Oplanerat gravid. Vad säga till pojkvännen??

Oj, er relation verkar inte vara så bra trots allt, om du är rädd för hans reaktion. 

Det är en sak om han inte vill ha barn nu, en annan om han anklagar dig för att luras. Men om han absolut inte vill ha barn just nu är det konstigt att han inte skyddat sig bättre, utan lagt ansvaret på dig.

Hur gamla är ni, med tanke på er slappa inställning samt brist på kunskap gällande preventivmedel och graviditet? 

Man konstaterar att "duuu det här med säkra perioder var nog ingen bra ide trots allt, men tur att vi var överens om riskerna innan för nu är jag iaf gravid. Jag vill behålla barnet och vi har så bra förutsättningar som möjligt. Vad tänker du?" Och ge honom betänketid om han behöver. Och är det så att han vill abort, fråga då om han 1) öht vill ha barn 2) barn med dig och i så fall 3) ungefärlig tidsplan för det.

Arg på dig? Är han så dum att han tror att du ensam blivit gravid och inte vet hur barn blir till?

Ni har verkligen en dålig relation om du är rädd för vad din sambo ska säga.. Otroligt dysfunktionellt. Hur tror han att bebisar blir till egentligen? Du kanske ska passa på att låna hem en "hur blir barn till"-bok från lågstadiehyllan på bibblan?

Bara säg som det är, hans reaktion ansvarar han själv över. 

Är han så dum att han anklagar dig för att luras känner han inte dig, då hade jag nog slått till honom i all vrede, jag som annars aldrig slåss.

Jag har själv blivit oplanerat gravid och han skulle aldrig få för sig att anklaga mig för det.

Ni har båda två varit helt öppna med precis allt. Sen, måste jag bara få säga detta, det är precis lika mycket hans ansvar som ditt när det är högriskdagar. Det ansvaret hade jag aldrig tackat ja till att ensam ha, snäll är jag, men så snäll är jag inte. 

Jag har också blivit gravid när jag måste ha haft mer än en ägglossningsperiod, något vi inte visste man kunde ha. Jag ville alltid köra med skydd (kondom) ändå men det ville inte han och trodde det var säkert. Jag trodde det var säkert för jag trodde vi bara hade en ägglossningsperiod vi kvinnor och jag alltid haft samma dagar. 

Jag mådde så bra då också i vårt förhållande så jag var nog så avslappnad, tror det kan bidra. 

Det jag var rädd för var andras reaktion på graviditeten men alla tog det förvånansvärt bra. 

et var mer han som fick försäkra mig om att allt var lugnt ändå.

Ni har ju redan fixat allt det ni behöver för att ha det säkert, ni bor ihop, ni har ekonomin säkrad, ni har varit ihop i flera år - vi hade INGET av det. INGET. Jag bodde fortfarande hemma (pinsamt, men sant). 

Men vi hade nio månader på oss att skaffa det bäst vi kunde av det vi kunde.

Jag har svårt att tänka mig att han skulle reagera negativt då ni redan har allt praktiskt, han har lekt med elden, det har ni båda gjort, ni har velat få barn i framtiden. Jag tror du kan sitta lugnt. Som sagt i vårt fall blev det tvärtom, det var killen som fick lugna ner mig istället då det inte alls var så här jag hade tänkt mig det, men det ordnade sig det med. 

Hejsan TS, 

Jag tycker det är spännande att så många förutsättet att ni har en dålig relation på grund av din egen rädsla för reaktionen. 
Min första graviditet kände jag likadant. Hade inget med honom att göra för vi hade en fin relation, det var min egen bild i huvudet och min värsta fada som spelades upp. 

När jag väl tog mod till mig att berätta när han kom hem, visade i princip bara upp testet, så blev han lika glad som mig.

Försök inte linda in det. Det klarar du och det kommer bli toppen ❤️