Vi är inte överens om skolan (högstadiet)

Kan inte skolan hjälpa till med ett samtal med tonåringen och få fram vad hen verkligen vill? Och rådgöra utifrån hens önskan och mål.

Kanske mindre laddat för alla parter och lättare för ert barn att hänvisa till skolans råd istället för att ställa er mot varandra....

Bra idé! Tack. Jag kanske kan ta kontakt med kurator på skolan. Det är säkert lättare för vårt barn att prata med en utomstående nu när det blivit så infekterat.  

Det krävs godkännande av båda VH för att byta skola. Du ska dessutom inte behöva hänvisa till vad skolans samtal kan få fram i ett samtal med barnet för det vet ni redan, så det räcker att hänvisa till de argument du själv lyfter och som en parentes att barnet själv inte vill byta heller.

Dessutom, fattar han hur idiotiskt det är att byta skola mitt i högstadiet?? Det spelar ingen roll att man har överlämningar, ert barn kommer tappa så mycket av det lärarna redan vet om hens förmågor och styrkor, sånt som inte riktigt går att förmedla till nästa skola. Så visst, om han vill sabotera barnets betyg, men nu har han ingen rätt att bestämma detta. Sätt ner foten, säg helt lugnt (efter dina argument) att du inte kommer att godkänna ett skolbyte. Fortsätter han tjafsa så lyssna någon enstaka minut och upprepa, "som sagt, jag kommer inte att godkänna ett skolbyte och vi kommer ingenvart med att fortsätta den här diskussionen".

Vill barnet satsa professionellt?
Ofta brukar intresset för sporterna minska under tonåren. Kroppen ändras, kompisar tar tid, pressen blir för hög osv
Det är väl inte heller en bra idé att satsa professionellt på två olika sporter? Väljer han en av dem blir det mer tid att fokusera på den.

Oavsett, så är det som ovan skrivits: det går inte att byta utan din namnteckning. Godkänn det inte, så löser det sig.

Självklart är det bäst att gå i en så bra skola som möjligt och satsa på bra betyg. Man behöver en utbildning även som idrottare. 

Barnet vill kanske det, men barnet saknar några av de naturliga förutsättningarna för den ena sporten i varje fall. Det känns lite som en fantasi att hen skulle kunna bli professionell inom den sporten då en av grundförutsättningarna saknas. 

Jag har en sån klump i magen. Pappan försöker med alla medel att få med sig barnet på tåget och jag känner mig maktlös. Men det är skönt att veta att ingenting kan hända utan min signatur i alla fall. 

Vi är på slutet av vår relation efter flera decennier tillsammans och det här är förmodligen en av flera olika maktkamper som kommer utspelas framöver. Tycker så synd om vårt barn, för jag vill helst slippa bråka om onödiga saker. 

Jag önskar att jag kunde vara sådär lugn, men jag blir emotionellt påverkad och stressad av att han attackerar mig verbalt via sms dagarna i ända. 

Ni måste ju börja agera som vuxna och fokusera på barnet! Att ni ska hålla på och bråka, så att barnet inte ens vågar säga till er vad det verkligen vill. Bara det är så otroligt allvarligt att ni borde skämmas!

Vill barnet satsa på sin idrott? Eller är det pappan som vill?
Vilken skola vill barnet gå på?

Tack, jag tycker precis som du. Jag tycker egentligen att det är ett beslut för oss föräldrar med input från barnet självklart. Till mig har barnet sagt att hen vill vara kvar i sin gamla skola. I min värld kan inte en 13-åring förutse konsekvenserna av olika beslut på samma sätt som en vuxen. 

Pappan är 100% komplett besatt av idrott och önskar säkert att han hade haft en fin idrottskarriär bakom sig, men den gick sådär. Jag menar att han är besatt såtillvida att han får ångest när barnet missar ett träningstillfälle eller inte spelar bra på en träning. Jag är mer traditionell och tycker att man behöver en helt vanlig högskoleutbildning typ. Så kan man ägna sig åt vad man vill på fritiden utifrån tid och ork och lust.

