Inlägg från: Padirac |Visa alla inlägg
  • Padirac

    Israel folkmord

    nihka skrev 2024-10-11 18:39:55 följande:
    What!?!?!

    VAD sysslar de med? Avsiktligt eller misstag?
    Det ser ut att vara medvetet - IDF verkar ha identifierat FN-styrkorna som ett hot.

    www.euronews.com/my-europe/2024/10/11/eu-condemns-attack-on-un-peacekeeping-headquarters-in-lebanon

    x.com/UNIFIL_/status/1844350058734682539%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1844350058734682539%7Ctwgr%5E01126d5655efd201fd39236d4853c4ac7ab69343%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.euronews.com%2Fmy-europe%2F2024%2F10%2F11%2Feu-condemns-attack-on-un-peacekeeping-headquarters-in-lebanon
  • Padirac

    För den som är intresserad av historia finns det beskrivet här

    www.ui.se/landguiden/konflikter/israel-palestina/hur-staten-israel-kom-till/

    "Konfliktens rötter går långt tillbaka i tiden. Israel är judarnas bibliska hemland och ända sedan de fördrevs därifrån under romartiden, då området kallades Palestina, har drömmen om att återvända hållits vid liv av judar i "förskingringen" (judar som levt i andra delar av världen).


     
    Palestina erövrades av araberna på 630-talet och invånarna som på den tiden i allmänhet var kristna omvändes efterhand till islam.
     
    Från 1517 var Palestina en del av Osmanska riket (föregångare till dagens Turkiet). De flesta invånarna var araber. Nästan alla judar hade fördrivits av romarna på 100-talet efter Kristus och nu fanns få kvar, främst i Jerusalem. Hela området kallades Palestina eller Det heliga landet. Området utgjorde ingen politisk enhet och hade inga fasta gränser.
     
    Mot slutet av 1800-talet uppstod sionismen som en nationalistisk väckelserörelse bland judar i Europa. Sitt namn fick den sionistiska rörelsen efter Sions berg i Jerusalem, huvudstad i Juda rike, en av de judiska statsbildningar som fanns i området på biblisk tid.
     
    Sionismens budskap var att judarna, för att överleva som folk, åter skulle ha ett eget land. Blodiga judeförföljelser i Ryssland hade vid denna tid drivit mängder av judar på flykt, och Dreyfusaffären i Frankrike 1895 (då en judisk officer utsattes för en konspiration och dömdes för landsförräderi) visade att antisemitism (judehat) förekom även i Västeuropa.
     
    Den första sionistiska världskongressen 1897 fastslog att målet var att skapa ?ett genom offentlig rätt garanterat hem i Palestina? för det judiska folket. 1901 grundades Judiska nationalfonden, som började köpa jord i Palestina för judiska invandrares räkning.
     
    Kibbutz-socialismen
    Under det turkiska styret hade jordbruket i Palestina förfallit. En del områden som varit uppodlade hade övergivits.
     
    Tidigare hade jordarna ägts av arabiska klaner, men turkarna införde privat jordägande. Arabiska klanledare blev godsägare, som ofta själva bodde i städerna. Jordlösa bönder, fellaher, fick enligt gammal sed bo på godsen och odla jorden. När godsägare sålde jord till judiska invandrare blev situationen komplicerad. Israeler och palestinier tvistar om i vilken utsträckning marken som såldes till judiska invandrare var obrukad och obebodd.
     
    Sionisterna byggde upp ett judiskt samhällsliv i Palestina, vid sidan av det arabiska. Inom sionismen fanns olika politiska riktningar, men under tidigt 1900-tal, pionjärtiden, var vänstern stark. Historiska och religiösa argument för judarnas rätt att bo i Palestina vägde tungt för många invandrare, men sionismens pionjärer skapade dessutom en ny utopi: De ville bygga ett socialistiskt idealsamhälle, och de hoppades att det skulle bli en förebild för omvärlden. Omkring 1910 grundades den första kibbutzen, en sionistisk modell för kollektivt jordbruk.
     
    Ännu var inte ens två procent av Palestinas jord i judisk ägo. Det verkade finnas gott om utrymme i det glest befolkade landet. Den sionistiska invandringen stimulerade ekonomin, och araber från grannländerna kom till Palestina för att arbeta. Palestinska araber oroades dock av den målmedvetna judiska invandringen och försökte få turkarna att begränsa den.
     
    Arabernas enhetsdröm
    Under första världskriget såg araberna, som lytt under det turkiska väldet, en chans att frigöra sig. Arabnationalistiska stämningar växte sig starka. Storbritannien sökte arabernas stöd i kampen mot turkarna och gav löften om självständighet för olika arabiska områden. Araberna i Palestina antog att löftena också gällde för dem.
     
