Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 23 May 2024 17:40

165 svar

Är sex verkligen så viktigt i ett äktenskap?

Anonym (Vanlig) skrev 2024-05-23 17:02:20 följande:

Självklart inte.

Varför är det självklart? Vad spelar det för roll om han söker sex på annat håll, om du ändå känner att du är färdig med sex? Det är så du uttrycker dig, inte att du vill ibland, eller vill jobba på det.

Sexlusten går upp och ner för alla, men de flesta vill i längden inte leva i ett sexlöst förhållande, eller utan andra möjligheter. Varken jag eller min man skulle vilja det. Men alla är olika.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 23 May 2024 20:21

#22

Anonym (Vanlig) skrev 2024-05-23 20:08:50 följande:

Och vad vill du jag ska göra? Min man vill inte skiljas och vi har 4 barn som vi vill ska växa upp i en trygg miljö. Kanske avsaknaden av sex är ett billigt pris att betala för detta

Det är möjligt att din man tycker att det är värt priset, men ett billigt pris är det inte. Inte för den som vill ha sex och den typen av närhet.

Kan han ha diskreta affärer vid sidan om, skulle det underlätta. Jag förstår inte varför du är emot det. Det är en win-win för båda, för alla. Även era barn. Eftersom chansen då är större att det faktiskt håller mellan er, och era barn slipper separerade föräldrar medan de växer upp.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 23 May 2024 20:40

#27

Anonym (Vanlig) skrev 2024-05-23 20:28:06 följande:

Varken jag eller min man är öppna för detta mest på grund av att vår relation skulle äventyras. Något vi inte vill, åtminstone inte i nuläget.

Har du levt i ett öppet förhållande? Vi tänker att detta skulle bli en inkörsport till att vi glider isär och tappar gemenskapen med varandra.

Som fornminne skrev, om din man varken vill skiljas eller träffa andra, har han gjort sitt val. Det är en annan sak.

Ni får väl se om det håller i längden.

Jag har aldrig levt i ett öppet förhållande, men vet andra som har gjort det, med varierande resultat. Jag och min man har pratat om det och är öppna för möjligheten, men har bestämt oss för att vi bara vill vara med varandra, åtminstone i dagsläget. Men vi har fortfarande sex någorlunda regelbundet och vill ha det. Jag tror ingen av oss skulle vilja leva utan det, inte i längden.

Det stämmer att det kan vara svårt att få ett öppet förhållande att fungera. Men om den ena inte vill ha sex alls och den andra fortfarande vill, men man inte vill skiljas, kan någon form av öppet förhållande vara det minst dåliga alternativet.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 23 May 2024 21:35

#35

Anonym (Vanlig) skrev 2024-05-23 21:20:13 följande:

Det är väl så jag resonerar också.

Det är vanligt med mindre sex under småbarnsåren. Ligga kanske inte är prio ett när man har 4 (mindre?) barn. Vi har "bara" 2, men nog sjutton var det ibland svårt att få ihop samlivet de första åren efter barnens ankomst. Det var heller inte det vi prioriterade mest just då.

Skillnaden var att vi ville ligga och gjorde det ibland, har aldrig haft längre uppehåll. Du vill inte alls. Inte inom överskådlig framtid, kanske aldrig. Det är något annat.

Självklart får din man respektera det. Vill han inte söka tillfredsställelse på annat håll, och ni trivs ihop i övrigt, är det ju så.

Det handlar inte om män och deras behov, det där är en förlegad syn. Kvinnor har också sexuella behov, eller behov av den typen av närhet och intimitet. Men för båda könen är även annat viktigt, och vad man kan leva utan varierar.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 23 May 2024 21:40

#36

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-05-23 21:35:23 följande:

Det är vanligt med mindre sex under småbarnsåren. Ligga kanske inte är prio ett när man har 4 (mindre?) barn. Vi har "bara" 2, men nog sjutton var det ibland svårt att få ihop samlivet de första åren efter barnens ankomst. Det var heller inte det vi prioriterade mest just då.

Skillnaden var att vi ville ligga och gjorde det ibland, har aldrig haft längre uppehåll. Du vill inte alls. Inte inom överskådlig framtid, kanske aldrig. Det är något annat.

