Anonym (fel) skrev 2024-06-09 15:22:36 följande:
Jag förstår dig.
Jag har ett f.d. förhållande där jag kom på han med porren. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, mer än att jag mådde dåligt med honom efteråt. Jag hade en bra, en normal självkänsla innan. Jag blev osäker och deppig. Vi skulle gifta oss och få barn, var innan planen. Han ville inte jag skulle gå, men jag kunde inget annat. Jag sa aldrig ett ord till någon vi hade i våra liv varför.
Tidigt i stadiet när jag blev kär i en annan kille tog jag upp det här känsliga ämnet, jag visste att porr inte var något för mig, hur det fick mig att må i en relation om killen höll på med det. Jag frågade om han var okej med att inte kolla porr om vi blev ihop. Han sa inga problem till det. Jag blev så glad. Hade gruvat mig för om jag skulle ta upp det här, men jag kände mig själv, jag var tvungen. Det här var viktigt för mig. Jag hade inte fortsatt om jag vetat. Jag ville ha en försäkran, hans ord, på att det inte skulle hända mig igen.
Åren gick.
Plötsligt stod jag där med en data full med porr-virus, hans.
Byggt upp allt vid den tiden. Familj. Gift oss. Hemmet. Familjerna. Släkterna. Vännerna. Hela det livet.
Jag hade litat på honom till 100%.
Sett upp till honom extra för det.
Älskat honom extra för det.
Känt mig trygg och respekterad.
Trott mina gamla känslor aldrig skulle väckas till liv igen. Jag älskade honom mycket. Jag visade min respekt. Jag visade min respekt för honom genom barn, också. Var nånstans fanns hans respekt för mig? För vårt liv? För mitt mående? För hans barns mammas mående? Hur kunde han riskera allt det? För porrens skull? Vad var det för sjukt skämt? Det är inte bara första stöten, det är allt det som kommer sen, som börjar inifrån kvinnan. Hon bryts ner inifrån. Jag önskar inte min värsta fiende det här.
Han erkände han gjort det, men inte visade han medkänsla till mig eller sa förlåt, då, utan sa "Ja, så vad då då?", stöddigt, kallt.
Jag hade inget misstänkt.
Jag var aldrig svartsjuk på den tiden. Inte osäker.
Jag hade gjort det till en princip att jag gjort det valet, jag lämnat en relation, att jag aldrig mer skulle behöva riskera känna så som jag kände, mådde i den tidigare.
Jag hade lämnat över något sårbart om mig själv, litat på honom, lagt mitt hjärta, min själ i hans händer, och hans respons till mig, till allt det här var "Ja, så vad då då?".
Respektlöst.
Allt vi byggt upp, allt jag trott vi var, allt det jag trott om honom. Allt var en lögn. Så kändes det. Jag har sagt det till honom. Han har sagt det är sårande att veta det, men det är så det är för mig. Jag fick en kniv i ryggen när jag kom på det här med hans porr. Allt mitt gamla kom tillbaka.
Jag hade lämnat om vi inte haft barn ihop. Till slut hade jag också det samtalet med honom när jag sa det var över fast där var barn med i bilden Jag mådde för dåligt över det här. Jag hade fått ångest. Jag var fast.
Jag hade när han talade om sitt förflutna, sitt kärleksliv vårdat det, varit öm mot honom, för att skydda honom, saker han lovat sig själv han aldrig igen skulle ta i en relation, något jag vet sårat honom. Jag tog väl hand om honom. Jag respekterade honom. Han gjorde inte detsamma. Allt för rätten till porr?
Alla relationer där den ena kollar porr och den andre inte, väljer inte, står för inte, är ohälsosam mentalt för tjejen. Han skadar sin tjej, han skadar förhållandet, han skadar i slutändan den kärleken hon hade för han, den dör. När den är död kommer han förstå då? Kommer han ångra sig då? Vad är tjejen värd för honom? Har hon ett människovärde? För han uppför sig som att hon inte har det.
Om killar kollar porr fast de vet om sin tjejs reaktion på det och ändå fortsätter med det och hon också fortsätter stanna igenom det, är förhållandet destruktivt. Det är inte en relation med kvalité. Den är inte hälsosam, då ska hon gå. Jag ville ha det valet från början. Jag hade gått. Utan tvivel. Innan jag påbörjat något. Hade aldrig gift mig, aldrig fått barn, inte med den där. Inte byggt ett hem. Inte byggt ett liv. Ett liv jag gav kvalitet till. De sätt jag älskade honom på och respekterade honom för kommer aldrig tillbaka på det sättet igen. Min kärlek finns kvar, men den är annorlunda. Där är en kärlek och en respekt som har dött. Den kommer han aldrig mer få tillbaka. Jag aldrig mer få känna. Det är sorgligt men sant. Det är vårt gamla liv. Ett liv jag velat behålla.
