Mäns behov av porr

Jag förstår dig. 

Jag har ett f.d. förhållande där jag kom på han med porren. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, mer än att jag mådde dåligt med honom efteråt. Jag hade en bra, en normal självkänsla innan. Jag blev osäker och deppig. Vi skulle gifta oss och få barn, var innan planen. Han ville inte jag skulle gå, men jag kunde inget annat.  Jag sa aldrig ett ord till någon vi hade i våra liv varför. 

Tidigt i stadiet när jag  blev kär i en annan kille tog jag upp det här känsliga ämnet, jag visste att porr inte var något för mig, hur det fick mig att må i en relation om killen höll på med det. Jag frågade om han var okej med att inte kolla porr om vi blev ihop. Han sa inga problem till det. Jag blev så glad. Hade gruvat mig för om jag skulle ta upp det här, men jag kände mig själv, jag var tvungen. Det här var viktigt för mig. Jag hade inte fortsatt om jag vetat. Jag ville ha en försäkran, hans ord, på att det inte skulle hända mig igen. 

Åren gick. 
Plötsligt stod jag där med en data full med porr-virus, hans.
Byggt upp allt vid den tiden. Familj. Gift oss. Hemmet. Familjerna. Släkterna. Vännerna. Hela det livet. 

Jag hade litat på honom till 100%.
Sett upp till honom extra för det.
Älskat honom extra för det.
Känt mig trygg och respekterad.

Trott mina gamla känslor aldrig skulle väckas till liv igen.  Jag älskade honom mycket. Jag visade min respekt. Jag visade min respekt för honom genom barn, också. Var nånstans fanns hans respekt för mig? För vårt liv? För mitt mående? För hans barns mammas mående? Hur kunde han riskera allt det? För porrens skull? Vad var det för sjukt skämt? Det är inte bara första stöten, det är allt det som kommer sen, som börjar inifrån kvinnan. Hon bryts ner inifrån. Jag önskar inte min värsta fiende det här. 

Han erkände han gjort det, men inte visade han medkänsla till mig eller sa förlåt, då, utan sa "Ja, så vad då då?", stöddigt, kallt.
Jag hade inget misstänkt.
Jag var aldrig svartsjuk på den tiden. Inte osäker. 

Jag hade gjort det till en princip att jag gjort det valet, jag lämnat en relation, att jag aldrig mer skulle behöva riskera känna så som jag kände, mådde i den tidigare.

Jag hade lämnat över något sårbart om mig själv, litat på honom, lagt mitt hjärta, min själ i hans händer, och hans respons till mig, till allt det här var "Ja, så vad då då?".

Respektlöst.
Allt vi byggt upp, allt jag trott vi var, allt det jag trott om honom. Allt var en lögn. Så kändes det. Jag har sagt det till honom. Han har sagt det är sårande att veta det, men det är så det är för mig. Jag fick en kniv i ryggen när jag kom på det här med hans porr. Allt mitt gamla kom tillbaka. 

Jag hade lämnat om vi inte haft barn ihop. Till slut hade jag också det samtalet med honom när jag sa det var över fast där var barn med i bilden Jag mådde för dåligt över det här. Jag hade fått ångest. Jag var fast. 

Jag hade när han talade om sitt förflutna, sitt kärleksliv vårdat det, varit öm mot honom, för att skydda honom, saker han lovat sig själv han aldrig igen skulle ta i en relation, något jag vet sårat honom. Jag tog väl hand om honom. Jag respekterade honom. Han gjorde inte detsamma. Allt för rätten till porr? 

Alla relationer där den ena kollar porr och den andre inte, väljer inte, står för inte, är ohälsosam mentalt för tjejen. Han skadar sin tjej, han skadar förhållandet, han skadar i slutändan den kärleken hon hade för han, den dör. När den är död kommer han förstå då? Kommer han ångra sig då? Vad är tjejen värd för honom? Har hon ett människovärde? För han uppför sig som att hon inte har det. 

Om killar kollar porr fast de vet om sin tjejs reaktion på det och ändå fortsätter med det och hon också fortsätter stanna igenom det,  är förhållandet destruktivt. Det är inte en relation med kvalité. Den är inte hälsosam, då ska hon gå. Jag ville ha det valet från början. Jag hade gått. Utan tvivel. Innan jag påbörjat något. Hade aldrig gift mig, aldrig fått barn, inte med den där. Inte byggt ett hem. Inte byggt ett liv. Ett liv jag gav kvalitet till. De sätt jag älskade honom på och respekterade honom för kommer aldrig tillbaka på det sättet igen. Min kärlek finns kvar, men den är annorlunda. Där är en kärlek och en respekt som har dött. Den kommer han aldrig mer få tillbaka. Jag aldrig mer få känna. Det är sorgligt men sant. Det är vårt gamla liv. Ett liv jag velat behålla. 

