Gravid, min man vill inte ha fler

Jag tycker egentligen att man ska ha allvarligare skäl för att det ska vara moraliskt försvarbart att göra abort, och detta helt oavsett vad lagen säger i det land där man bor för tillfället. Men, men... samtidigt måste man ju orka med de barn man har också. Ingen annan än du själv kan ta det beslutet, eller har rätt att ta det beslutet för den delen. 

Dock fattar jag inte varför ni fortsätter med ett så osäkert preventivmedel som kondom, när ni ständigt har dessa problem med oönskade graviditeter? Du borde ha steriliserat dig för länge sedan (eller din man). Eller satt in en kopparspiral - den sitter där i tio år och man behöver inte tänka på preventivmedel alls mer.

Jag har rätt att tycka att man saknar moral och är en dålig människa, om man gör abort av triviala skäl. Det är ett liv man dödar, det finns det ju liksom ingen tvekan om. Individen är redan färdig med alla sina anlag, den behöver bara få växa klart i sin trygga miljö.

Angående att folk skulle få betala för sina aborter själva, så misstänker jag att det skulle bli just dom som HAR godtagbara skäl för sina aborter, som kommer att avstå. För att de tänker kortsiktigt: kostnaden för aborten kan bytas mot sprit eller knark, just nu. Graviditeten blir ett problem för morgondagen, oron för den försvinner ändå snart i det välsignade ruset... Medan medelklassparet med det ordnade livet i den idylliska villan med stora, luftiga rum och trädgård, inte har några problem med att hosta upp beloppet.

Nåja, med fem barn får hon ett saftigt bostadsbidrag, och mannen måste betala underhåll för barnen om han inte tar dem varannan vecka. Till det kommer barnbidrag och flerbarnstillägg, det blir mycket pengar bara det. Räcker det ändå inte så kan hon komplettera upp med försörjningsstöd. Och finns det lägenheter till alla invandrade mångbarnsfamiljer, så borde det finnas det till en svensk mamma och hennes barn också. Borde. Jag är inte säker på att myndigheterna prioriterar så, dock... ...och nu läste jag det här. Ja, om det är så här rörigt och ni till och med lyckats smitta en ettåring med herpes, så kanske det är bättre att det inte blir fler barn där...

Det finns inga säkra perioder. Man kan använda sig av s.k. säkra perioder om man vill ha fler barn, men önskar sprida ut dem lite och inte få dem så tätt. Med säkra perioder blir det av rena sannolikhetsskäl fler månader mellan barnen än utan någon p-metod alls, flera år om man har "tur". Men förr eller senare är olyckan (eller lyckan, om man ser det så) framme. Men om man absolut inte vill ha fler barn, så kan man inte lita på säkra perioder. Jag förstår bara inte varför du inte har steriliserat dig för länge sedan?

För övrigt kan menscykeln komma i olag av många anledningar, även t.ex. psykisk stress. OM man absolut ska använda sig av säkra perioder fast man vet att det inte får bli någon mer graviditet, så måste man i alla fall komplettera med en p-dator. Du vet: man kissar på en sticka, för in den i maskinen, maskinen mäter hormonläget och ger klartecken - eller icke-klartecken - för oskyddat sex det kommande dygnet. Detta krävs för att fånga upp en förskjuten ägglossning, som är på gång. 

Det beror ju på hur bra man är på att hushålla. Pengar är inte allt, och tid tillsammans i familjen är också mycket värt. MEN den familjen som vi talar om här i tråden, verkar inte riktigt ha koll på sina liv. Och DÅ blir det svårt att klara sig på bidragsnivån. 

Nej såklart inte. Jag skrev "triviala skäl". Alla skäl är inte triviala. Jag tror att det skulle vara väldigt bra med en oberoende utredning innan aborter beviljas. Där någon professionell och opartisk person kunde titta på de blivande föräldrarna och deras hemmiljö, innan aborten beviljas. Upplysa om vilken hjälp de kan få om de väljer att behålla, gräva lite för att säkerställa att det verkligen är kvinnan själv som vill ha aborten och inte barnafadern eller kvinnans föräldrar om hon är ung.

Fast det gör man - mördar ett liv. Det är ingen tvekan om att fostret är vid liv. Att vänsterliberalerna och tokfeministerna försöker skriva om det i eufemistiska termer ändrar inte på fakta.

Fostret har ett människovärde till skillnad mot de djur du räknar upp. För övrigt låter du kall, och det är något jag ogillar med de flesta rabiata abortförespråkare. Jag tänker, att även om man nu tycker att abort ska finnas som en sista utväg för kvinnor som hamnat i mycket svåra situationer, där ingen har något att vinna på att barnet föds och allra minst barnet självt (tänk en gravt missbrukande kvinna som prostituerar sig och lever på gatan t.ex., eller en ung flicka som utnyttjats av sin egen far eller bror) - så måste man inte låta så där okänslig. Som att dra paralleller mellan foster och flugor.

För att ett foster är en människa, det har ett människovärde. Därför måste det finnas lagar kring huruvida de får dödas, av vilka anledningar, och hur långt upp i veckorna. Eller menar du att detta borde vara helt fritt?

Den största anledningen till att jag tycker att det borde vara minst ett obligatoriskt samtal, där den abortsökande kvinnan får vara ensam (viktigt!) med en läkare, kurator, psykolog eller liknande vård-proffs-person, är dock att många kvinnor pressas till abort av barnafadern eller av sina föräldrar (om de är unga), och sedan får de ångra detta hela livet.

Det borde vara någon utomstående som gräver lite i kvinnans motiv, för att få fram om detta verkligen är vad hon själv vill. Samt erbjuder handfast hjälp, på en gång, om det är så att hon t.ex. inte kan gå tillbaka till pojkvännens bostad eller föräldrahemmet om hon inte gör aborten. Och när det gäller flickor från hederskultur kan det handla om liv och död. Det måste finnas ett fast stödsystem som tar över där. 

Finns det inget skäl som är för trivialt i din bok? Typ "nu har vi redan bokat en resa, och den skulle bli förstörd om jag fortfarande vore gravid då", eller "jag vill kunna dricka alkohol på mitt bröllop och vara smal och fin i brudklänningen". Jag har hört båda dessa IRL!