Våran sjuåring lyssnar inte och bara trotsar så våran familj snart splittras

Ni låter verkligen desperata om ni talar om att separera bara så att ni ska få pauser från sonen. Situationen verkar inte hållbar som den är nu.

På något sätt måste ni bryta mönstret som sonen och ni (eftersom han kan bete sig vettigt med andra) har hamnat i. Ni måste vara öppna för rätt så drastiska åtgärder.

Förslag:

- Bjud in en släkting att bo hos er ett tag. Dels för att sonen verkar kunna uppföra sig i andras sällskap och detta kan ge er en chans att bygga upp lite nya vanor, och dels för att få avlastning och hjälp.

-Funkar inte det så skaffa barnvakt och använd för att ge er avlastning så att ni orkar ta er igenom det här. Ta hand om er själva genom att ta pauser, äta rätt och sova ordentligt. För att hjälpa sonen så effektivt som möjligt måste ni se till att ni själva är i god form.

- Välj era strider och ta bara itu med en eller två beteenden i taget. Ignorera allt annat som inte är direkt farligt.

-Prioritera alla positiva interaktioner. Ju fler ni har desto starkare blir er relation och desto bättre blir era förutsättningar att kunna påverka honom positivt. Kan du locka fram ett leende? Ett delat skratt? Sätt inte ribban för högt, men vad kan ni göra tillsammans som han tycker om?

-Har han för mycket ansvar? Kan han inte fixa morgonen och kvällen för att han har mer än han klarar av på en gång? Dela upp allt i mindre bitar och ge mycket vägledning och pepp för varje liten bit.

-Har han tvärt om för lite ansvar? Kanske han behöver känna sig lite större och att han klarar av mer själv. Ta ett steg tillbaka och ge honom mer att visa sig kapabel och stor med.

-Vad motiverar honom? Lekar, videospel, godis, privilegier, leksaker, upplevelser, glass? Vad är hans valuta? Ge honom något att jobba för och anstränga sig för. Och gör det tydligt att han själv väljer om han vill ha dessa saker eller ej genom sitt uppförande.

-Vet han och ni varför han är så arg och tvär? Det är en god idé att försöka ta reda på vad det är han känner och tänker. Hur han känner och tycker är viktigt, även om sättet han uttrycker sina känslor på nu är oacceptabelt. 

-Bup eller skolkuratorn kan hjälpa. Det verkar rätt klart att er son inte mår bra och att resten av familjen inte är långt efter. Det är starkt att be om hjälp.

Som sagt, bara förslag och tankar. Du vet själv bäst vad som är värt en chans och vad som inte funkar för er.