• Anonym (Jagochminaunder)

    Jag har lämnat men han tar inte in det

    Jag lever med en man sedan ca 1 1/2 år tillbaka. Vi har sedan tidigare en dotter som fyller 18 i år. Henne fick vi som väldigt unga och han har aldrig varit delaktig i hennes uppväxt. Han har haft ett rörigt liv och efter att han suttit inne senaste gången blev vi tillsammans igen. Så klart sa han att han var oskyldigt dömd och att han inte haft med det att göra. För mig blev han då ett projekt. Jag gjorde allt för att hjälpa honom och städa upp i hans röra som pågått hela hans liv både ekonomiskt och med fysiska ting samtidigt som jag jobbade 120% på mitt jobb. Jag gick in i en tunnel och kunde inte se klart. Allt handlade om att "rädda" honom för han är ju så snäll.... 
    Han hade precis suttit häktad I 17 månader men frikändes. Innan häktingen blev han dömd i Sverige 20 månader. Här menade han att detta räknades av från häktningstiden och att han därför inte behövde sitta dessa 20 månaderna.

    Efter 3 månader hämtar polisen jonom och han ska inställa sig för att avtjäna sina 20 månader. Livet fortsätter och även så jag att reda ut allt. Det blir för mycket för mig och jag exploderar och säger upp mig. Jag har blivit helt utmattad. Jag blir, så dumt nig, gravid under tiden han sitter inne. Har någon romantisk bild av att han är oskyldig och att han egentligen är en helt vanlig man som jag kan rädda. 
    Under min graviditet får jag upp ögonen och kan plötsligt se helt klart. Han ljuger konstant om allt. Stort som smått, hittar på saker om vår första dotters uppväxt som om han varit där? Både hon och jag är som frågetecken. Jag har även fått höra att jag och barnen inte borde vara runt honom nu då det finns dem som vill honom illa. Bara detta räckte för mitt beslut då mina barn är prio ett!!! Jag är så slut och orkar inte ens se honom mer. När han kom hem med fotboja kunde jag inte ens titta på honom. Jag har sagt att det är slut. Tagit upp lögner och de påstådda hoten mot honom samt rykten om hans enorma skulder över allt men han förnekar så klart.... 
    Oavsett så har jag sagt att jag inte vill mer och att han får hitta någonstans att bo. Nu har det gått snart en månad och han har inte ens börjat leta efter bostad. Vi hyr ett hus av hans mamma nu och jag står på kontraktet. Han är inte ens skriven här. Men jag tror inte heller att han berättat för sin mamma att det är slut. Oss i mellan är det bestämt att jag bor kvar eftersom jag har barnen. Men han letar inget nytt och pratar i "vi" form tex: Vi borde bygga detta på altanen... vi får hem jacuzzin om 2 veckor etc etc. 

    Han fattar inte att jag vill ha honom här ifrån. Detta leder till att jag är kort, sur och bitter vilket jag inte vill vara. Både jag och barnen mår dåligt av detta och jag tycker det är väldigt själviskt mot barnen att hålla sig kvar för sina eget behov och känslor.

    Jag förstår också att jag skulle insett detta redan från början. Men här är jag nu och måste reda ut detta  

    Kan någon snälla hjälpa mig hur jag ska få honom att förstå? Då menar jag att han lever i total förnekelse, som om han är i sin egen bubbla... 

  • Svar på tråden Jag har lämnat men han tar inte in det
  • Anonym (What)

    Spontant är det väl lite dumt att bo hos en kriminell, lögnaktig persons mamma och förvänta dig att HAN ska flytta?

    Sorry ts men ni verkar vara fkups båda två på helt olika sätt.

  • Anonym (Jagochminaunder)

    Hans mamma och jag har en bra relation och har alltid haft. Jag har hyrt huset av henne när han inte var med i bilden? Alltså jag har bott här innan honom utan honom 

  • Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (What) skrev 2024-05-17 08:59:11 följande:

    Spontant är det väl lite dumt att bo hos en kriminell, lögnaktig persons mamma och förvänta dig att HAN ska flytta?

    Sorry ts men ni verkar vara fkups båda två på helt olika sätt.


    Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (Jagoc­hminau­nder) Trådstartaren
    IDAG 09:17
    #2
    Hans mamma och jag har en bra relation och har alltid haft. Jag har hyrt huset av henne när han inte var med i bilden? Alltså jag har bott här innan honom utan honom
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jagochminaunder) skrev 2024-05-17 09:27:37 följande:
    Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (Jagoc­hminau­nder) Trådstartaren
    IDAG 09:17
    #2
    Hans mamma och jag har en bra relation och har alltid haft. Jag har hyrt huset av henne när han inte var med i bilden? Alltså jag har bott här innan honom utan honom

    Fast nu verkar det inte fungera. 


    Om ni har en bra relation vet hon väl om att ni gjort slut och att han måste flytta. Vad säger hon om det?

  • Anonym (Förälder)
    Anonym (Jagochminaunder) skrev 2024-05-17 09:17:13 följande:

    Hans mamma och jag har en bra relation och har alltid haft. Jag har hyrt huset av henne när han inte var med i bilden? Alltså jag har bott här innan honom utan honom 


    Och? En förälder ställer alltid upp på sina barn, eller oftast i vart fall. Vill du bryta så förstår du väl själv att det inte är så lämpligt att ha hans mamma som hyresvärd? Skaffa något eget istället.
  • Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (Mia) skrev 2024-05-17 09:30:22 följande:

    Fast nu verkar det inte fungera. 


    Om ni har en bra relation vet hon väl om att ni gjort slut och att han måste flytta. Vad säger hon om det?


    Jo men jag vill ge honom möjligheten att berätta för henne själv. När jag frågar om han berättat säger han Ja men om han gjort det hade hon ringt mig. Och jag skulle kunna ringa henne själv men vet inte om det är rätt att det kommer från mig först. 

    Hon blev jätte glad när vi blev tillsammans igen och jag känner på något sätt att jag sviker henne i detta. Hon är en så rar människa och därför blir det jobbigt. Men jag kan ju inte "stå ut" med hennes sons levene för att jag tycker om henne. Hon finns ju kvar som farmor och vän oavsett 
  • Anonym (Andreas)

    Att bo hos hans mamma är sämsta tänkbara ur ditt och barnens perspektiv.  Du kommer aldrig bli av med honom varken ur huset eller ur ditt liv om du bor kvar.

    Hur bra kontakt med mamman du än har är det överhuvudtaget inte försvarbart att utsätta dina barn för detta. 

    Hitta nytt boende och flytta själv. Du har också  ett ansvar och skyldighet att bevisa att det är slut och att du menar allvar. 

    Han är den som ljuger och manipulerar så hur kan du ens tro att han frivilligt lämnar bostaden? Det är naivt och väldigt ansvarslöst. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Jagochminaunder) skrev 2024-05-17 09:40:02 följande:
    Jo men jag vill ge honom möjligheten att berätta för henne själv. När jag frågar om han berättat säger han Ja men om han gjort det hade hon ringt mig. Och jag skulle kunna ringa henne själv men vet inte om det är rätt att det kommer från mig först. 

    Hon blev jätte glad när vi blev tillsammans igen och jag känner på något sätt att jag sviker henne i detta. Hon är en så rar människa och därför blir det jobbigt. Men jag kan ju inte "stå ut" med hennes sons levene för att jag tycker om henne. Hon finns ju kvar som farmor och vän oavsett 

    Sätt dina barn i fokus istället så blir beslutet lättare. 


    Du kan inte vara egoistisk och tänka på dig själv nu utan måste göra vad som krävs för dina barns skull. 


    Hur många barn har du och är han pappan till alla?

  • Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (Förälder) skrev 2024-05-17 09:38:39 följande:
    Och? En förälder ställer alltid upp på sina barn, eller oftast i vart fall. Vill du bryta så förstår du väl själv att det inte är så lämpligt att ha hans mamma som hyresvärd? Skaffa något eget istället.
    Varför ska jag flytta från mitt och barnens hem som vi haft innan han och jag hade en relation? Jag har gett honom alternativet att antingen flyttar jag eller så flyttar du och han valde att flytta då han också ansåg att detta är mitt hem från början. Men problemet är ju att han inte tar tag i det. 

