Har ni fått specialisthjälp? (I vår kommun finns en grupp psykologer och kuratorer som jobbar enbart med detta.)
Har han någon dokumenterad psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk diagnos?
Har ni en regelbunden kontakt med BUP?
Hur ser er kontakt med elevhälsan ut?
Vad säger han är orsak till att inte gå dit?
Det är många insatser som görs från olika håll
Just nu skulle vi behöva få lite råd i hur man kan hantera att han ansvarar för lite skolarbete hemma
Har han i övrigt rutiner för dagen? Att han går upp samma tid på morgonen, äter på fasta tider etc. I så fall är kanske en fast tid bra att ha.
Vad vinner han på att göra sina hemuppgifter? Det behöver kanske finnas någon vinst på både kort och lång sikt, och det ska vara mågot han själv tycker är positivt. Vi har ett lite yngre barn men har fått rådet att ge belöningar.
Beror helt på vad orsaken till hemmavaron är om det här är ett bra råd eller inte. Det mitt barn behövde när hen var helt hemma var vila, trygghet, närhet från föräldrarna och stillsamma aktiviteter på hens nivå. På så vis kunde hen bli lugn och trygg och må bättre och sen långsamt närma sig skolan igen. Vi la helt ner alla krav på skoluppgifter, städning mm. ett kort tag och sen när hen var i balans igen la vi till lite, lite i taget. Vi tog inspiration från vården av folk som gått in i väggen svårt eftersom vi upplevde att det var det skolan gjort med vårt barn - stressat sönder.
Vi tänkte som du först. Men det gav bara motsatt effekt. Man kan inte pressa en sönderstressad människa att må bra igen.
Det vi förstod efter ett tag var att barnet inte var hemma för att hen inte ville gå till skolan. Hen var hemma för att hen inte kunde gå dit. När vi insåg det och ändrade vårt förhållningssätt efter det började det gå åt rätt håll. Det är också så de experter vi jobbat med resonerar - många hemmasittare vill gå i skola, men de kan inte.
Jag lider med de familjer som råkar ut för din syster. Hon resonerar tvärt emot de råd vi fått från såväl elevhälsa, BUP och kommunens specialistgrupp.
Men vadå vet inte? Snackar du inte med honom? Vad är det frågan om. Hur kan man inte veta. Ta reda på er då och hjälp Stackarn? hur ska du kunna hjälpa om du inte ens vet
Det är inte säkert att tonåringen själv vet vad som är fel. Om du hade läst TS inlägg hade du sett att flera instanser är inkopplade för att hjälpa men att inte heller de har lyckats klura ut vad som är fel.
Mina erfarenheter är nästan exakt som (abc:s). Att stressa på kan göra saken värre. Jag kräks på skolplikten som tvingar så många barn och ungdomar in i utbrändhet. Ska vi ha skolplikt måste skolorna bli platser som inte bryter ner våra unga.