Anonym (fel) skrev 2024-06-10 21:27:34 följande:
Det är så jag fått förklarat för mig, både av f.d killen, + maken, för att det ska gå fort och det ska vara över.
Min make sagt att om han ska fantisera ihop något, det kan han inte, kommer ta han hundra år.
Vi hade ingen dålig period med f.d killen när jag kom på hans porr.
Absolut inte.
Jag hade inte heller en svacka i äktenskapet på andra plan. Det jag tyckte inte var så farligt lite av sexet, tyckte han var mycket lite. "Jag vill ha mer. Jag behöver mer. Helst vill jag ha henne, men vad gör jag om jag inte kan få henne?", sa han, då, om mig, öppet, när vi skulle få hjälp.
Ställde mig mot väggen och frågade om han en enda gång, om jag kunde minnas det, om han en endaste gång ratat mig. Aldrig ratat.
Min ångest blev att kände press om jag inte var med honom så mycket som hans större behov var skulle jag förlora honom till porren (igen).
Han sa det skulle jag inte, såg det som ett dyrt misstag han inte gör om.
Han har gett upp porren (om, kan jag aldrig veta ) för min skull, men det har inte känts 100% rätt det med.
F.d killen + maken har gjort sina val före mig, de haft de här behoven före, detta är något de velat göra, om de varit upptagna eller inte, det är dem. Det är dem hela vägen. De som valt inga seriösa relationer, nära KK eller KK, om de känt för det, de som varit singlar och använt porren, deras hjärnor som belönats av dopaminet från porren, ett beroende de valt, de velat ha, inte velat få hjälp med. Inte något de tyckt gått till överdrift. De sett sig som normala killar.
Det jag skulle tro hände med f.d + maken, var att ränderna aldrig gick ut.
De var vana vid porren när jag kom in i bilden.
Det var bara en tidsfråga innan de skulle ta till det.
De lovat mig båda två att det har inte med kärleken eller lusten till mig att göra.
För att jag vet hur de var mot mig annars tror jag dem på den punkten.
De reagerade som att de blev förolämpade när jag kom på det, stöddiga, kaxiga, som en hund som skyddar sitt ben. De skyddade sig själva . De var inte medkänsliga. De måste ha sett hur paff jag blev, sårad. Jag inte skällde eller nåt. Jag var van vid deras medkänsla. De blev som helt andra personer. Främmande män. Jag visste inte vem de var, plötsligt.
De hade en annan melodi sedan.
Då var det som de uppförde sig som rektorer.
Nu var det "aldrig mer" porren, skyffla under matten, älskar dig, blablabla...
Jag vill att han ska vilja ge upp porren för sin skull. Utan att tänka på mig. Då vet jag han 100% vill. Det vet jag också kommer inte hända. Därför känns det också fel.
Vi har försökt jämföra det med annat.
Hur man än jämför det kommer man inte runt det.
Jag vet att f.d. killen var svartsjuk om mig.
Jag vet maken varit/är det också, inte sjukligt, men den finns där.
Om jag skulle gjort något, då jävlar.
Avundas de par som på ett naturligt sätt har samma gränser, aldrig hamna i fällorna, slippa bråken.
Jag vet inte vad jag trodde min reaktion skulle bli om jag kom på min kille använda porren, jag skulle säga va äcklig du är, inget mer. Rycka på axlarna. Gå vidare.
Inte bli som jag blev.
Jag visste inte om att jag skulle reagera med att må så dåligt som jag gjorde.
Allt det dåliga måendet försvann när jag lämnade f.d killen. Det var min lösning. Fanns ingen annan.
Det finns kvinnor som tror de vet hur de skulle reagera.
Tror de skulle tycka det var okej med porr, men ingen vet innan man vet.
När jag väl var där själv var inget som jag trott.
Därför tycker jag kvinnor som tror de skulle vara okej med det, men inte vet, ska vara mer ödmjuka mot oss andra. De vet först när de vet. Jag trodde jag visste jag med. Jag hade fel. Jag vet nu.
Önskat jag inte visste.
Maken vill göra så här att han inte ska kolla porr i utbyte mot att jag stannar.
Han vill jobba på relationen. Han känner han älskar mig mer nu än jag honom. Det dåliga måendet gjorde att något dog för mig. Det var så med f.d. killen också men då dog allt och jag drog. Det dog inte för honom. Han ville länge ha mig tillbaka. Vi skulle gifta oss. Han hade den bilden.
Terapi hade jag inte gjort med honom för jag kom till slutsatsen jag inte älskade honom mer. Jag kom till slutsatsen att han var en kille som såg porr, använde porr, som inte jag gjorde. Han sa "aldrig mer", men det kändes också fel, också fel mot maken, de ger upp något de tycker är rätt, varit rätt för dem alltid före mig.
Därför jag tycker att de som vet de gillar porr ska välja varandra, göra det från start.
Jag och f.d. kilen skulle inte valt varandra.
Jag och maken skulle inte valt varandra.
Enkel matematik.
Min f.d kille fick sista skrattet när jag gått runt som i en cirkel, hamnade där igen, nu med maken. Det valet jag valt bort, äktenskap, barn med f.d killen, det fick jag igen. Ville inte må så i det.
Jag ser ner på min f.d kille och maken för att de gillar porr, då de haft tur i livet, ekonomiskt, fötts in i det, men i porren vet de inte om tjejen haft det fattigt, svårt.
När det är kvinnoförnedring i porren äcklar, skrämmer det mig.
Det äcklar mig att veta att en man jag älskat har struntat i det, bara tänkt på sig själv, för han är kåt. För att han är kåt ser han bara det han själv vill se. Inget annat betyder något. En man är kåt, WOW, ursäktar allt. De borde använda det mer i rätten, mord? Varför? Han var kåt. Ja, men då så. Varför sa de inte det från början? Klart vi släpper han fri.
Han ser inte tjejerna som jag ser dem.
De kan säga vad de vill om det, men de är mina medsystrar, de är kvinnor, som jag. Jag känner för dem på ett annat sätt.
Det ökar avståndet det med.
Jag har känt det som att jag vill beskydda kvinnorna från mannen jag älskar.
Känt rivaliteten också.
Blir snedvridet.
Porr är som att öppna Pandoras ask.
Jag hör inte hemma i relationer där killen tycker det hör hemma.