Idag rekommenderar de att tjejer, killar ska ta upp det här när de dejtar vart man står. Det blir annars en kris längre fram.  Det kan inte  vara fel på alla dessa tjejer och kvinnor. Det går inte ihop. De är helt normala tjejer och kvinnor. De reagerar normalt mot något ohälsosamt. Killarna, männen gör fel. Fel mot dem. Fel mot förhållandet. De är bara såna idioter att de inte förstår det. Finns de killar och män som förstår, förstår på förväg. Riskerar inte det. Eller tänder inte på porr själva. De bryr sig mer om förhållandet. Mer om tjejen. 

Porr är positivt för par där båda gillar porr, där båda gillat porr från början, har man kommit fram till i en studie. 

Vi har fått återbygga tilliten. 
Jag hade makt över hans digitala prylar, lämnas över till mig, jag kan gå igenom (om jag vill). Detta var rådet vi fick. 
Mer råd att jag skulle förstå varför. Hur han såg på porr. Det var inte hur jag såg det. Privata stund. Porrkvinnorna var inte verkliga, så.  Inte att han valt dem före mig. Han ville ha mer sex än jag kunde ge då.
Han säger det varit dumt, något han tagit till för det har varit lättare så, att se dem, svårare att fantisera om. 

Det här har påverkat vårt sexliv negativt.
Min egen lust sabbades, spärrades av. 

Jag vill tro han idag att han inte behöver porren, inte gör det, han lovat att inte,  men priset jag har fått betala i mitt mående finns inte. Jag har fått ångest.
Jag har kunnat kontrollera det han lämnar över, men känner inte behov av det, nu när jag kan. Han är inte lite dum om han kollar på porr på de här digitala prylarna när han vet han måste lämna över dem till mig och risken finns för upptäckt.  Finns mörka stunder då jag känner att det är ingen mening ändå. Han har sårat mig så mycket ändå. Gjort mig så här. 

Om han gör det igen tror jag inte jag kommer bli berörd av det på samma sätt då jag förstår hans sätt idag, hur han ser på porren, men det jag inte kommer klara av är då lögnen, smusslandet, som ändå fortsatt, då kommer jag gå. Aldrig ge han en chans till.

Han och de som kollar porr i hemlighet bakom sin tjejs rygg tycker det är deras privata stund, deras rättighet, att de inte skadar henne om hon inte vet.
Han tyckte han inte skadade mig om han gömde det för mig. Han trodde aldrig det skulle bli virus av det. Virus i våra liv med. Det som skedde i datorn kom ut, och blev till vår verklighet. Inte så lockande längre? Det blir på riktigt. Det blir verkligt. Det man gör på datorn är sant, sker. Det är som att de tror att det bara stannar där, för stunden, isolerat från det verkliga livet, från förhållandet. Nej, förhållandet är inte skyddat från det. Hon är inte skyddad. Är inte det hans uppgift att skydda henne, inte göra så hon blir otrygg, får ångest? Får panik? Mår dåligt? Vad har hon gjort? Vad gjorde jag? Allt jag gjorde var att älska honom. Det var mitt brott. För det straffades jag. Hade jag bara fått veta hade jag aldrig börjat älska honom, inte vigt mitt liv åt honom. Hade jag bara fått valet. Han fick ett val. Jag fick det inte. 

Jag har sett honom mer som en bror än en älskare efter det här.
Jag får ångest när jag får andra känslor för honom, känslor som påminner om de jag hade innan.
Han kämpar mycket för att jag ska se på honom som jag gjorde före det här. 

Vi har gråtit mycket.
Var för sig och tillsammans.
Han har bett om förlåtelse, sen.

Jag såg porren som otrohet. Jag reagerade på det som otrohet. Jag kunde inte stoppa det. Jag önskar jag kunnat, men det funkar inte så. Det finns ingen tjej som frivilligt vill må så här som jag mått. 

Jag vet inte om jag gjorde rätt som gick igenom den här skärselden genom att stanna kvar för vi byggt ett liv och familj tillsammans. Eller om det rätta vore att jag gått ur den här relationen, också den, och börjat leva varannan vecka liv.

Jag vill tro jag gjort rätt val, men om han ljuger för mig igen, då går jag för alltid. 

