Anonym (Orolig) skrev 2024-06-10 14:44:31 följande:
?a jag försöker allt jag kan. Men hjärnan försöker övertala mig att det visst blir bra. Vi har hus, mat och pengar så det räcker. Och lillen kanske uppskattar ett syskon, speciellt om 5-6 år när de stora kanske inte är hemma så mycket längre.
Mm, men om du listar det som kan bli negativt och det som kan bli bra, och så försöker du hitta lösningar för det negativa, hur ser ställningen ut då? Och om det är ett fåtal negativa saker kvar, är det värt dem för att behålla fostret? Vad är "worst case scenario" och kan du leva med det, de följder som blir? Jag får en känsla av att du självklart vill behålla men att du också inser att det kan bli riktigt illa.
Ni har hus, mat och pengar. Nu. Med ett barn till blir det fler utgifter, så klart, men också rent praktiskt krångligt. Ni lär redan ha en stor bil. Syskon, ja de umgås inte alltid men det brukar ordna sig ändå, räkna bara inte med att de kommer leka. Värst är nog relationen till pappan. Jag tror tyvärr han skulle gå under mentalt och att det finns en risk att han lämnar er. Och om han inte gör det så lär det bli ännu värre... Och har ni ekonomi att försörja er om något händer ekonomiskt? Buffert och allt det där, mat för dagen för hela familjen på en och en halv inkomst om någon blir långtidssjukskriven (din man t ex, för djup depression)? Tänk igenom luckorna och se om du kan täppa till dem. Och så klart, prata med pappan. Din kropp absolut JA, men du är inte ensam i detta ändå.