    Britterna erövrade Palestina 1917. I Balfourdeklarationen samma år stödde dock Storbritannien idén om ett judiskt nationalhem i Palestina men på villkor att det inte inverkade menligt på de icke-judiska samhällena i området. Balfourdeklarationen sågs som ett svek av araber både inom och utanför Palestina. Efter första världskriget krossades arabernas förhoppningar om att skapa en stark och enad arabstat i områden som frigjorts från turkarna. I stället bildades mindre, arabiska stater, där europeiska politiker bestämt gränserna och europeiska makter behöll den yttersta kontrollen.
     
    Efter första världskriget delade de allierade upp det osmanska riket emellan sig och Storbritannien fick i uppgift att styra Palestina som ett så kallat mandatområde. Beslutet bekräftades formellt 1922 av FN:s föregångare Nationernas förbund. Mandatet gav för första gången Palestina fast markerade gränser. Förutom det som i dag är Israel, Västbanken och Gazaremsan ingick även området öster om Jordanfloden i Palestina men 1921 avskildes det av britterna och utropades till emiratet Transjordanien (senare Jordanien).
     
    Palestinsk nationalism
    Då en enad arabisk nation tycktes omöjlig att förverkliga började nationalister i Palestina i stället arbeta för en självständig palestinsk stat. Det innebar inte nödvändigtvis en rent arabisk eller rent muslimsk stat. Judiska minoriteter fanns sedan gammalt i arabvärlden, och kristna araber utgjorde åtminstone en femtedel av befolkningen i Palestina vid denna tid.
     
    Araberna var politiskt splittrade, och de hade olika syn på de judiska invandrare som redan fanns i Palestina. Allmänt såg de dock sionisternas planer på en judisk stat som ett hot mot den palestinska stat de själva ville bilda.
     
    Britterna tog hänsyn till Palestina-arabernas oro och begränsade den judiska invandringen och jorduppköpen. Trots det anlades under 1920-talet allt fler judiska bosättningar.
     
    Flyktingvåg från Nazi-Tyskland
    Palestiniernas främste politiske ledare under huvuddelen av mandattiden var muftin av Jerusalem, Amin al-Husseini (mufti = muslimsk religiös ledare). Muftin kom att spela en ödesdiger roll. Han ville stärka bilden av Jerusalem som helig plats för alla världens muslimer och utpekade i samband med det judarna som fiender till islam.
     
    Amin al-Husseini odlade också kontakter med antisemiter i Europa. Europeisk antijudisk propaganda översattes till arabiska och spreds. Sedan Adolf Hitler blivit rikskansler i Tyskland 1933 ökade den judiska invandringen till Palestina kraftigt.
     
    Det arabiska missnöjet med invandringen tog sig uttryck i en revolt 1936?1939. Den riktades både mot de judiska kolonisterna och mot det brittiska styret. Storbritannien slog hårdhänt ned revolten. Amin al-Husseini, som haft en ledande roll i revolten, flydde, först till Libanon, sedan till Irak. En brittisk kommission föreslog nu för första gången att Palestina skulle delas i en arabisk och en judisk del, men både araber och judar sade nej.
     
    Andra världskriget
    Sionisternas tankar om en judisk stat fick tyngd under andra världskriget, då huvuddelen av Europas judiska befolkning mördades av nazisterna. Den tidigare muftin av Jerusalem, Amin al-Husseini, tog sig till Tyskland och ledde därifrån propaganda som nazisterna riktade till arabvärlden.
     
    I Palestina fortsatte britterna att kvotera invandringen. För att tvinga Storbritannien att öppna Palestinas gränser för judisk invandring (något som också skulle medföra att judarna kom i majoritet) började två terrorgrupper från den judiska högern, Irgun och Stern, bekämpa det brittiska styret med våld. Irgun sprängde bland annat det brittiska högkvarteret i King David Hotel i Jerusalem 1946, med över 90 dödsoffer som följd.
     
    Arabförbundet. FN:s Resolution 181
    Efter andra världskriget bildades Arabförbundet. Dess första medlemmar var Egypten, Irak, Jemen, Libanon, Saudiarabien, Syrien och Transjordanien. 1946 krävde Arabförbundet att en oberoende arabisk stat skulle bildas i Palestina. I den skulle judarna representeras enligt ett kvotsystem.
     
    I början av 1947 tillkännagav Palestinaarabernas ledande organisation att man förberedde ett gerillakrig mot en judisk stat, ifall en sådan skulle bildas. Storbritannien överlät samma år Palestinafrågan till FN.
     
