Inlägg från: Anonym (Ledsen mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen mamma)

    Jag vill bara gråta..

    Jag har två barn under fem år. Pappan och jag separerade vid årsskiftet och han har barnen varannan helg.

    Allt ansvar som ligger på mig dränker mig! Alla säger ?sänk kraven?. Men jag sätter inte orimliga krav, det är inte det som är problemet. Problemet är jag, mina känslor när jag blir överöst med allt som hänger på mig.

    Jag har ingen avlastning, ingen familj och inga nära vänner. Jag vet att allt hänger på mig.

    Jag hade kunnat skriva en bok om allt, men innerst inne vet jag inte ens varför jag skriver det här.

    Jag är livrädd för att socialen ska ta mina barn. Så att prata med någon kurator som ev. kan skvallra eller att vända sig till någon annan är uteslutet. 

    Jag letar nog bara efter ett tips som gör att jag slutar gråta om kvällarna och gör så jag blir glad igen.
  • Svar på tråden Jag vill bara gråta..
  • Anonym (Ledsen mamma)
    Skyline86 skrev 2024-05-21 20:50:10 följande:

    Skrev precis ett långt inlägg i den här tråden, orkar inte skriva en lika lång harang. Läs det och fundera på om du tar på dig för mycket, om det finns något sätt som du kan avlasta. 

    Även fast ni inte bor tillsammans så finns ju pappan även säkert där. Kolla om han kan ta dom någon vecka så du får paus? 

    www.familjeliv.se/forum/thread/82953310-bota-depression-pa-egen-hand


    Pappan finns där. Men han svek mig totalt så helst hade jag aldrig velat se honom igen. Detta visar jag såklart inte utåt och det är också ett problem. Alla känslor som jag bara sväljer. Jag gör vad som helst för barnen, men jag offrar mig själv på kuppen. Jag litar inte på pappan och han ska vara glad över varannan helg. Mer än så vill jag inte ha med honom att göra. 


    Att skaffa barnvakt, som är min enda möjliga avlastning känns också uteslutet. Då är jag en dålig mamma. Jag jobbar heltid, har ett hus att sköta och två barn. Det är inte omöjligt att klara.

  • Anonym (Ledsen mamma)
    Anonym (Anonym) skrev 2024-05-21 21:51:47 följande:

    Oj, du också? Jag sitter med samma känslor ibland, fast jag har bara ett barn. Det känns tufft nog många gånger. Blir också trött på snacket om "sänk kraven", de ligger redan så långt man kan komma!

    Barnvakt är en bra idé och man är ingen dålig mamma för det! Du behöver avlastningen, det behöver alla. Du investerar i ditt mående så du kan vara en bra mamma för dina barn, så ta den tiden du.

    Ett par saker som minskar stressen i vardagen för mig är att planera middagar i förväg och att göra storkok. Det är dessutom bra tillfällen att involvera barnen när de är äldre.

    Ta ut barnen på picnic eller i naturen. Det är sånt som man mår bra av också på sikt. Det är inte alltid bara frågan om att slippa det negativa utan om att fylla på med det som är bra. Då får barnen fina minnen och ni har trevligt tillsammans.

    Ett annat tips är att ringa diverse kyrkolinjer när du mår riktigt dåligt, första anhalt är 112 och be om jourhavande präst. Präster har absolut tystnadsplikt! Och du kan vara anonym. Präster har hjälpt mig ett flertal gånger, att jag är ateist kvittar för det är inte en massa gudssnack och så. Jourhavande präst via 112 finns bara vissa tider men kyrkan har också en jourtjänst på eftermiddagar (kanske bara helg, minns inte) och du kan ringa något som heter Lifeline, de har öppet fre/lör kvällar. Så kolla runt lite vad som finns. Präster är riktigt bra att prata med faktiskt.


    Tack! Jag ska absolut kolla upp det.

    Mat blandar jag lätta rätter och storkok. 


    picnic var en trevlig idé. det ska jag absolut göra. Trevligt avbrott i vardagen och en kul grej för barnen.

    Tack igen :)

Svar på tråden Jag vill bara gråta..