Jag tycker inte du ska acceptera, kompromissa med hans porr när du mår dåligt av det. Antingen finns det en chans att rädda det om han slutar nu, eller så behöver du gå. 

Tack.

Det jag försökt tänka är att min f.d. aldrig velat såra mig med det här.
Han lovade som maken "aldrig mer".

Jag förstår inte de killar som fortsätter med porren när de vet om att deras tjej vet om det och blir sårade över det. Varför är man inte mer rädd om henne än så? Är de ovanligt korkade, eller vad är deras problem, exakt? De har en riktig kvinna som älskar dem, mår dåligt över det här, och så fortsätter dem. Till "låtsas"kvinnor. Det är helt sjukt.Sånt trodde jag bara ensamma män gjorde som inte kunde få en riktig kvinna.

Det är en tröst ändå, att min f.d kille och senare i tiden maken inte fortsatt, gjort det, öppet, menar jag. Om det gjort det hemligt ändå vet jag inte men de har ändå velat skydda mig från det öppna.

Hemligt blir också fel.
Blir också ångest av det.
Då börjar man tänka: Vart går hans gränser? Vad gör han, exakt? Är det att han kollar, eller görs det mer? Hur är hans gränser annars? Med kvinnor? Har han samma gränser som jag har? Plötsligt ifrågasätter man allt. Man vet inte. Man blir rädd. Man blir frusen. Man vill bara ifrån. Hjärnan, kroppen signalerar för fullt, fara. Han som vet, han vet. Tryggt för honom. Inte för mig. 

Jag sa till maken att då detta är du, då ska du stå för det, och göra det du vill, kolla du på din porr, för all del. Jag vill inte förbjuda dig kolla på porr, men jag kan inte leva med det, jag måste avsluta, det är inget hot, jag måste för min egen skull. Du skulle varit ärlig mot mig, jag var ärlig mot dig.Då hade vi inte suttit där vi sitter nu.

De som gillar porr kan hitta varandra, sluta lura oss andra som mår dåligt av det. 

Båda två har jag kommit på, olyckshändelse, inte snokat. Klumpedunsar båda två. Sett ut som två fån. 

Genast har jag tänkt vad är det för fel på mig? Har vi det inte bra? Vad är det här? Varför? Paniken kommer. 

Jag ångrar att jag inte la ner mer tanke på vem de var innan mig.
Där var svaren.
De var mer kalla killar, jag var/är mer känslig.
Betyder inte att jag är känslig i allt, men när det kommer till just det här är jag.

Visst visste jag att killar kunde kolla på porr, men inte  de skulle göra det när vi var tillsammans. Vad var poängen, de hade mig, de var inte singlar längre. 

De behövde inte vara i relationer innan de gick till sängs med andra tjejer före mig, min tid.Det här fick jag veta sen.Det var inget skryt, tyvärr. Sanningen.

Innan detta med porren var jag inte intresserad av att veta. Kändes oromantiskt att fråga. Tränga på så.

Jag vet de har älskat mig, på riktigt. Båda två.
Därför så sjukt att de inte kunnat låta bli porren.
De har blivit vana vid det innan mig, år innan mig.Svarade de.För svårt då att bara lägga av? Fast jag var där?

De skilde sex åt från kärlek.
För mig har de två alltid hört ihop. 

Skulle inte tro min f.d. kille valt mig om han inte tyckte om mitt utseende.
Samma om maken. Tror de är så ytliga. Också säkert vant sig vid hur porrstjärnorna ser ut. Inte för att jag ser ut som en typisk sådan.

Andra har sagt åt mig att de inte kan förstå hur jag kunnat bli osäker, med tanke på hur de tycker jag ser ut.(jag är ingen tia, skriver inte så här för att skryta), skriver det för att  Det har inte ett dugg med hur jag själv tycker jag ser ut. Det är att jag är otillräcklig ändå. Den känslan. De var tillräckliga för mig.
Mitt ljus släcktes. Det ljus som brann inuti den här kroppen. Har inte med hur den såg ut på utsidan.

Det är att veta att de velat åtrå andra, letat upp andra som de tänt till. Jag har inte tänt till någon annan. De räckte för mig. Insidan. Utsidan.
Varför räckte inte jag? Varför räckte inte vi?Varför förstöra det som var speciellt, med det andra (porren)?

Maken grät när han lovade att jag alltid varit mer än tillräcklig för honom, att han bara velat ha mig mer än han kunde få, då. Gråter inte lätt.
Han inte sett det som otrohet.
Lovar att han aldrig skulle vara otrogen.
Han tycker det är så hemskt att han fått mig må så och tänka så. Finns de killar som vägrar ta på sig det ansvaret, låter sin tjej drunkna, rätt framför ögonen på dem.

