lika främmande som svenskan.

Skiljelinjerna går inte bara mellan moderna storstäder och traditionell landsbygd. Traditionella kurdiska gifta kvinnor i byarna som inte kan tänka sig att visa sig barhuvade skulle nog inte anse sig tillhöra samma kulturkrets som kvinnor på landsbygden i Bangladesh i deras färgsprakande sari och bara magar.

Vår tolkning av religionen är färgad av våra olika kulturella bakgrunder. När Ebba Busch uttalar sig kategoriskt om muslimska värderingar är det därför lika befängt som att ge en enhetlig bild av kristna värderingar. Skulle vi fråga en rysk-ortodox präst som aldrig har satt sin fot i Sverige om hur kristna tänker så skulle inte många svenskar känna igen sig. Det är helt enkelt inte möjligt använda en schabloniserad bild av islam för att förstå och förklara de olika kulturer och olika religiösa riktningar som muslimer representerar.

...

Men Ebba Busch måste förstå hur absurt det blir för mig och många andra, när hon hävdar att värderingar om jämställdhet och demokrati är specifikt svenska och måste präntas in i muslimska invandrare.

Dessvärre riskerar sådana uttalanden få direkt negativa konsekvenser och vidga de klyftor som redan finns. Om svenska politiska ledare på det här sättet bekräftar islamisternas idé om att muslimer är annorlunda än majoritetssvenskarna, läggs sten på börda för alla föräldrar som redan har det tillräckligt svårt att värja sig mot islamisternas propaganda om att muslimer måste ta avstånd från det svenska samhället."

Padirac

Tue 30 Jul 19:59

#109

Anonym (ABC) skrev 2024-07-30 19:28:42 följande:

Haha vilken uppsats! Vad vill du poängtera?

Du får ursäkta mig, men din långa harang blev tröttsam att läsa. Trodde inte att jag behövde vara övertydlig, jag svarade bara på frågan. Jag är riktigt oförskämd just nu som inte har ägnar mer tid åt din uppsats. Förlåt, men du har tyvärr lagt ner onödig tid för att försöka förmedla ditt budskap till lilla mig.

Har du något viktigt att förmedla försök att hålla det kort och koncist. Du tröttar ut tråden med ditt ordbajseri.

Cola ner dig vännen!

Nu är det nog du som måste chilla lite, eller i alla fall torka bort bajset från din mun

Ditt påstående om kvinnors värde inom islam visade sig vara falskt. Det är också falskt i Sverige, titta bara på alla misogyna tomtar som skriver här på FL och i ännu högre utsträckning på andra forum

Padirac

Wed 31 Jul 20:40

#112

Digestive skrev 2024-07-31 20:02:11 följande:

Det måste väl ändå vara uppenbart att den här responsen på Ebba Buschs utspel motsvarar ett "Inte alla män!"-resonemang?

Exemplen på 'jämställdhet' i artikeln berör inte ens rättigheter. Att ha sin man i "stramare tyglar" inom två- till tresiffriga kvadratmeter är (för en västerlänning) en klen tröst om man inte får lämna samma område utan manlig eskort och får spöstraff vid undantag (exempelvis).

Utan lägre förväntningar så kan man konstatera att artikelförfattaren är något bortkommen precis som "Inte alla män!"-folket. Vad som även är gemensamt för bådadera är skadeskjutning på svåra men nödvändiga samhällsdiskurser.

Dessa ämnen ska inte behöva halta sig fram för att folk kastar ljus på bortkomna resonemang. Lika lite som samhällsdiskursen ska styras av bortkomna män ska de styras av dito muslimer - den vettiga majoriteten av bådadera, är de som ska höras och få ljus på sig, i den bästa av världar.

Och i den bästa av världar är ovanstående betydligt viktigare än att vifta mot Ebba Busch med en annars välkänd bortkommenhet.

Med de här resonemangen är alla kristna bundna till inkvisitionens lagar och straff.

Padirac

Tue 13 Aug 21:46

#134

Det hör låter ju som en del i trådarna här på FL kunde vara föraren som nämns - hur många gånger har inte SDs apologeter kallar Palestina för nazistiskt eller kallat det nazistina

Från ABs nyhetsnotiser

"Delade hatiska inlägg? körde in i demonstration

Mannen som körde in i ett palestinskt demonstrationståg i Borås under lördagen ska ha jämfört palestinier med nazister på X, rapporterar P4 sjuhärad.

Han har även delat invandrarkritiska inlägg och bilder på en palestinsk flagga bredvid ett hakkors.

Mannen har själv uppgett att det var han som blev attackerad efter att ha kört in i demonstrationen.

Han har inte delgivits misstanke om brott men polisen utreder vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada."

Har islam tillfört något poitivt?

INNEHÅLL