Ni som lever i celibat, påverkar det er hälsa?

Både ja och nej. Jag är 52 år nu och fortfarande oskuld. Jag har i perioder varit deprimerad för det, att jag inte duger, men å andra sidan vet jag inte om det hade varit bättre med en partner. Man vet aldrig hur ett förhållande utvecklas. Det är samtidigt så att jag genom hela livet haft stora sociala problem, jag har varit och är delvis fortfarande rädd för folk. Och tjejer var jag rädd för hela ungdomen. Visst hade jag mina favoiter på högstadiet som jag tyckte var snygga, men det stannade där.

Vid ett tillfälle hälsade en av favoriterna på mig när jag gick förbi i korridoren. Hennes väninna hade sekunden innan sagt: "Åsa, toodeloo". Kan inte varit någon annan än mig hon menade, det fanns ingen annan i närheten.

"Hej!" hörde jag en pigg röst säga. Vad gjorde dumspånet jag? Jag blev rädd, fortsatte rakt fram, ghostade henne totalt (modernt uttryck för gammal händelse). Sen hörde jag aldrig av något mer från henne. Jag förstår att det måste ha känts jobbigt när jag gjorde så, att jag bara hade mage! Alla trodde väl att jag var högfärdig som inte ens hälsade. Men det var jag absolut inte, jag var extremt osäker och skygg. Men det förstod ingen, ingen kunde fatta att man kan vara så skygg och introvert att man inte ens hälsar.
Sen blev det inte särskilt mycket bättre på gymnasiet, jag var inte populär för 5 öre. Gick aldrig på disco, aldrig på fest. Jag isolerade mig, men mådde bra av det. Resten är historia. Rent sexuellt gick alltihop åt h-vete. Bara att se framåt och försöka hitta andra saker att göra.

Det är ett välkänt faktum att ensamma män i genomsnitt mår sämre och har kortare livslängd än män i relationer. Så för män är det medicinskt bevisat. Om det sen beror på celibatet, ensamheten,  ökad missbruksrisk eller att de lever mer osunt i allmänhet vet väl ingen. Troligen är det en kombination, män i relationer skärper sig lite mer för att behålla frun, det funkar inte med sunkig livsstil när man har barn och det behövs en fru som pushar honom till läkare när han har krämpor. 

Ja bristen på allmän närhet är faktiskt störst, det håller jag med om. Skulle få vara så mysigt att bara hålla om någon i sängen och somna tillsammans. Var hur länge sedan som helst senast.

Försöker du smöra för kvinnorna på FL i hopp om att få ligga?  Du lyckas dåligt.

Troligen en kombination av att en relation är en större skyddsfaktor för män än för kvinnor (för kvinnor är det ibland tvärtom), och att män som redan från början har bättre hälsa, tar hand om sig (vilket ofta hänger ihop med högre utbildning och bättre jobb) har lättare att öht få en relation.

Man kan alltså fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget.

Enligt nyare forskning dör allt fler män barnlösa, men det gäller framför allt lågutbildade män med låga inkomster. För kvinnor finns inget sådant samband, och högutbildade män med höga inkomster får lika ofta barn som tidigare.

Värst är det för män som inte har jobb alls, som är långtidsarbetslösa och / eller långtidssjukskrivna. Enligt en artikel i Forskning och Framsteg från 2018 (har det i papperstidning, hittar inte länken nu), lever bara 23 procent av alla långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna män mellan 30 och 45 år i hushåll med barn. För högutbildade och högavlönade män i samma ålder, är siffran 73 procent. Alltså 50 procents skillnad!

För män med lägre inkomster, men som ändå har jobb, ligger siffran på 52 procent, alltså mellan män i toppen och män i botten, om man får uttrycka det så. Forskningen visar också att inkomst spelar större roll än utbildning, även om båda spelar roll. (Och det ena ofta ger det andra.)

Det där var taskigt skrivet. Varför detta behov av att vara elak? 

Kan män inte få skriva om sin ensamhet utan att få sådana kommentarer?

Ingen i tråden verkar tycka att kvinnor borde ställa upp. Ingen förespråkar välgörenhetsligg, inte vad jag kan se.

Sen är det ju uppenbart att dessa mäns problem inte bara handlar om att inte få ligga. Sexbristen är bara en liten del av det hela, det skriver de själva. Värst är bristen på närhet, ömhet, sällskap, någon att dela liv och vardag med, någon att bilda familj med.

Tack, intressanta siffror.

TS frågade om incel och sex, men incel-killarnas problem är nog mycket större än sexuella.

De som har en kärleksrelation lever längre än dem som är (ofrivilligt) ensamma.

Incelkillarna kan ibland bli arga och aggressiva mot kvinnor, vilket är sorgligt. De borde se över sina personligheter. Hur trevliga är de? Behöver de göra något åt sitt utseende. Det finns kvinnor som inte gillar att se matrester i skägget, lurvigt näshår och stor övervikt. Allt sånt går att åtgärda. Och bitterhet och bristande bildning kan också påverkas.

Manliga oskulder har bara en sak i sinnet och det är att få doppa. Tro inget annat.

Jo, det påverkar hälsan. Jag är deprimerad och känner ingen direkt glädje. Känner mig ensam ofta också. Sex är viktigt, men det är ju så klart inte allt, men det känns skönt om någon vill ha en och behöver en.

Det är enkelt att utgå från sig själv. Men blir ofta helt fel.