Det är en myt att tjejen har dålig självkänsla, hon får det om hon inte har samma syn som han om porren och han håller på med det i relationen. Stor skillnad. Jag hade ingen dålig självkänsla innan. Det är sån bullshit, sådan myt, ni som gillar porr kör med, det är inte sant. Bara sjukt försvar ni tar till. Ta er hellre tiden att fråga oss andra som vet hur det känns, och respektera den sanningen. 

Du och din man står på samma värdegrund, samma regler, ser det på samma sätt. Då lider ingen av er. Grattis.

Felet blir när man är olika.
Man har rätt att vara olika, min f.d kille och min make, rätt att vara olika, inga dåliga människor för det, jag är inte heller en dålig människa, men det rätta måste vara att man kör med öppna kort. Ge både den som gillar porr och den som inte chansen att då dra sig ur relationen då istället innan den börjar. Detta går aldrig att kompromissa om.

Ni som gillar porr ni skadar den andre som inte gör det, den andre skadar inte er. 

Det är så jag fått förklarat för mig, både av f.d killen, + maken,  för att det ska gå fort och det ska vara över.

Min make sagt att om han ska fantisera ihop något, det kan han inte, kommer ta han hundra år. 

Vi hade ingen dålig period med f.d killen när jag kom på hans porr.
Absolut inte. 

Jag hade inte heller en svacka i äktenskapet på andra plan. Det jag tyckte inte var så farligt lite av sexet, tyckte han var mycket lite. "Jag vill ha mer. Jag behöver mer. Helst vill jag ha henne, men vad gör jag om jag inte kan få henne?", sa han, då, om mig, öppet, när vi skulle få hjälp. 

Ställde mig mot väggen och frågade om han en enda gång, om jag kunde minnas det, om han en endaste gång ratat mig. Aldrig ratat. 

Min ångest blev att kände press om jag inte var med honom så mycket som hans större behov var skulle jag förlora honom till porren (igen).
Han sa det skulle jag inte, såg det som ett dyrt misstag han inte gör om.

Han har gett upp porren (om, kan jag aldrig veta ) för min skull, men det har inte känts 100% rätt det med.

F.d killen + maken har gjort sina val före mig, de haft de här behoven före, detta är något de velat göra, om de varit upptagna eller inte, det är dem. Det är dem hela vägen. De som valt inga seriösa relationer, nära KK eller KK, om de känt för det, de som varit singlar och använt porren, deras hjärnor som belönats av dopaminet från porren, ett beroende de valt, de velat ha, inte velat få hjälp med. Inte något de tyckt gått till överdrift. De sett sig som normala killar. 

Det jag skulle tro hände med f.d + maken, var att ränderna aldrig gick ut.
De var  vana vid porren när jag kom in i bilden.
Det var bara en tidsfråga innan de skulle ta till det.
De lovat mig båda två att det har inte med kärleken eller lusten till mig att göra. 
För att jag vet hur de var mot mig annars tror jag dem på den punkten. 

De reagerade som att de blev förolämpade när jag kom på det, stöddiga, kaxiga, som en hund som skyddar sitt ben. De skyddade sig själva . De var inte medkänsliga. De måste ha sett hur paff jag blev, sårad. Jag inte skällde eller nåt. Jag var van vid deras medkänsla. De blev som helt andra personer. Främmande män. Jag visste inte vem de var, plötsligt.

De hade en annan melodi sedan. 
Då var det som de uppförde sig som rektorer.
Nu var det "aldrig mer" porren, skyffla under matten, älskar dig, blablabla...

Jag vill att han ska vilja ge upp porren för sin skull. Utan att tänka på mig. Då vet jag han 100% vill. Det vet jag också kommer inte hända. Därför känns det också fel. 

Vi har försökt jämföra det med annat.
Hur man än jämför det kommer man inte runt det. 

Jag vet att f.d. killen var svartsjuk om mig.
Jag vet maken varit/är det också, inte sjukligt, men den finns där.
Om jag skulle gjort något, då jävlar. 

Avundas de par som på ett naturligt sätt har samma gränser, aldrig hamna i fällorna, slippa bråken.

Jag vet inte vad jag trodde min reaktion skulle bli om jag kom på min kille använda porren, jag skulle säga va äcklig du är, inget mer. Rycka på axlarna. Gå vidare.
Inte bli som jag blev.