Självklart får din man respektera det. Vill han inte söka tillfredsställelse på annat håll, och ni trivs ihop i övrigt, är det ju så.

Det handlar inte om män och deras behov, det där är en förlegad syn. Kvinnor har också sexuella behov, eller behov av den typen av närhet och intimitet. Men för båda könen är även annat viktigt, och vad man kan leva utan varierar.

Tillägg: Det handlar egentligen inte om sexuella behov. Rent krasst kan man runka.

Det handlar om behov av närhet, intimitet och bekräftelse, av det slag som oftast bara kan fås av en partner. Hud mot hud, delad njutning osv.

Det behöver absolut inte handla om samlag. Att sex fortfarande ofta likställs med samlag, försvårar samlevnadsproblem. Sex kan vara så mycket annat, och man kan tillfredsställa sin partner på olika sätt, utan att själv bli tillfredsställd. Men självklart bara om man vill.

Anonym (Tvillingmorsan)

Tue 28 May 2024 09:55

#76

Anonym (XXX) skrev 2024-05-25 11:44:51 följande:

Ja, fast detta med "öppet förhållande" låter bättre i teorin än det är i verkligheten. I verkligheten skulle det vara ytterst märkligt. Vad skulle man säga till barnen, när de frågar var pappa är någonstans? Vad säger man till sin väninna eller arbetskamrat, om denna har sett ens man tillsammans med en annan kvinna? Eller ännu värre: någon släkting eller ingift släkting? Det blir en väldigt pinsam hemlighet. Dock beror det på var man bor förstås, i en storstad är det lättare att dölja än i en by.

Sedan tror jag även att man skulle vara rädd för att han skulle få känslor för den andra kvinnan, eller att HON skulle börja kräva skilsmässa och äktenskap med henne, att hon ska få ett barn innan det är för sent... Kvinnor är ju ofta inte så mycket för rent sexuella relationer, de vill ha allt eller inget.

Tror du verkligen att man skulle skylta med det? En affär vid sidan om skulle naturligtvis skötas diskret. Hur tror du att otrogna gör? Skillnaden med öppet förhållande är att alla inblandade vet och är överens, vilket är bättre än otrohet.

"Öppet" ska inte tolkas bokstavligt. Man behöver inte vara offentlig med sina relationer eller sitt samliv, det är väl inte monogama par heller?

Det finns par som lever i öppna förhållanden och trivs med det. Men ja, det kan vara svårt att få det att fungera och nej, det är självklart inte för alla. Långt därifrån. Det har ingen påstått heller.

Självklart finns alltid risken att partnern faller för den andra eller någon annan. Men hur är den risken mindre i ett sexlöst förhållande, där den ena är missnöjd?

Anonym (Tvillingmorsan)

Tue 28 May 2024 18:55

#80

Anonym (Kärleksrelation) skrev 2024-05-28 15:18:59 följande:

Är det så unikt i dagens läge? Han en vän som lever i öppen relation, det står på hans Facebook och han är aktiv på Tinder. Man ska väl stå för den livsstil man väljer.

Man avgör själv hur öppen man vill vara. Det gäller ju annat också. Tycker du att alla borde skriva på Internet vilket parti de röstar på, för man ska minsann stå för det man tycker? Eller vad jobbar med, för man ska väl stå för sin sysselsättning. Eller vilka på jobbet eller i bekantskapskretsen man tycker illa om, för man ska väl stå för det? Osv osv.

Anonym (Tvillingmorsan)

Tue 28 May 2024 19:19

#81

Farsanbalou skrev 2024-05-28 15:25:48 följande:

Ja det är viktigt.

Tror man behöver sätta det i ett sammanhang som någon som inte är sugen på sex förstår.

Man kan göra det enkelt.

Detta är exempel på behov en partner kan ha:
Ha sex (oralt och/eller penetration)
Visa ömhet mot varandra
Ha ett städat hem
Prioritera att plocka bort saker när man kommer hem
Organisera olika områden i hemmet
Renovera genom att bygga
Renovera genom att måla/tapetsera, byta möbler
Hämta/lämna barn på aktiviteter
Vara tränare/organisatör på aktiviteter

Listan kan göras lång.