Idag rekommenderar de att tjejer, killar ska ta upp det här när de dejtar vart man står. Det blir annars en kris längre fram. Det kan inte vara fel på alla dessa tjejer och kvinnor. Det går inte ihop. De är helt normala tjejer och kvinnor. De reagerar normalt mot något ohälsosamt. Killarna, männen gör fel. Fel mot dem. Fel mot förhållandet. De är bara såna idioter att de inte förstår det. Finns de killar och män som förstår, förstår på förväg. Riskerar inte det. Eller tänder inte på porr själva. De bryr sig mer om förhållandet. Mer om tjejen.
Porr är positivt för par där båda gillar porr, där båda gillat porr från början, har man kommit fram till i en studie.
Vi har fått återbygga tilliten.
Jag hade makt över hans digitala prylar, lämnas över till mig, jag kan gå igenom (om jag vill). Detta var rådet vi fick.
Mer råd att jag skulle förstå varför. Hur han såg på porr. Det var inte hur jag såg det. Privata stund. Porrkvinnorna var inte verkliga, så. Inte att han valt dem före mig. Han ville ha mer sex än jag kunde ge då.
Han säger det varit dumt, något han tagit till för det har varit lättare så, att se dem, svårare att fantisera om.
Det här har påverkat vårt sexliv negativt.
Min egen lust sabbades, spärrades av.
Jag vill tro han idag att han inte behöver porren, inte gör det, han lovat att inte, men priset jag har fått betala i mitt mående finns inte. Jag har fått ångest.
Jag har kunnat kontrollera det han lämnar över, men känner inte behov av det, nu när jag kan. Han är inte lite dum om han kollar på porr på de här digitala prylarna när han vet han måste lämna över dem till mig och risken finns för upptäckt. Finns mörka stunder då jag känner att det är ingen mening ändå. Han har sårat mig så mycket ändå. Gjort mig så här.
Om han gör det igen tror jag inte jag kommer bli berörd av det på samma sätt då jag förstår hans sätt idag, hur han ser på porren, men det jag inte kommer klara av är då lögnen, smusslandet, som ändå fortsatt, då kommer jag gå. Aldrig ge han en chans till.
Han och de som kollar porr i hemlighet bakom sin tjejs rygg tycker det är deras privata stund, deras rättighet, att de inte skadar henne om hon inte vet.
Han tyckte han inte skadade mig om han gömde det för mig. Han trodde aldrig det skulle bli virus av det. Virus i våra liv med. Det som skedde i datorn kom ut, och blev till vår verklighet. Inte så lockande längre? Det blir på riktigt. Det blir verkligt. Det man gör på datorn är sant, sker. Det är som att de tror att det bara stannar där, för stunden, isolerat från det verkliga livet, från förhållandet. Nej, förhållandet är inte skyddat från det. Hon är inte skyddad. Är inte det hans uppgift att skydda henne, inte göra så hon blir otrygg, får ångest? Får panik? Mår dåligt? Vad har hon gjort? Vad gjorde jag? Allt jag gjorde var att älska honom. Det var mitt brott. För det straffades jag. Hade jag bara fått veta hade jag aldrig börjat älska honom, inte vigt mitt liv åt honom. Hade jag bara fått valet. Han fick ett val. Jag fick det inte.
Jag har sett honom mer som en bror än en älskare efter det här.
Jag får ångest när jag får andra känslor för honom, känslor som påminner om de jag hade innan.
Han kämpar mycket för att jag ska se på honom som jag gjorde före det här.
Vi har gråtit mycket.
Var för sig och tillsammans.
Han har bett om förlåtelse, sen.
Jag såg porren som otrohet. Jag reagerade på det som otrohet. Jag kunde inte stoppa det. Jag önskar jag kunnat, men det funkar inte så. Det finns ingen tjej som frivilligt vill må så här som jag mått.
Jag vet inte om jag gjorde rätt som gick igenom den här skärselden genom att stanna kvar för vi byggt ett liv och familj tillsammans. Eller om det rätta vore att jag gått ur den här relationen, också den, och börjat leva varannan vecka liv.
Jag vill tro jag gjort rätt val, men om han ljuger för mig igen, då går jag för alltid.
Jag tycker inte du ska acceptera, kompromissa med hans porr när du mår dåligt av det. Antingen finns det en chans att rädda det om han slutar nu, eller så behöver du gå.
Fruktansvärda upplevelser... Och detta är verklighet för många kvinnor. Hoppas att de män som förespråkar friheten till porr inom relationen läser och tar till sig detta. Tanken jag fick av ditt inlägg var att om kvinnan kommer på mannen med porr så dör en stor del av hennes kärlek och det sårar djupt mycket. Om kvinnan inte kommer på mannen så urholkas ändå hans respekt för henne bit för bit när han vet att han inte borde.