Jag visste inte om att jag skulle reagera med att må så dåligt som jag gjorde. 
Allt det dåliga måendet försvann när jag lämnade f.d killen. Det var min lösning. Fanns ingen annan. 

Det finns kvinnor som tror de vet hur de skulle reagera.
Tror de skulle tycka det var okej med porr, men ingen vet innan man vet.
När jag väl var där själv var inget som jag trott.

Därför tycker jag kvinnor som tror de skulle vara okej med det, men inte vet, ska vara mer ödmjuka mot oss andra. De vet först när de vet. Jag trodde jag visste jag med. Jag hade fel. Jag vet nu.
Önskat jag inte visste. 

Maken vill göra så här att han inte ska kolla porr i utbyte mot att jag stannar.
Han vill jobba på relationen. Han känner han älskar mig mer nu än jag honom. Det dåliga måendet gjorde att något dog för mig. Det var så med f.d. killen också men då dog allt och jag drog. Det dog inte för honom. Han ville länge ha mig tillbaka. Vi skulle gifta oss. Han hade den bilden. 
Terapi hade jag inte gjort med honom för jag kom till slutsatsen jag inte älskade honom mer. Jag kom till slutsatsen att han var en kille som såg porr, använde porr, som inte jag gjorde. Han sa "aldrig mer", men det kändes också fel, också fel mot maken, de ger upp något de tycker är rätt, varit rätt för dem alltid före mig. 

Därför jag tycker att de som vet de gillar porr ska välja varandra, göra det från start.
Jag och f.d. kilen skulle inte valt varandra.
Jag och maken skulle inte valt varandra.
Enkel matematik. 

Min f.d kille fick sista skrattet när jag gått runt som i en cirkel, hamnade där igen, nu med maken. Det valet jag valt bort, äktenskap, barn med f.d killen, det fick jag igen.  Ville inte må så i det. 

Jag ser ner på min f.d kille och maken för att de gillar porr, då de haft tur i livet, ekonomiskt, fötts in i det, men i porren vet de inte om tjejen haft det fattigt, svårt.

När det är kvinnoförnedring i porren äcklar, skrämmer det mig.
Det äcklar mig att veta att en man jag älskat har struntat i det, bara tänkt på sig själv, för han är kåt. För att han är kåt ser han bara det han själv vill se. Inget annat betyder något. En man är kåt, WOW, ursäktar allt. De borde använda det mer i rätten, mord? Varför? Han var kåt. Ja, men då så. Varför sa de inte det från början? Klart vi släpper han fri.

Han ser inte tjejerna som jag ser dem.
De kan säga vad de vill om det, men de är mina medsystrar, de är kvinnor, som jag. Jag känner för dem på ett annat sätt.
Det ökar avståndet det med.
Jag har känt det som att jag vill beskydda kvinnorna från mannen jag älskar.
Känt rivaliteten också.
Blir snedvridet. 

Porr är som att öppna Pandoras ask. 
Jag hör inte hemma i relationer där killen tycker det hör hemma. 

Du sätter fantasier med ett slash till porrtittande, för mig är det en stor skillnad, porren är verkliga kvinnor. 

Jag har hittills upptäckt 2 inlägg av kvinnor som skriver att de inte haft något emot om deras män kollar porr, men de vet inte.
Nästan så jag skulle önska dem det så kan man diskutera sedan hur det känns. Önskar dig detsamma.
Ni vet inte förrän ni är där.
Då kan ni tro ni ska reagera på ett sätt, men reagerar på ett annat. 
Lätt för er att tycka till när ni inte vet.
TS är i en situation där hon vet och hon mår inte bra av det. Vart är medmänskligheten till henne? 

För er som inte vet tillräckligt om hur normal TS är i sin reaktion och vi andra kan jag rekommendera er att gå in på samverkansgruppen, anhörig till sexberoende,
www.samverkangruppen.se/anhorig-till-sexberoende
där betas av precis alla de reaktioner som kvinnor kan få av deras mäns sexberoende eller porrberoende, och de är helt normala kvinnor och helt normala, friska reaktioner. 

Jag känner några par som använt sig av porr tillsammans.
Det jag kan säga om dem är att de har ingen kemi.
Jag tyckte alltid det var trist för dem.
Såg dem som vänner, inte som ett par som andra par.  
Där kan jag tänka mig att de behöver alla sorters hjälpmedel för att klara av något älskande. Knappast imponerad.
Om det är den gruppen som svarat i statistiken att de ser det som positivt är det tragiskt. 

