Inlägg från: Anonym (Hmm) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hmm)

    Jag vill bara gråta..

    Har tyvärr separerat med barn två gånger. En gång med en tre-åring och en gång med en 8-åring. Hade som pappa aldrig accepterat att ha mina barn på helgen eller varannan helg. 
    Här har gällt 50%, varannan vecka trots att jag balanserat det med jobb delvis över hela Sverige och en timmes pendling i bil till jobbet. 

    Har haft dåligt samvete för att hämta sent på dagis på "min" fredag. 
    MEN - jag skulle aldrig acceptera att ha mitt/mina barn en helg då och då.
    Har tillräckligt svårt med att bara funnits där på halvtid.
    Hoppas jag lyckades med något i alla fall - dottern som nu är 28 pratar fortfarande om vad vi gjorde på våra veckor och helger - det värmer!

  • Anonym (Hmm)
    Anonym (L) skrev 2024-05-21 21:38:24 följande:
    Jag hade inte orkat. Jag vet också de som hade orkat, men vi människor är olika.

    Det är totalt meningslöst att försöka vara den man tycker att man borde vara. Bättre att acceptera att man är den man är.
    Har en som på halvtid nu, han är 19. Vi bor i huset han är född i och vi kan inte bo bättre.
    Är dock arbetslös sedan snart 1,5 år och börjat titta på att sälja. Känns som att jag sviker både mig själv och honom. Känns tufft!
    Även om barnen är större så känns det som ett svek, även om jag inte kan göra så mycket.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Anonym) skrev 2024-05-21 21:51:47 följande:

    Oj, du också? Jag sitter med samma känslor ibland, fast jag har bara ett barn. Det känns tufft nog många gånger. Blir också trött på snacket om "sänk kraven", de ligger redan så långt man kan komma!

    Barnvakt är en bra idé och man är ingen dålig mamma för det! Du behöver avlastningen, det behöver alla. Du investerar i ditt mående så du kan vara en bra mamma för dina barn, så ta den tiden du.

    Ett par saker som minskar stressen i vardagen för mig är att planera middagar i förväg och att göra storkok. Det är dessutom bra tillfällen att involvera barnen när de är äldre.

    Ta ut barnen på picnic eller i naturen. Det är sånt som man mår bra av också på sikt. Det är inte alltid bara frågan om att slippa det negativa utan om att fylla på med det som är bra. Då får barnen fina minnen och ni har trevligt tillsammans.

    Ett annat tips är att ringa diverse kyrkolinjer när du mår riktigt dåligt, första anhalt är 112 och be om jourhavande präst. Präster har absolut tystnadsplikt! Och du kan vara anonym. Präster har hjälpt mig ett flertal gånger, att jag är ateist kvittar för det är inte en massa gudssnack och så. Jourhavande präst via 112 finns bara vissa tider men kyrkan har också en jourtjänst på eftermiddagar (kanske bara helg, minns inte) och du kan ringa något som heter Lifeline, de har öppet fre/lör kvällar. Så kolla runt lite vad som finns. Präster är riktigt bra att prata med faktiskt.


    Helt rätt att göra saker med sina barn. Vi var mycket ute i skogen, året om. Kollade spår i snön på vintern och plockade blåbär, metade - you name it.
    Inga avancerade eller dyra aktiviteter men uppskattade än idag. Tid och engagemang är mer värt. Känn aldrig dåligt samvete för vad du gör för dina barn, bara om du inte gör något alls.
    Även om de är små så ser de vad du gör, inte bara hur.
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Älska dig själv) skrev 2024-05-21 22:18:47 följande:

    En terapeut sa ett par kloka saker. Jag är själv personen som sätter högre krav på mig än jag skulle göra på någon annan. 


    Istället för att tänka och säga "borde" eller "måste". ersätt det med "Jag väljer" Det påverkar faktiskt! T ex: Jag måste laga mat - Jag väljer att laga mat ist för panpizza så att mina barn får näring. Eller Jag väljer  att ha en trevlig ton mot pappan, det ger mina barn trygghet


    Se vad som är krav från dig själv och vad som faktiskt behöver göras. Kanske måste det inte vara städat? Eller finns det andra saker du kan släppa lite på. Vi kvinnor tar ofta på oss för mycket. 


    Han har dem varannan helg. Skriv en lista på vad du behöver för att må bra. Boka in sådant när han har barnen. För barn märker  när mamma mår bra <3. Så unna dig att sätt dig själv i första rummet. Sätt sunda gränser. För då kommer du också orka mer. 


    Det kommer att bli bra <3 Försök att titta på de saker du har som du kan vara tacksam över. Jag har jobbat med det det senaste året. Kändes löjligt i början, men efter ett tag händer någor


    Mycket klokt!
Svar på tråden Jag vill bara gråta..