• Anonym (Orolig pappa)

    Våran 4,5 års kille talar knappt...

    Vår son som nu är 4,5 år gammal pratar nästan inte alls och vi är oroliga för detta. Vi har stått i kö för att träffa en talpedagog men det tar väldigt lång tid innan första besöket. De har lovat nu på vårkanten sommaren men ingenting har hittills hänt än.
    Inte nog med detta så har pojken periodvis konstiga läten för sig. Det låter samma hela tiden och jag är ledsen att säga detta men ibland håller jag på att bli tokig. Jag vet att det är istället för att prata. Han kan en del ord och t.o.m ibland 2 ord i rad men han kan inte många ord.
    Han har föräldrar som talar svenska och engelska med honom och det kan ju också göra det svårare.
    Någon som känner igen sig och kan ge råd?


     

  • Svar på tråden Våran 4,5 års kille talar knappt...
  • Anonym (...)

    Jag känner inte riktigt igen mig men ville bara inflika att min son började prata sent, men han var nog 2,5 när det började, vi pratat svenska och engelska, dottern var lite snabbare och pratade rätt bra vid 2. Om ni pratar flera språk hemma så är det viktigt att ni föräldrar inte blandar, man ska alltid prata sitt modersmål med sina barn så den som pratar svenska ska bara göra det och den engelskspråkiga pratar engelska

  • Hyllemor

    Jag tycker att det låter som att ditt barn kan ha en språkstörning. Tyvärr är kön till logopeden väldigt lång och tyvärr är det så jävligt att ni måste ligga på och tjata. Jag vet inte varför det är så, men jag har haft en del barn med språkstörning genom åren på förskolan och det är bara de föräldrar som har ringt, mailat, bråkat och tjatat som har fått en tid inom rimlig tid så att säga. 

    Sedan är det dessutom så att logopeden inte är någon magisk lösning när barnet är i förskoleålder, utan logopeden kommer att ge er verktyg för att träna språket hemma. Därför kan du faktiskt försöka läsa på mycket redan nu och använda er av liknande material som ni ändå kommer att få av logopeden sedan. 

    Prata också mycket med förskolan (om barnet går där) En hel del förskollärare och barnskötare har faktiskt bra kompetens inom just språkstörning eftersom det är så otroligt vanligt. De kan också ibland skynda på logopeden lite, genom att koppla in specialpedagog och är specialpedagogen bra så brukar de kunna dra i lite trådar för snabbare hantering hos logopeden. 

    Det är sorgligt att det ska vara så fruktansvärt olika för barn med språkstörning. Det känns ibland som att de vårdnadshavare som skriker mest och kämpar mest hemma med språket är de som lyckas bäst och snabbast. Det är sorgligt men sant, så mitt råd till er är att läsa på allt som ni bara kommer över.


    Jag råder er också att försöka komplettera med TAKK-tecken, men där krävs det ofta att man verkligen använder det mycket för att det ska ge effekt. Det är bara extremt viktigt att hela tiden tänka på att TAKK-tecken INTE är teckenspråk och ska heller INTE ersätta talat språk. Det är när man hela tiden pratar, benämner och tecknar SAMTIDIGT som det kan ge en rejäl skjuts för språket. Framför allt kan det underlätta enormt för barnet som får möjlighet att uttrycka sig på ett annat vis än bara med att peka och kroppsspråk. Varje gång jag ser ett barn som för första gången skämtar med tecken blir jag helt lycklig! Det är så vansinnigt befriande att sitta med ett gäng 4-5-åringar som börjar tramsa om bajs och rumpor och annat konstigt som är så där hysteriskt kul i deras ålder och så tecknar plötsligt ett barn (som tidigare aldrig kunnat vara med i den där kontexten) t.ex. "bajskorv" eller liknande och alla skrattar. Bara det kan i vissa fall göra att det talade språket kommer snabbt därefter eftersom barnet då har börjat förstå det bästa och högsta syftet med att faktiskt kunna kommunicera.

  • Anonya

    Han och ni skulle ju verkligen behöva hjälp och råd. Har ni fått någon hjälp från BVC?

    Hur är det med förståelse? På vilken nivå förstår han vad ni säger? Det är viktig ledtråd till hans problem.


    Går han i förskola? Vad säger de? Finns specialförskolelärare också som kan kontaktas. Om han inte går i förskola vore det viktigt att han börjar till hösten. Där får han stimulans, mycket chans till kommunikation, hjälp av förskolepersonalen och så kan de också ta det vidare för att försöka påskynda hjälpen.

    Har du/ni läst på om språksvårigheter och försenad språkutveckling? Där kan ni säkert få tips om hur ni kan underlätta för sonen. Leta efter grupper tex på facebook. Hoppas du får tips av någon här också. 

  • Anonym (Bull)

    Låter som autism.

  • Anonym (Lis)

    Har BVC kopplat in psykolog också?

    Som tidigare skrevs så ligg på! Ring och fråga hur det går.
    Läs på, kolla vad ni själva kan göra.