Det viktiga är ju egentligen inte vad varken du eller pappan vill, utan vad barnet vill. Om ni inte kan diskutera normalt med varandra så kanske ni ska göra det med hjälp av familjeterapi. 

Svara inte på sådana attackerande meddelanden. Börjar istället planera för din exit ut ur relationen.

Vänta, grabben är 13.
Barn ska ha roligt inte känna press.
Vi har en 16åring som valt gymnasiet.
Han hade möjlighet att välja mellan 2 idrotter på olika idrottsgymnasium.
När han var 13 ville han bli proffs i en helt annan sport.

Först om han inte är en naturlig stjärna i en av sporterna så låt grabben gå kvar i sin skola.
Det finns så många föräldrar som vill leva ut sina drömmar genom sina barn.

Är det möjligen en skola med musikinriktning i Stockholm? Om det är den så skulle jag säga att den har ovanlig god nivå på mellanstadiet och även en bra nivå på högstadiet. Har ett barn som går ut 9-an på den skolan jag tänker på, och ett barn som gått i vanlig kommunal skola på mellanstadiet och ska börja högstadiet. För mitt äldre barn har övergången till högstadiet varit lätt, misstänker tyvärr att det kommer att bli lite av en chock för det yngre barnet när hen byter skola nu till hösten- och då har hen ändå bra betyg. 

Arma barn! Hen har en pappa som till varje pris vill leva ut sin idrottskarriärdröm via sitt barn. Om sedan idrottskarriären inte går så bra, så är det pappan som blir mest besviken. Vilken press på barnet!

Jag misstänker att kompisarna är viktigast för barnet nu. Hen vill inte sluta skolan och börja i en annan där kanske inga kompisar går.

Det  vore nog bra om hen fick prata med en kurator som kunde lirka ur hen vad hen egentligen vill. Och vill hen inte byta skola så ska hen slippa det.

Trodde de flesta fattat efter hysterin på 90- talet och åren efter 2000 att påtryckningar vad gäller sport från föräldrar är oerhört kontraproduktivt. Har ett helt gäng bekanta och vänner som lyckats i sin sport, tre gick hela vägen till NHL, men en gemensam nämnare är att de hade stöttande föräldrar, inte påtryckande. Alla som hade den där nitiska farsan slutade abrupt vid 15-16 och började festa istället 😂
Och varenda en som hade föräldrar som gick på om vikten av att studera på universitetet tog en annan väg.

En ung människa KOMMER att ha ett stort behov av att ge uttryck för sin person, och det ligger i sakens natur att göra det dina föräldrar inte vill att du gör.

Säg åt gubben att hålla käften, och du också för den delen, och när röken lagt sig får barnet själv ta beslutet. Det måste då vara uttalat från er båda att det är helt upp till denne.  

Tack, det låter som att det kan vara samma skola vi pratar om. 

Har pappan tänkt att barnet ska gå på ett högstadium med idrottsprofil där någon av sporterna är i fokus, eller är det att nuvarande skolan har lite längre skoldagar och kräver mer i form av övning  på fritiden som pappan ser som ett problem?

Om det är den skolan jag tänker på har den ju ett av de bästa betygssnitten i Sverige, och mitt barn har verkligen trivts på skolan. 

Just så. Han vill eliminera alla aktiviteter som inte är idrott så att barnet kan öva idrott mer eller mindre dagligen. Jag håller såååå med dig! Tack för stödet. 
Det är "den" skolan. 

Den nya skolan har ej idrottsprofil utan är en helt vanlig kommunal skola med 600 barn i högstadiet. 

Han vill alltså att barnet skall ägna mindre tid åt skolarbete för att istället satsa på att bli elitidrottare. Och barnet har inte ens börjat högstadiet än.

Pappan tänker helt fel, och du bör inte tillåta ett skolbyte.