Om ena partnern inte vill göra något av ovan, ska den partnern då slippa det eller är det sådant man får stå ut med i en relation?

Troligtvis är ditt svar att man får stå ut med det, men att du av någon outgrundlig anledning tror att sex hamnar på en egen lista. Det gör det inte.

Är något viktigt för den ena partnern, så bör den andra partnern också tillgodose det, det är sådant man gör i en relation även om man själv inte vill. Oavsett om det är att städa, organisera, ha sex, möblera om etc. I en relation är man två, det är bådas uppgift att se till att båda är lyckliga. Det är inte så att ena partnern är center of the universe och den andre bara ska anpassa sig.

I så fall bör man bryta upp.

Det är ett absurt resonemang att man skulle behöva ställa upp på allt bara för att partnern vill. I en sund relation bör man möta varandras behov ja, men inom rimliga gränser. Sex bör man ha för att båda vill. Precis som man inte måste åka motorcykel bara för att partnern vill, eller äta samma mat som partnern.

Vissa saker måste göras. Ett hem måste skötas, barnen måste ha sitt. Det går inte att jämföra med sådant som är - eller bör vara - frivilligt.

Sen är ömhet och intimitet, inklusive sex, ofta viktigt i en relation. Många vill inte vara i ett förhållande utan detta. Det är fullt förståeligt. Då har man valet att försöka lösa det, kompromissa eller lämna. TS man har än så länge valt att stanna, trots att hon inte vill ha sex. Förmodligen vill han inte heller ha sex med henne om han vet att hon inte har lust. Om det håller i längden, eller om de hittar någon annan lösning, är deras ensak och återstår att se.

Anonym (Tvillingmorsan)

Wed 29 May 2024 09:28

#97

Farsanbalou skrev 2024-05-29 08:54:28 följande:

Du missförstår. Om man tycker att man ska göra det ena för att ena partnern vill och tycker det är viktigt, exempelvis:

Visa ömhet mot varandra
Ha ett städat hem
Prioritera att plocka bort saker när man kommer hem
Organisera olika områden i hemmet
Renovera genom att bygga
Renovera genom att måla/tapetsera, byta möbler
Hämta/lämna barn på aktiviteter
Vara tränare/organisatör på aktiviteter

Så varför ska man inte göra det som den andra partnern vill och tycker är viktigt?
Kan du inte sätta dig i någon annans sits och förstå att andra människor också har behov precis som du har behov?

Fast min poäng är ju att man inte alls måste göra allt det där bara för att partnern vill. Vissa saker måste göras, men inte allt det du räknar upp. Man får tillsammans komma fram till vad som är viktigt. Är något en deal breaker får man väl gå skilda vägar om ingen annan lösning finns.

Du försöker få det till att jag och andra tycker att sex har en slags särställning. Något man inte behöver ställa upp på, samtidigt som partnern förväntas ställa upp på ditten och datten.

Så är det inte. Jag har aldrig påstått att mina behov ska gå före min mans behov eller tvärtom, så lägg inte ord i min mun. Det var DU som skrev att man bör tillgodose sin partners behov även om man inte vill. Det är inte alls självklart.

Anonym (Tvillingmorsan)

Wed 29 May 2024 10:07

#101

Epikuros skrev 2024-05-29 09:01:45 följande:

Min fru är min bästa vän, men hon är inte längre intresserad av sex. Så ja, jag känner igen mig i din beskrivning av ert förhållande.

Om man gör en grov förenkling av vår situation så skulle vi kunna säga att min fru upplever intimitet när hon och jag gör saker tillsammans, när vi är ett team - medan jag upplever intimitet i det sexuella. Detta innebär att vi sedan 10 år tillbaka lever i ett förhållande där enbart hon får lov att uppleva intimitet. Jag har verkligen inte en aning om hur din man upplever er situation, men för min del har sexlösheten fått mig att känna mig ful, oattraktiv, bortvald, tom och meningslös. Alldeles oavsett hur mycket jag faktiskt älskar min fru så får detta oss att långsamt glida ifrån varandra.