    Min fråga är kanske mer om jag ska ge det lite tid till och sedan bara säga att eftersom inte du letar nytt så gör jag det. Att jag tycker det är själviskt av honom är för att detta är barnens hem och ett hem dem älskar och trivs i. Dem är trygga här. 
  • Fjäril kär

    Förlåt om jag låter krass och hård men varför kommer du med en massa ursäkter och bortförklaringar?  Är det slut måste ju du kunna stå för det? 

    Det låter som att du tycker synd om honom fast du vet att han ljuger sig blå. Är du fortfarande manipulerad av honom? 

    Du har valt att bryta upp - stå för det också . Du har ett ansvar gentemot dina barn i detta och att bara gå runt hemma och komma med ursäkter är inte att ta ansvar över din situation.  
    Se till att DU flyttar. 

  • Fjäril kär

    Har DU tagit in att det är slut? 

    Jag får känslan av att du inte riktigt förstår vidden av det beslutet? 

  • Anonym (Jagochminaunder)
    Anonym (Andreas) skrev 2024-05-17 09:43:49 följande:

    Att bo hos hans mamma är sämsta tänkbara ur ditt och barnens perspektiv.  Du kommer aldrig bli av med honom varken ur huset eller ur ditt liv om du bor kvar.

    Hur bra kontakt med mamman du än har är det överhuvudtaget inte försvarbart att utsätta dina barn för detta. 

    Hitta nytt boende och flytta själv. Du har också  ett ansvar och skyldighet att bevisa att det är slut och att du menar allvar. 

    Han är den som ljuger och manipulerar så hur kan du ens tro att han frivilligt lämnar bostaden? Det är naivt och väldigt ansvarslöst. 


    Ja det är kanske det bästa alternativet ändå. 
    Jag tycker inte jag kan vara tydligare. Men det hjälper ju inte om han inte förstår ändå
  • Anonym (Jagochminaunder)

    Nä allihop. Ni har så jävla rätt. Jag behövde en spark och sluta tycka synd om honom. Jag ska ta tag i detta idag och meddela att jag flyttar eftersom han skiter I det. 

    ❤️ tack allihop 

  • Anonym (F)

    Han fattar men vill inte låtsas om det och så länge du tillåter det så kommer han att bo kvar som en blodigel. Enda rätta är att du flyttar. Även om han inte är skriven på adressen så bor han där, och då kommer du få svårt att få ut honom. Du kan ju prova att ringa polisen och meddela att du har en oönskad person i ditt hem som vägrar gå. Vet andra som försökt det men fått beskedet att de inte kan slänga ut någon som bor där, även om de inte är folkbokförda.

  • Anonym (LB)
    Anonym (Jagochminaunder) skrev 2024-05-17 09:58:17 följande:

    Nä allihop. Ni har så jävla rätt. Jag behövde en spark och sluta tycka synd om honom. Jag ska ta tag i detta idag och meddela att jag flyttar eftersom han skiter I det. 

    ❤️ tack allihop 


    Lycka till vännen!

    Det kommer bli bra. 
  • Cathariiina

    Ja, den där karl'n kan du ju inte vara tillsammans med. Det konstiga är bara att det tog så lång tid för dig att inse det - runt 20 år???  Förvånad

    Dock tycker jag oavsett allt annat att det är du som bör söka efter en ny bostad, eftersom ni hyr av HANS MAMMA. Du kan liksom inte slänga ut honom från hans mammas hus! Jo juridiskt kanske om du står på kontraktet men inte moraliskt. Och jag gissar att han ser det likadant, att det är HANS hus eftersom det är hans mammas, och att så länge som du bor kvar där så VILL du bo med honom.

    För övrigt lär väl mamman ta sin egen sons parti om du slänger ut honom, och försöka avsluta ditt kontrakt så fort det bara går i så fall.

  • Anonym (M)

    Har du pratat med honom?

    Annars, säg till honom att du kommer prata med hans mamma om att du inte kan bo kvar (och såklart berätta varför). 
    Gör sedan just det. Mamman kommer ju få veta att det är slut och har han inte berättat på en månad och låtsas som ingenting - ja, då får det komma från dig.

    Kanske kan detta få honom att inse att du menar allvar. Kanske kan hans mamma få honom att flytta.
    Annars skall du självklart flytta för att komma ifrån honom. Vägrar han lämna huset kan du inte bli av med honom på annat sätt.

Svar på tråden Jag har lämnat men han tar inte in det