Mitt misstag var nog att jag ville ha den kemin, naturligt, fick den med min f.d. kille, sedan maken, men ingen tanke på om de skulle vara översexuella. Min egen lust har varit  någonstans mellan medelhög och hög, utan att jag för den sakens skull behövt ta till annat. 

De är lika på att de blivit kalla, kommit från kalla hem, kunnat ha och vid behålla ytliga relationer (KK, nästan KK) före mig. 

För mig är det konstigt hur  man kan ha en sexuell förbindelse med någon så länge utan att få känslor eller vilja ha en relation utöver KK. Jag var aldrig något KK eller oseriöst med dem. 

Höra maken prata om det, porren, ytliga relationerna, KK:s, kändes främmande.
Han uttryckte sig i termer att han ville få det gjort, likadant med porren. Jag undrade om det inte var tvärtom, trodde han ville ha mer av det, eller sitt "nästan"-KK, (före min tid). Varför inte passa på att njuta av något om de nu jagar det så mycket? Så som han talade om det är som de som är porrberoende och sexberoende talar om det som, och på den tiden kunde jag inte hitta någon information om det, vilket borde betyda att det skulle han inte kunnat ha hittat om han försökt kolla upp något innan mig.  

Blir också tillitsproblem av det.
Säger han vad han tror jag vill höra?
Ljuger han, för han vill inte såra mig?
Är rädd för att jag ska gå?
Eller är det sanning? 

När jag jämför min f.d. kille och maken är att de var mer kalla, kom från mer kalla hem, saknade nära, emotionella band. I porr bjuds det inte direkt på äkta par med äkta passion, ömhet, kärlek för varandra, utan igen - det kalla, det icke nära, emotionella bandet styr. Tror de såg det som mer tryggt, Vana vid det. 

Det konstiga var väl ändå så att jag upplevt båda dessa två som mycket kärleksfulla mot mig, att jag gjort något så de "spruckit upp" när jag kom in i deras liv. 

Jag tycker själv det känns fel att jag ska få in makens alla digitala prylar utifall jag skulle vilja känna impulsen att kolla historiken på dem, men det är bestämt så för att jag inte ska få ångest, utan känna jag har kontroll. Han säger han har inga problem med det. Det var hans förslag från början.
Han säger att han inte behöver porren något mer. Ska jag inte lita på det då? Eller ska jag säga emot honom? Jo, du behöver porren. 
Han har fortfarande ett val. 

Min f.d kille hade också ett val. 
När exet sa det skulle jag inte ha litat på honom då?
För det var det jag inte gjorde.
Jag litade inte på min f.d. kille. Jag tänkte han säger så bara för att han vill göra det bra mellan oss igen, inte vill det ska ta slut. Inte vill att jag ska se på honom annorlunda än innan. 

Fast de först reagerade med kaxighet, stöddighet, vet jag att de aldrig menade att såra mig, de gjorde inte det här öppet. De skulle inte få för sig det. Jag tycker att gör man det öppet, tjejen vet om det, han vet om att hon lider av det, ändå fortsätter han, hur kan han njuta av det? Hur omänskligt är inte det om kvinnan han ska älska? Hur ovärdigt är inte det? 

Om det är så att det är ett porrberoende, sexberoende, så är det en annan problematik bakom, mannens mående. Som allting annat är det inte om porret, sexet när det kommer till kritan. 

Det jag lärde mig var att inget av detta var mitt fel eller hade någonting med mig att göra. Det hade inte med deras kärlek till mig att göra. Jag vet om att min f.d. kille älskade mig, på riktigt. Jag vet att min make älskar mig. Mycket. 

Det var att min f.d kille kom ifrån där han kom ifrån, mådde inte bra p g a det, min make kom också från ett kallt hem, saknades också det emotionella. Ekonomiskt hade de det bra båda, då tror alla utomstående, de själva leker med i spelet, att allt är bra. De hade sina sår. Jag vet om deras sår. Kan vara att jag inte känner till allt, men jag känner till mycket ändå, vet tillräckligt. Detta var inget som kom i samband med upptäckten av porren eller deras förflutna av KK. 

Om killar som kollat porr, mycket porr, och haft KK, eller nästan KK relationer, väljer att inte längre göra det är det deras val.
Det var min f.d killes val att vilja vara i en seriös relation med mig, han som friade. Maken likadant.

Jag förstår att beslutet de tagit varit påverkat, under press, för att de blev upptäckta, hur jag reagerade, men jag kände också min f.d kille, jag känner min make. De gör ingenting de inte själva vill. På det sättet har jag inte begränsat dem, kontrollerat dem, utan då är det dem som gör det själva. De har haft inga problem att lämna tidigare förhållanden, kvinnor, KK.

