Genuin fråga, gällande arbete

Du behöver inte göra något fel. Det blir så här på arbetsplatser när många mår dåligt och det är generellt dålig stämning på arbetsplatsen.
Antingen byter du jobb eller så hoppas du att ledningen tar itu med arbetsmiljöproblemen. 

Tack! Men sen kommer ju det värsta, tänk om det är jag som typ orsakar den dåliga stämningen :( blir som att jag lägger all skit på mig i slutändan. 

Om du på allvar har de tankarna, så sök hjälp. 

Nej precis! Men känns väldigt konstigt bara att uppleva detta då jag inte alls är van med det. 

Byt jobb skulle jag säga! Vad du än gör kommer det inte bli bättre och de ansvariga verkar ju inte heller bry sig när de bara påstår att du är tyst.

Jag hade också ett sådant jobb, ingen pratade med mig eller släppte in mig i samtalet och även de dagar jag försökte själv blev det ingen förändring.

Jag insåg att jag inte vill jobba på en sådan arbetsplats och bytte jobb. Från ett annat jobb var jag van att det kom in nya personer och gjorde allt för att de skulle känna dig välkomna.

Så byt jobb!

Tack! Kan sitta och ha världens utfrågning och frågesport men ingen ställer någon fråga tillbaka. 

blev det bättre då? Genom att byta jobb?

Jag jobbade på en arbetsplats med liknande erfarenhet som du..  men jag fick veta i efterhand att alla på min avdelning kände sig utfryst, inte önskvärd och lite smått hånad. Den kvinna som ibland gav mig trista och bitska kommentarer var själv utsatt för att ingen pratade med henne och var övertygad om att jag var en av dom som bar skulden...fast jag själv upplevde exakt samma sak från andra kollegor...

Så eftersom ledningen uppfattat att det är dålig stämning hos er finns del all anledning att tänka att fler upplever samma sak som du. Dvs det är inte ditt fel . 

Men tänk att om det varit så här på alla arbetsplatser du varit på, då kanske det kunde bero på dig på något sätt? men om det här är första gången så är det med största sannolikhet inte ditt fel 😀

Ja det blev mycket bättre. Har varit på många olika arbetsplatser genom åren och detta var första gången jag kände att jag varken kom in i gruppen eller ens hade någon jag tyckte om i den.
På alla andra arbetsplatser har jag kommit överens med de flesta, fått vänner och kunnat ha kul på jobbet. På den när ingen pratade var det hemskt, jag var ny och de var så tighta med varandra och släppte liksom inte in mig. Sedan kom en till ny som var supergullig mot mig och som blev insläppt i gruppen men det var redan försent, jag ville bara därifrån. Det säger så mycket om en arbetsplats när de inte vill släppa in nya.
Jag kände inte heller att det var mitt fel, jag har ju alltid blivit välkomnad på alla andra arbetsplatser jag varit på, och själv varit noga med att välkomna nya.

Kan ju mycket väl vara så att det är mig det hänger på, eftersom de diskuterar diverse ämnen utan mig (även 6 och liknande, men då helt plötsligt får jag vara med i samtalsämnet) annars är jag bara allmänt utstött 

Om alla ställen man jobbar på har en osund social dynamik så kan det vara läge att rannsaka sig själv. Men när det har funkat på tidigare arbetsplatser så är det mer troligt att felet ligger någon annanstans.

Jag gissar att du på tidigare arbetsplatser har kunnat göra en insats för att förbättra en redan okej social miljö. Och nu när din förmåga inte räcker till känns det som att det är ditt fel, fastän det egentligen ligger långt bortom ditt ansvar. 

Sant. Blir så uppstressad bara av denna situation 

Ja, det förstår jag. Att jobba på ett ställe där stämningen är dålig kan verkligen bryta ner en mentalt.

Ja, vet inte hur jag ska göra nu framöver bara, måste ju på något sätt vara mitt fel kan inte förstå att man blir total ignorerad 

Detta börjar bara bli värre. 

jag kommer in med glad Energi  och hälsar och ingen knappt hälsar tillbaka, det suckas och tjafsas om vem som ska göra vad Bland gruppen Men på ett skämtsamt sätt. Jag är alltid den som frågar om någon vill med på kaffe, skämtar med mig osv.

den enda gången någon pratat med mig är när en man frågade ut mig vad jag tyckte om 6 köp och unga tjejers som håller på med sådant.  

har även en kollega som styr över mig, hon säger Till mig öppet bland andra vad jag ska göra osv. Har försökt att sätta mig bredvid henne för att prata allmänt någon gång men hon börjar direkt hugga om något. En gång sa jag ifrån och då började många skratta. 

Sen kan någon säga ?jaha har du varit här hela dagen?? 

Det är jätte synd för mina sälj möten går jätte bra, alla kunder är så trevliga och jobbet och kollegorna ser ju att jag inte direkt är socialt inkompetent? De är inte otrevliga alla såklart men det är ju ofta såhär och varje kväll ligger jag och undrar vad det är för fel på mig. 

De Kan prata med mig om det är något inom jobbet men annars blir jag utfryst. Försöker vara aktiv men jag har heller inte behovet att sitta och diskutera massa politik och snacka massa tråkigt bara för att. 

jag har totalt tappat mig själv socialt och kommer aldrig någonsin kunna behärska mig. Något är ju fel. Vad tror dom om mig egentligen? alltså jag är absolut inte samma person på jobbet som hemma, är jätte social men nu har jag verkligen bara hoppat ner ett steg. 

och jag beter mig normalt! Det är inte så att jag aktivt går runt och ignorerar folk. Men tillslut orkar man inte.

 

En manlig kollega som har intresse för mig går runt och hånar mig och säger att jag har ett nervöst beetende, för att sedan fråga mig om tips på snygga underkläder till hans tjej. 

Frågade och brukar fråga väldigt ofta om en kollega vill följa med på kaffe men det är alltid nej. Vi kan inte alltid ta raster samtidigt oavsett men satt nästan med tårar eftersom jag försöker och även fått klagomål att jag är för tyst, försöker hela tiden och i sälj samtalen och när jag bokar möte så går det jätte bra och kunderna är Så trevliga. 

Det tycker jag att du ska ta upp med chefen om du har möjlighet. Det borde räknas som trakasserier.

Jag har haft flera olika jobb, på vissa har det varit jättebra sammanhållning medan andra har känts som om man jobbar tillsammans med ett gäng mobbare från högstadiet. Problemet är att man inte alltid vet om det går att göra stämningen bättre. På ett jobb var det en kvinna som drog ner stämningen för alla, det märktes tydligt efter att hon slutat att alla blev gladare och det var trevligare att komma till jobbet.
På ett annat jobb var det tyvärr cheferna som bidrog till den dåliga stämningen. Under första året hade vi jättebra samarbete, tyvärr upplevde många kvinnor att en av cheferna var otrevlig och slutade. Efter det var det som om cheferna satte i system att anställa jätteunga tjejer som ofta aldrig hade jobbat på något annat ställe och aldrig sa ifrån mot trakasserier. Då anmälde jag arbetsplatsen och har aldrig satt min fot där igen.

Det är synd eftersom jag faktiskt hade ett par bra manliga kollegor som gjorde sitt bästa. De fick skit för något som chefen gjort. Samtidigt kunde jag inte bara blunda för hur kvinnorna behandlades.