Dejt, har jag ännu någon chans?

För att hålla allt ganska kort, jag var på dejt med en tjej och det kändes bra och vi bägge kände ganska snabbt att vi ville fortsätta att ses.

kort bakgrund, hon har tidigare blivit bränd 2 gånger via tidigare förhållanden där hon blivit lämnad utan att få någon anledning varför vilket tagit hårt på henne.

hon känner sig redo för att bygga familj men önskar att hitta den rätta.

vi fortsatte att dejta i ca 1 månad och vi klickade väldigt bra, samtalen flyter på, vi har det trevligt, skrattar och känner oss så bekväma i varandras sällskap.
hon berättade att hon har dejtat i några år men att ingen har tagit sig så långt som jag gjort, hon har helt enkelt inte klickat med de hon varit på dejt med.

efter några dejter hamnade vi i sänghalmen och även där klickade det väldigt bra.

hon har nu känt att det går lite fort, jag är en sådan personlighet som kan få känslor ganska snabbt och hon har berättat att det tar längre tid för henne och önskar ta det lite långsammare.

jag vill skriva och umgås hela tiden men förstår såklart att jag behöver ge andrum så att hon får känna efter med sina känslor, hon har berättat att hon får lite pirr i magen när vi ses.

efter att ha fortsatt träffats ett tag så har det varit tufft för mig när jag varit ifrån henne, jag vill skriva hela tiden och det känns tufft när det ibland tar en halvdag att få svar, hjärnan går i högvarv och jag fick en känsla av att det gick utför trots att det fanns mycket saker som bevisade motsatsen.

när jag var barn så blev jag lämnad av en av mina föräldrar vilket har gjort att jag är rädd för att bli lämnad när jag närmar mig en nära relation och har så haft lite utmaningar, det fick mig att dra i handbromsen och jag sa till denna fina tjej att jag väljer att backa.

dagen efter hade jag ångest och ringde och bad om ursäkt, hon blev såklart ledsen och jag önskade en ny chans vilket hon sa att här och nu är det inget som hon kan ge.

Jag känner att jag verkligen gjorde bort mig men kan inte ändra det som hände utan endast leva i nuet och ta med mig denna erfarenhet.

trots detta så har vi fortsatt kontakt och någon dag efter så pratade vi i telefon några timmar och det flöt på som vanligt.

jag vill gärna ses igen och det kan hon tänka sig men som vänner, vilket jag får acceptera. Om jag har någon chans framöver så känner jag att jag verkligen behöver ta det lugnt, respektera det hon säger och spela lite efter hennes vilkor.

vad tror ni, är det helt kört eller finns någon möjlighet?
hade intresset varit 0 borde hon slutat ha kontakt med mig?

Bosseboss

Mon 27 May 2024 21:06

#3

Problematiken som gjort att det blev såhär grundar sig i att hon upplevde att jag va lite för framåt och ville fortsätta ses ganska ofta samt att jag ringde henne vid ett senare tillfälle och sa att jag ville backa, detta pga att jag har haft panik i en vecka och inte kunnat hantera mina känslor. Det tog inte hon särskilt bra då hon blivit bränd tidigare så ingen superstart av att jag gjorde som jag gjorde, vilket jag ångrade.

har insett att jag är otrygg ambivalent och behöver lära mig att hantera mina känslor.
har bokat in för att prata med en psykolog och jobba med mitt anknytningsmönster, börjar lyssna på ljudböcker gällande detta och är endast jag själv som kan ansvara för min egna utveckling.

Bosseboss

Mon 27 May 2024 22:07

#5

Jag köpte ljudboken ?hemlighete samt ?känslor som kraft och hinder? efter mitt misstag, den har gett mig mycket insikter och massa tips hur jag ska tänka.

mitt problem när det blev denna ångest var att jag försökte trycka bort de känslorna samt tankarna istället för att lyssna på det lilla barnet inom mig ?känslor? och sedan på det stora barnet ?tanken? och försöka förstå dom bägge, oftast vill känslorna skydda mig pga min rädsla att bli lämnad igen, men jag överlever oavsett.

nästa gång blir det andnings och avslappningsövning, skriva ned mina känslor på ett papper samt tankar och sedan läsa igenom det när jag fått lite distans och kan betrakta det nedskrivna i ett mer nyktert tillstånd för att inse att det inte är någon fara.

Jag har känt att jag har behövt bekräftelse, då lugnar sig situationen och hon har gett mig bekräftelse på olika sett, men ändå kommer dessa tankar upp att det kanske skulle gå i diket, vilket det gjorde och jag känner verkligen att det var självförvållat.

jag vill tro samt hoppas som du skriver att det inte är kört men att det kommer att ta tid och att mycket måste få ske via henne själv gällande att ta kontakt och det gör hon mest dagligen.
Men att jag behöver vara lite mer lugn och inte göra så att hon känner någon press eller någon kravbild av något.

Har inte skrivit så mycket senaste dagarna, däremot har hon skickat massa bilder och skrivit en del, tänker att jag ger henne tid och ser om hon själv föreslår något, annars förslår jag efter en tid en enklare aktivitet för att ses.

Bosseboss

Tue 28 May 2024 12:37

#10

Anonym (Trams) skrev 2024-05-28 07:29:14 följande:

ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.

Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.

Intressant att du sätter en stämpel på människor när du inte har någon aning gällande vad man gått igenom.

i mitt fall lämnade jag ett förhållande för 3 år sedan som var destruktivt och har sedan dess arbetat med mig själv och nyligen känt mig redo för att börja dejta igen.

när det gäller anknytningsmönster och närma sig en nära relation så kan det få alarm i kroppen att gå igång och det är inget jag kunnat träna på innan då det endast sker just i nära relationer.

sedan absolut att sitta och lyssna på ljudböcker hjälper inte allt utan att man behöver fortsätta att leva sitt liv och sysselsättning hjälper när man känner såhär, men när hjärnan går i högvarv är det inte lätt när det gäller känslorna och att jobba vidare med sig själv för en ökad förståelse varför man reagerar som man gör kan enligt mig inte vara helt fel.

Dejt, har jag ännu någon chans?

INNEHÅLL