De ville inte, de ville inte jag skulle lämna.

Jag har frågat maken om han saknar det (porren) och sagt att det känns inte rätt för mig att bestämma. Han säger emot att det är inte jag som bestämmer, det är han.
Det här är hans val nu. 

Jag är i valet och kvalet med det, för jag vill inte bestämma över honom, kontrollera honom, begränsa honom. 

Om du känt min f.d kille, och känt min make hade du vetat att du kan inte bestämma ett dugg över dessa, de är inte de typerna.
Det är bara om de själva vill. 

Ska man inte ge någon en ny chans, om de vill och visar de har förändrat sig? 
Jag gav aldrig min f.d kille det. Där sprang jag ifrån honom. Jag tog aldrig itu med det. Jag älskade inte honom mer. Där fanns inget kvar att rädda. 

Nu i det här förhållandet försöker jag ta itu med det.
Det är mest maken som tagit itu med sitt.

Nu ska jag bara komma över det här och lita på att han är den han vill vara av egen vilja.

Det behöver inte vara så väl ändå att bara för att man innan valt att ha KK, valt massa porr att man måste vilja ha det så för alltid? 

Hmm, chilla lite, snälla. 

Varför skulle jag ha varit en dålig kvinna? För att jag har egen lust? Det är helt naturligt att ha det, och friskt. Det är ingen skam i det.

Tror du jag legat runt? Det som menas som dålig? Det har jag inte, för jag fungerar inte så, tvärtom. För mig har kärlek och lust ihop.

L Ä S innan du drar dina egna förhastade slutsatser. Om du har så emot att att läsa, vad gör du då här inne? Här är bara text på ett forum? Allting är inte quick-fix, alla tankar, svar finns inte i ett eller två ord, alltid. Läser du aldrig böcker? 

Man ska gå väl ihop med den man är ihop med. Gäller från båda håll. 

Jag förstår din aggression mot att jag s.k "förbjudit" honom hålla på med sin porr, men jag har inte förbjudit honom. Det blir bara en konsekvens av det.

Den konsekvensen blir att jag måste avsluta vår relation. För jag måste sätta mitt eget mående i första rummet, inte hans.

Mår varje individ för dåligt av något i en relation behöver man göra det. Jag måste leva med mig själv först och främst. Klara av det. Det här var jag tydlig med att berätta för honom före. Jag flaggade.  Han visste om det här. Han hade ett val. 

Jag ville inte få tillbaka det dåliga måendet jag fick i den förra relationen. Jag ljög inte för honom om att jag mått dåligt. Jag gjorde det med hög risk att han skulle fly, inte ville träffa mig mer. Tänkte jag måste ändå vara ärlig. Jag sa att jag började må dåligt i relationen efter det att jag av misstag hittade f.d killens porr, nästa steg var hans påstådda f.d. KK. Jag vet idag att det jag fick var ångest, i den relationen och depressiva symtom. Jag hade inga ord på det då. 

Känns också som en dålig pjäs när de säger "aldrig mer" om porren (och jag ska gå på den). Då jag sagt men det är ju du, d u tycker inte samma som jag, det här är vad du vill göra, gör du det då, men jag måste gå. Jag måste gå. Jag kan inte känna kärlek eller något annat i den stunden. Jag kan inte. Jag har försökt fixa mig, kompromissa på den punkten, det går inte. Det enda det gör är att jag mår sämre. 

När jag kom ifrån f.d. killen där ett tag släppte allt. Då förstod jag att jag inte skulle tillbaka. Tyngden bara släppte från mina axlar. Hela uppbrottet sedan var jag lycklig, svävade på moln, men fick skärpa till mig och se allvarlig och dyster ut ibland, när jag skulle ha med honom att göra eller någon vi gemensamt kände.  Jag hade fått tillbaka mig själv. Det var därför jag var så lycklig. 

Den viktigaste relationen du kommer ha i ditt liv är inte med andra, det är med dig själv. Jag var inte osäker längre. Inte osäker på hans gränser. 

Jag bara levde med honom innan konstant "nere" och skulle låtsas allt var normalt, tuffare än så, men jag fungerade inte så. Jag ville inte kasta mig huvudstupa i något som kunde krossa mig, krossa mitt hjärta. 