    Tecken som komplement nämndes. 
    Bornholmsmodellen finns ju, kolla på den.
    Läs mycket, sjung, läs ramsor och rim.
    Kika igenom den här länken, kan säkert ge fler tips:


    https://sas.vgregion.se/avdelningar-och-mottagningar2/logoped/blom/

  • Anonym (Hard life for real!)

    Ja, jag känner igen detta ts i mig själv från att jag var liten.


    Du kommer säkert försöka förneka det jag skriver totalt även med säkerligen flera här, men skriver detta en gång, ni förstår inte och allt jag skriver är helt ärligt och ja, jag minns än idag..


    Så, såhär var det, att när jag var ca 2 år så var jag med om en grej så pass allvarlig att jag ändrade min andning. Det var extremt stark ångest och jag tappade luften helt. (vet inte om jag svimmade, men tror inte det då jag minns vad mamma sa precis efteråt.) I de vuxnas värld var det ju inte så allvarligt. Men för ett barn på  år så handlade det om liv eller död.


    Detta gjorde att jag slutade prata. Kunde endast några få ord och gjorde konstiga ljud. (obs) ljuden representerade känsla / känslor och borde ha varit underförstått för alla som faktiskt ville förstå. Men sen jag blev vuxen förstår jag att man har tappat det hela så långt att det är omöjligt för en vuxen att förstå.


    Hade även en kompis som var gravt autistisk som även han gjorde ljud. Jag förstod dom (han var ca 3-4 år yngre än mig). För mig var det underförstått vad han menade även att han inte kunde uttrycka sig i ord.


    Det var helt enkelt ett "naturligt språk" för barn, kanske ? 


    Han var starkt autistiskt, medan jag inte var det utan endast varit med om en ytterst allvarlig händelse där jag kunde ha dött. (I verkligheten, men ingen vuxen människa hade erkänt detta).


    Jag har antagligen rekord i traumatiska händelser. Men (vill inte gå in djupare på detta men det jag kan säga var att det var en yttre faktor) som även förstörde min hörsel (som tur var tillfälligt som barn). Men det gjorde att jag heller inte kunde höra ordentligt och lära mig språket något djupare.


    Sedan kom jag till Sverige. Låt mig säga det enkelt. Alla här tror att sjukvården kan allt, förstår allt och att "allt löser sig bara man söker hjälp".


    Kan säga såhär, det är itne sant. Utan om du har tur så kanske du kan råka få rätt hjälp. Har du tur så kanske någon förstår vad som har hänt. (ang hörseln för min del så fann man fysiska bevis).


    Blev även elektrifierad sedan här i Sverige och klagade på fel med hjärtat sedan 6 års åldern. Ingen vuxen ville tro eller lyssna på mig. 3 EKG hos vårdcentral med kommentaren "du inbillar du pöjk, ut och spring nu och glöm det här, finns inget fel på dig".


    Idag har jag pacemaker.


    Vad jag har lärt mig idag som vuxen är att KRÄV en utredning, tänk utanför banorna, för de flesta vill endast erkänna sådant som de själva känner till, allt utanför är "oförklalrigt samt hitte-på" för dom. 


    Kolla hörsel på din grabb, kolla andnings frekvens (dock kan det nästan vara så pass normalt att de säger att det finns inget fel) så kräv ekg. 


    Faktum är att när jag var 19 så fick jag ekg. Sedan jag var ca mitten av tonåren hade jag en sådan tyngd i bröstet. När de satte in trådarna via blodådrorna. Så fastnade läkaren vid en punkt. Han ryckte till med sladden 2-3 gånger tills det släppte. (jag var vaken självklart, och jag märkte detta. Berättade om detta efteråt och tackade honom för detta, för vad som kändes som en tung sten över bröstet släppte för mig. Han blev avärt mot mig och sa att det kunde jag inte ha känt alls. Jag berättade då att han fastnade och fick göra ryck (dvs 3 hårda knyck som i tryck) Och att jag var glad för det. Men han vägrade att acceptera detta och sa att det inte finns känsel celler där och att jag inte kunde ha känt det. Men när jag jag då frågade om det jag beskrev inte stämde så sa han att det stämde men att det inte kunde stämma. Mer än så kom vi helt enkelt inte. Då han ville förneka det för sig själv.


    Idag handlar ALLT i Sverige om adhd eller autism när det kommer till barn. Gå inte på de enkla sagorna fullständigt är mitt tips! 


    Jag fick även en läkar diagnos om att något var så pass fel på mig att jag aldrig skulle klara av att lära mig att prata. Idag kan jag både Svenska, engelska, pratar för mycket och är dessutom snabbare reaktionsmässigt än 90% av världens befolkning.


    Önskar dig och din son all lycka, endast ni med extremt goda människor kommer ni att finna en bra och bättre väg. Låt dig inte luras av allt som har vita rockar eller beteendemönster utifrån samhälls plattform! Ge DIG INTE HELT ENKELT ! 

Svar på tråden Våran 4,5 års kille talar knappt...