Dejt, har jag ännu någon chans?

ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.

Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.

Jag förstår att du upplever att du haft det jobbigt. De flesta liv innehåller perioder med olika former av svårigheter, ofta kopplat till relationer för relationer är svårt. Det är inget jag ifrågasätter. Jag ifrågasätter att återkommande dra upp saker i historien som förklaring till varför en relation går fel. Jag ifrågasätter också att instinktivt vända sig till allehanda psykologiska teorier som riskerar att enbart förstärka problemen. I stället för att ta klivet och öppna livet för en ny person, bära eller brista, kommer du med diverse förklaringar runt din anknytning och nu en relation som ligger tre år tillbaka i tiden.

Det är klart som attan att du inte kommer kunna skapa en ny relation om du har en röst i huvudet som hela tiden ifrågasätter din förmåga att ha relationer. Det är destruktivt navelskåderi som verkar vara närmast smittsamt bland yngre. Jag gissar att det beror på att ni litar mer på så kallade experter och lever livet i andra hand, i stället för att ni bildar er en uppfattning om hur människor fungerar genom egna erfarenheter.

Oj, nu var nån och dammade av en tråd jag helt glömt bort. Jag har faktiskt börjat läsa Hemligheten för länge sen. Ett ex hade den i bokhyllan och han tyckte den hade hjälpt honom. Men det jag med tiden insåg att den (och de andra självhjälpsböckerna han läst) gjort var främst att bekräfta för honom att han hade dålig anknytning (minns inte vilken variant) och det drog han sen upp i tid och otid som ursäkt för bristande engagemang i relationen (ja. jag lämnade honom). Själv tog jag mig nog bara 20 sidor in i boken innan jag la bort den för jag uppfattade att den var full av dravel.

Jag håller helt med om att man bör ta in andras perspektiv, men välj då att prata med goda vänner eller andra kloka personer i din omgivning. Inte självutnämnda experter som tjänar pengar på att förstärka ditt dåliga mående så du köper ytterligare en bok, eller tittar på ytterligare en youtubefilm.