Jag är lugnare idag då jag fått det inpräntat i mig att det har inte med mig att göra på det sätt jag innan var rädd för. Kommer jag på han igen med porren blir det inte att jag kommer reagera på samma sätt som innan, det vet jag, tack vare att han, och andra killar berättat, men det blir ändå att jag går för att han ljugit om det.

Jag har frågat honom flera gånger: Är du okej med det här? Vi har det bra nu tillsammans så han säger han är det. 

Jag fick skuld och rädsla innan då det kom upp för jag visste att det här var en period i vår relation då vi inte var lika intima som innan. Då blev det en press på mig sedan att "ställa upp". Då blev det tvärstopp för min egen lust. Det är löst nu. Det är inget problem längre. 

Du skriver att jag ville ha en dålig snubbe också. Nej, det kan jag inte påstå att jag ville. Inget jag visste heller när jag gav mig in i förhållandet.
Det kom fram senare i relationen om KK. Sedan, är han dålig för det? Nej, det tycker jag inte. 

Läs på om översexualitet så blir du klokare på vad det kan bero på. 

Män kan ha så pass hög testosteron att den måste sänkas, finns olika skäl bakom varför så skyhög. 

Det som han beskrev, som jag tyckte lät udda, varför han bara "ville bli av med det". Han pratade inte om njutning så som jag hade tänkt, förutsatt, att han skulle med tanke på att han själv valt det här: Valt porren, valt KK. För mig var det svårt också att avgöra vad som är normalt för en kille. 

Han ville inte bli "av med det" för att han kände sig dålig, utan för att det var för mycket av det. Han tyckte det var jobbigt. Det var så här före mig. Det ställde till det för honom. Jag var inte beredd på de svaren. Det här är typiska svar från de som har översexualitet, sexmissbruk. Han levde ett upptaget liv. Han hade inte tid med det här. Han hade inte sökt för det själv, tidigare, till sjukvården. 

Han hade svårt för att bli kär. Också han har haft tillitsproblem, precis som jag, fast det har yttrat sig på olika sätt.  KK blev lösningen för hans del. Han önskade han kunde känna mer (för henne), men kunde inte och detsamma åt andra hållet. De var inte ovänner när de skildes åt, när det slutade. Det slutade före min tid. Han sa att hon hade blivit sårad förr hon med. De var inte redo för att gå in i en relation, men de ville ha KK. Det fungerade för dem. En tid. Inte mer med det. Jag ser inte han eller hon som dålig för det. Bara det att de fungerade på ett annat sätt än jag gjorde. Jag har inte den tilliten. Jag släpper inte någon fysiskt nära mig. Jag kan inte hålla avstånd mellan lust och kärlek för en riktig människa. 

Jag tycker det är underbart av de killar här i tråden som faktiskt skrivit om det utan att skälla ut, sätta minus, på oss andra som inte är för.
På det sättet försöker de förklara, hjälpa, även TS, att förstå det här.

Här gäller det att båda sidor ska höras, och man måste försöka förstå varandra mer. Det är enda vägen fram. 

Du tillhör tyvärr inte en av de killarna här i tråden. Du hånar, du drar förhastade och fel slutsatser.

Jag har uppfattat någon annan här också i tråden som dragit fel slutsats om mig.

För mig är inte sexualitet, lust detsamma som att man för det behöver gilla porr. Försök förstå det. Respektera det. Porren är för mig det motsatta, jag blir inte tänd av det. Äcklad. Får motsatt effekt.

Bara för att du gillar se främmande människor nakna och ha sex behöver inte betyda att jag också måste göra det. När jag är kär är jag kär, när jag älskar någon älskar jag någon, då är det den mannen jag vill se, uppleva. Jag vill ha honom. 

Jag fick mitt behov uppfyllt, det fick inte min partner då lusten var starkare, var lust över. Det är det här problemet TS har med sin. Hon mår dåligt i sin situation, i sitt egenvärde som kvinna i en relation med en sådan man. 

Jag tycker de ska ta reda på vad det är. Översexuell? Porrberoende? 
När man vågar närma sig det ordentligt blir det inte så farligt, men man måste ta sig över den första gränsen och jobba på det tillsammans.

För mig låter det också som att TS och hennes kille skulle må bra av att gå i terapi tillsammans, något har brutits av, och det här kommer bara gå i en nedåtspiral. Det är inte så enkelt att det bara är isolerat till porren. Det har med hur man känner för sig själv i relationen, hur man mår tillsammans. 

Idag ser jag med mer nya ögon vad som hände med f.d killen, och typiskt nog påminnande om vad som hände med maken. Jag behövde det. Jag behövde få in andra vinklar, kunskap om det.