Jag vill inte på något vis påstå att detta är en enkel situation, som har några enkla lösningar. Min fru vill inte ha sex. Jag klandrar henne inte för detta. Hon har tappat lusten. Jag vill inte ha sex med någon som inte vill ha sex med mig. Men på samma gång skulle jag ljuga om jag påstod att det inte bryter ner mig. Jag känner mig sviken. Själva definitionen av ett förhållande är ju att man ingår ett slags avtal att man kommer att vara sexuellt exklusiva med varandra: "fr.o.m. nu får du inte ligga med någon annan kvinna eller man än just denna". Men jag lever i sexuell exklusivitet utan sex, vilket gör att en av själva grundpoängerna med att binda sig till en viss specifik person är borta.

Efter över 20 år är jag djupt fäst vid henne. Hon är utan tvekan den viktigaste personen i mitt liv. Jag har svårt att ens förstå vem jag skulle vara utan henne. Men hade jag för 22 år sedan vetat att det skulle komma att bli såhär så hade jag aldrig valt att ingå en relation med henne. Det faktum att hon är mitt livs kärlek gör bara det hela mer smärtsamt. Det är just henne jag vill uppleva intimitet med.

Hoppas du förstår att jag inte på något sätt försöker förmedla att du borde "ställa upp" för din man, utan att jag enbart försökt teckna en bild av hur en situation som eran kan upplevas för den som fortfarande vill ha sex.
Hoppas det ordnar sig för er.

Jag förstår både dig och din fru, precis som jag förstår både TS och hennes man. Det ingen lättlöst problem.

Du skriver att du upplever intimitet i det sexuella. Hur är det med övrig fysisk närhet? Pussar och kramar? Upplever du inte intimitet då, eller är du och din fru öht inte fysiska med varandra längre? I så fall förstår jag inte hur du har stått ut i 10 år. Men jag skulle inte vilja vara utan sex heller, inte helt och hållet.

Det stämmer att det finns mycket annat som förenar. Du älskar din fru och ni har ett liv ihop. Ett förhållande kan aldrig bygga enbart på det fysiska. Men slutar man vara intima med varandra, som ni verkar ha gjort, kommer det alltid att kännas som att något fattas, något viktigt. Inte för alla, men för de flesta. Du är inte ensam, tvärtom.

Anonym (Tvillingmorsan)

Wed 29 May 2024 14:30

#108

Epikuros skrev 2024-05-29 10:57:05 följande:

Asså, jag upplever intimitet när vi gör saker tillsammans också, men inte alls lika starkt som i fysisk närhet. Precis som att hon känner en viss intimitet i det fysiska, men inte alls lika starkt som när hon upplever att vi är ett team.

Jag känner absolut närhet när vi kramas och pussas, men problemet är att jag liksom drar mig för att kramas och pussas, eftersom det numera bara får mig att tänka på sexet vi inte längre har. En kram är inte sex för mig, men den är sexuell, så den funkar liksom som en sorglig påminnelse. Alla kramar, pussar, smekningar osv behöver verkligen inte leda till sex, men när en kram eller kyss aldrig någonsin under några som helst omständigheter leder till sex, då tappar liksom även dessa små vardagliga uttryck för kärlek sin betydelse och blir t.o.m. någonting jag kan känna motvilja till. Samtidigt vill jag inte vara taskig mot henne. Hon blir ledsen om jag drar mig undan. Precis som du säger så är det väldigt komplicerade situationer det här.

Har din fru ingen förståelse för att du drar dig undan? Inte för att straffa henne, utan att det blir för smärtsamt för dig när den fysiska närheten och ömheten aldrig leder vidare.

Är det samlag hon inte vill ha? Eller all form av sexuell samvaro? Hon vill uppenbarligen ha närhet. Var drar hon gräsen? Kyssar? Hångel?

Jag har full förståelse för att man kan tappa lusten. Men om din fru är nöjd som det är och tycker att du också borde vara det, förstår jag inte hur hon resonerar. Hon känner sig avvisad när du inte vill ha närhet, du känner dig avvisad när hon inte vill ha någon form av sexuell samvaro. Förstår hon inte att det är samma sak?

Är sex verkligen så viktigt i ett äktenskap?

INNEHÅLL