Anonym (S) skrev 2024-06-10 15:40:29 följande:
Mm, men om du listar det som kan bli negativt och det som kan bli bra, och så försöker du hitta lösningar för det negativa, hur ser ställningen ut då? Och om det är ett fåtal negativa saker kvar, är det värt dem för att behålla fostret? Vad är "worst case scenario" och kan du leva med det, de följder som blir? Jag får en känsla av att du självklart vill behålla men att du också inser att det kan bli riktigt illa.
Ni har hus, mat och pengar. Nu. Med ett barn till blir det fler utgifter, så klart, men också rent praktiskt krångligt. Ni lär redan ha en stor bil. Syskon, ja de umgås inte alltid men det brukar ordna sig ändå, räkna bara inte med att de kommer leka. Värst är nog relationen till pappan. Jag tror tyvärr han skulle gå under mentalt och att det finns en risk att han lämnar er. Och om han inte gör det så lär det bli ännu värre... Och har ni ekonomi att försörja er om något händer ekonomiskt? Buffert och allt det där, mat för dagen för hela familjen på en och en halv inkomst om någon blir långtidssjukskriven (din man t ex, för djup depression)? Tänk igenom luckorna och se om du kan täppa till dem. Och så klart, prata med pappan. Din kropp absolut JA, men du är inte ensam i detta ändå.
Nej jag är verkligen inte ensam i detta, när hjärnan får utrymme att komma fram så är det solklart att vi alla (förutom jag psykiskt under denna process och ett tag framöver) skulle ha det mycket bättre så som det är idag. När känslorna sedan får komma fram så är det som att hjärnan stängs av och då kan jag känna att vi klarar det och att jag säkert kan tänka tillbaka om några år att det blev bra ändå, plus att jag kan fly från mina rädslor kring abort.
Att stänga av känslorna önskar jag att jag kunde göra. Då hade det blivit mycket enklare.
