Inlägg från: Anonym (Gogo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gogo)

    Ångest😕

    Jag har inte varit i samma situation men utifrån att ha varit ungdom själv och har en syster med tonårsbarn kan jag säga att det är svårt att ändra saker i tonåren. Som du säger så är dom tonåringar. Det en svår tid och dom är sköra. Liten och stor på samma gång. 

    Men mitt förslag är att göra gradvisa förändringar. Börja med något litet som känns lätt för dig att ändra på.
    Prata ihop sig med din sambo kring vad ni ska ha för regler. Båda kör samma linje hur jobbigt det än känns.  Efter att par förändringar kommer det gå lättare eftersom du visar att det är en ny mamma som dom möter. Att visa sig själv självrespekt är dessutom en läxa som är så värdefull att lära sig barn. 

    Min son är bara 6 månader men denna metod av förändring har jag kört flera gånger i livet då jag hamnat i ett socialt läge som inte känts bra för mig och det har fungerat varje gång och aldrig känts inkräktande för min omgivning. 

  • Anonym (Gogo)

    Jag kom och tänka på att ni varit sambos länge nu. Barnen har fortfarande inte accepterat honom. Varför tror du det är så? Varför kände just nu att du ville ställa frågan kring detta?

  • Anonym (Gogo)
    Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 23:12:09 följande:
    Därför att det va mycket tjafs och diskussioner idag och jag ville få hjälp av andra i samma situation hur de löst detta.

    Ungdomarna tycker om honom men han jobbar tills kvällen då ungdomarna bor hos oss, så det är mest soffhäng och vardagssysslor på vardagskvällarna och sen försöker vi göra nåt tillsammans på helgerna, vilket är lättare sagt än gjort. När vi gör saker har vi roligt, som picknick, fara och bada, bio, shopping, på semesterresor/weekends,nöjesfält osv. 
    Ah fattar. Men då har du ju delvis en viktig faktor där. Det blir ingen gemensam vardag med honom och därför ser barnen inte honom som en självklar del av deras liv. Han blir en varannan helg sambo till deras mamma inte bonuspappa. Vill han att dom ska fråga honom måste han nog vara mer närvarande. Man måste ju vara där när det händer och inte flera dagar efteråt som du säkert vet. Tror han måste byta arbetstider eller bara acceptera läget.

    Att barnen är bortskämda är ju tyvärr bara du som kan göra något åt. Mina systerdöttrar är otroligt curlade och har fått allt serverat. Min syster tyckte hon skulle skänka dom ett mjuk mamma i en tuff värld. Den äldsta tog henne totalt för give som dina barn verkar göra. Men sen flyttade hon hemifrån och det blev bättre. Dock är hon nu arg på sin mamma för att hon inte blev mer förberedd på vuxenlivet. Att hon borde ha fått lite mer regler och struktur. Många verkar tro att curling är kärlek men att behöva stå för alla beslut som ung människa kan bli för mycket. Ibland regler och gränser kan vara kärlek. Inte minst viktigt att lära sina barn självrespekt. 

    Mitt tips kvarstår. För små förändringar i början. Kommunicera dom med alla i familjen och stå på dig!
Svar på tråden Ångest😕