Hur vanligt är det att tänka på självmord hela tiden?
Har tänkt på självmord i flera år nu(11 år för att vara exakt).
Och gjort självmordsförsök.
Hur (o)vanligt är detta?
Har tänkt på självmord i flera år nu(11 år för att vara exakt).
Och gjort självmordsförsök.
Hur (o)vanligt är detta?
Har tänkt på självmord i flera år nu(11 år för att vara exakt).
Och gjort självmordsförsök.
Hur (o)vanligt är detta?
Svårt att svara på. Jag har tänkt rätt länge hur jag eventuellt i framtiden skulle kunna ta självmord. Det är dock inte alls aktuellt i dagens läge då det finns för många i min omgivning som skulle bli ledsna. Har aldrig varit i närheten av försök heller.
Vad jobbigt för dig att ha självmordstankar så länge. Jesus kan hjälpa dig och sätta dig fri från dina tankar och jobbiga känslor. Sök en kyrka nära dig och fråga om du kan bli bett för. Det finns frihet, liv och en ljus framtid i Jesus.
Har tänkt på självmord i flera år nu(11 år för att vara exakt).
Och gjort självmordsförsök.
Hur (o)vanligt är detta?
Att tänka på det hela tiden tror jag är ovanligt även för en suicidal. Utan ofta är det nog så att de funderingarna kommer av andra motgångar, eller vad jag tror är en klassiker: flera parallella separata problem. Det är något de flestas psyken har svårt att hantera. Man kan ofta hantera/bearbeta ett trauma i taget, tex. närståendes dödsfall Men om du kommer på att din man vänstrar och får sparken från jobbet ungefär samtidigt som det dödsfallet så kan det bli någon slags fel i huvudet där du inte kan bearbeta något av traumana och då går man till sin suicidalitet. Ett trauma i taget.
Eller att funderingarna kommer med insomnia, svår tristess (tex. väntrum på vårdcentral. Är det min tur snart? Tar det här 1 timme eller 5?), stress, rejektion eller stark kritik (Man blir helt sågad av någon och känner sig dålig på allt)
Att känna så konstant tror jag faktiskt är ovanligt även för en suicidal.
Att tänka på det hela tiden tror jag är ovanligt även för en suicidal. Utan ofta är det nog så att de funderingarna kommer av andra motgångar, eller vad jag tror är en klassiker: flera parallella separata problem. Det är något de flestas psyken har svårt att hantera. Man kan ofta hantera/bearbeta ett trauma i taget, tex. närståendes dödsfall Men om du kommer på att din man vänstrar och får sparken från jobbet ungefär samtidigt som det dödsfallet så kan det bli någon slags fel i huvudet där du inte kan bearbeta något av traumana och då går man till sin suicidalitet. Ett trauma i taget.
Eller att funderingarna kommer med insomnia, svår tristess (tex. väntrum på vårdcentral. Är det min tur snart? Tar det här 1 timme eller 5?), stress, rejektion eller stark kritik (Man blir helt sågad av någon och känner sig dålig på allt)
Att känna så konstant tror jag faktiskt är ovanligt även för en suicidal.