Gravid, min man vill inte ha fler

?a jag försöker allt jag kan. Men hjärnan försöker övertala mig att det visst blir bra. Vi har hus, mat och pengar så det räcker. Och lillen kanske uppskattar ett syskon, speciellt om 5-6 år när de stora kanske inte är hemma så mycket längre. 

Behåll om du vill, ingen annan kan tvinga dig att genomföra abort. Däremot så får du vara beredd på att bli ensam med barnen då han troligtvis lämnar dig.

Mm, men om du listar det som kan bli negativt och det som kan bli bra, och så försöker du hitta lösningar för det negativa, hur ser ställningen ut då? Och om det är ett fåtal negativa saker kvar, är det värt dem för att behålla fostret? Vad är "worst case scenario" och kan du leva med det, de följder som blir? Jag får en känsla av att du självklart vill behålla men att du också inser att det kan bli riktigt illa.

Ni har hus, mat och pengar. Nu. Med ett barn till blir det fler utgifter, så klart, men också rent praktiskt krångligt. Ni lär redan ha en stor bil. Syskon, ja de umgås inte alltid men det brukar ordna sig ändå, räkna bara inte med att de kommer leka. Värst är nog relationen till pappan. Jag tror tyvärr han skulle gå under mentalt och att det finns en risk att han lämnar er. Och om han inte gör det så lär det bli ännu värre... Och har ni ekonomi att försörja er om något händer ekonomiskt? Buffert och allt det där, mat för dagen för hela familjen på en och en halv inkomst om någon blir långtidssjukskriven (din man t ex, för djup depression)? Tänk igenom luckorna och se om du kan täppa till dem. Och så klart, prata med pappan. Din kropp absolut JA, men du är inte ensam i detta ändå.

Nej jag är verkligen inte ensam i detta, när hjärnan får utrymme att komma fram så är det solklart att vi alla (förutom jag psykiskt under denna process och ett tag framöver) skulle ha det mycket bättre så som det är idag. När känslorna sedan får komma fram så är det som att hjärnan stängs av och då kan jag känna att vi klarar det och att jag säkert kan tänka tillbaka om några år att det blev bra ändå, plus att jag kan fly från mina rädslor kring abort. 

Att stänga av känslorna önskar jag att jag kunde göra. Då hade det blivit mycket enklare. 

Vadå "vi" ska göra abort, det är ju du som får genomlida den! Kommer han ens att närvara?

Jag kan inte råda dig hur du ska göra, men jag tycker i alla fall att din man är aningens svagbegåvad. Han får väl sterilisera sig, du har ju redan blivit oplanerat gravid två gånger tidigare. Han får sluta göra dig gravid om det är så himla hemskt. 

Ni får utgå från vilken situation som blir bäst för de barnen som ni redan har, de måste ju komma i första hand. Hoppas ni kommer fram vad som blir bäst. 

Nej han kommer jobba på som vanligt 😅 barnen får ju sommarlov nu denna vecka så det blir jag hemma med alla 4 och abort samtidigt då isåfall. Det är ju ingenting jag skulle berätta för dem.
Han har iallafall skickat in en egen vårdbegäran idag till kirurgen, så han får göra en vasektomi.

Jobba på som vanligt? 0 stöd från honom med andra ord. Gissar att du varit hemma mestadels med barnen och tagit all föräldraledighet? Då är det dags för dig att ta tag i ditt liv och din ekonomi.

Min mamma gjorde en abort när jag var 10, då var hon 41 och hade redan fyra barn och yngsta var inte heller planerad. Hon berättade för oss, kanske inte yngsta men vi äldre visste om det. Minns att hon sa till farmor som är väldigt religiös att hon hade fått missfall. Beroende på barnens ålder kanske det inte är fel att berätta för dom. Jag tyckte inte det var något konstigt eller fel att mamma gjorde det.. 

Jag gjorde också en abort när min äldsta var 14, jag berättade för henne då. Hon tyckte inte det var något konstigt. Det var egentligen inte för att jag inte ville ha fler barn men hade varit tillsammans alldeles för kort tid med pappan och det var helt fel tillfälle, vi fick vi ett barn tillsammans när vi hade lärt känna varandra bättre. 

Jobbigt situation ni hamnat i och som i nuläget är svår att lösa på ett riktigt bra sätt.

Jag undrar mest hur det har kunnat bli så? Kondom är ju rätt hanterad ett väldigt säkert preventivmedel.

Men jag undrar också varför ni inte har steriliserat er, framförallt han som verkar mest säker på att han inte vill ha fler barn?