    David Ben-Gurion, som skulle bli Israels förste premiärminister, framförde att Palestina borde bli en judisk stat med judar och araber i förening. FN:s generalförsamling antog resolution 181, som föreslog att Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. Den judiska staten skulle omfatta 55 procent av Palestinas yta och den arabiska staten 44 procent. Jerusalem skulle ställas under FN:s förvaltning. Bland länder som röstade för resolutionen märktes Sovjetunionen.
     
    Judarna accepterade resolutionen men det gjorde inte araberna i och utanför Palestina. Arabstaterna föreslog i stället en ?demokratisk enhetsstat?. Strider hade nu utbrutit i Palestina mellan araber och judar.
     
    I april 1948 angreps den arabiska byn Deir Yassin av Irgun och Stern. Omkring 250 araber dödades. Massakern besvarades med arabiska hämndaktioner.
     
    Staten Israel utropas och attackeras
    Den 14 maj 1948, dagen innan det brittiska styret skulle upphöra, utropade Arbetarpartiets ledare David Ben-Gurion den judiska staten Israel. Följande dag gick trupper från Egypten, Transjordanien, Syrien, Irak och Libanon samt symboliska styrkor från Saudiarabien och Jemen till angrepp.
     
    En kaotisk tid följde. Israels judar krävde att FN skulle ingripa. Säkerhetsrådet lyckades dock bara förhandla fram två korta perioder av vapenvila, som parterna utnyttjade till att stärka sina arméer. I september mördade judiska terrorister från Stern-ligan FN:s medlare i Jerusalem, svensken Folke Bernadotte.
     
    Kriget som formellt pågick till sommaren 1949 blev en framgång för Israel som drev tillbaka angriparna och utvidgade sitt territorium. När kriget var över omfattade den nya staten 77 procent av mandatet Palestinas yta. Stridshandlingarna avslutades med en rad avtal om vapenstillestånd, men någon fred slöts inte då. Egypten och Jordanien ingick senare fredsavtal med Israel ? 1979 respektive 1994.
     
    Staten Israel har fortfarande inte fastslagna och internationellt erkända gränser."
  • Padirac
    FuckGoggleAskMe skrev 2024-10-14 22:11:34 följande:
    Du menar att israelerna ska bortse från alla terrorister eller vadå? 
    Ditt svar har inget att göra med vad jag skrev om. 
    Palestinier och allierade bombarderar konstant Israel, ska israelerna svara med respekt?
    Israelerna borde lämna bosättningarna och ställa de som tagit land för att bygga outposts inför rätta.   om de nu vill kalla sig en rättstat.

    Att sedan sluta fred och komma överens om en tvåstatslösnng eller en stat med lika rättigheterför hela befolkningen är väldigt långt borta.
    FuckGoggleAskMe skrev 2024-10-22 16:49:56 följande:

    Judisk sammanställning, men citat från arabiska källor beträffande uppmaningen att lämna området. 


    https://www.jewishvirtuallibrary.org/myths-and-facts-the-refugees#e


    "The Arab States encouraged the Palestine Arabs to leave their homes temporarily in order to be out of the way of the Arab invasion armies," according to the Jordanian newspaper Filastin (February 19, 1949).


    One refugee quoted in the Jordan newspaper, Ad Difaa (September 6, 1954), said: "The Arab government told us: Get out so that we can get in. So we got out, but they did not get in."


    "The Secretary-General of the Arab League, Azzam Pasha, assured the Arab peoples that the occupation of Palestine and Tel Aviv would be as simple as a military promenade," said Habib Issa in the New York Lebanese paper, Al Hoda (June 8, 1951). "He pointed out that they were already on the frontiers and that all the millions the Jews had spent on land and economic development would be easy booty, for it would be a simple matter to throw Jews into the Mediterranean....Brotherly advice was given to the Arabs of Palestine to leave their land, homes and property and to stay temporarily in neighboring fraternal states, lest the guns of the invading Arab armies mow them down."



    Jag vet inte vad inlägget ska påtala - det är hur som höst inget som kan ha gett israelerna rätt att ta bostäder, mark och egendom från ägarna.

    Att Hamas är terrorister är väl ställt utom alla tvivel, liksom att det finns krigshökar inom Israels styre som använder krig för att skapa mer motsättningar och stärka sin egen makt till båda sidors befolknings skada.
  • Padirac
    Anonym (fi) skrev 2024-10-22 20:20:12 följande:

    Detta år (1891) är det till stor del judar från Ryssland som emigrerar efter att ha drivits ut ur landet.

    "Judarna skall hållas i schack" kräver guvernören i det som idag är den Ukrainska staden Zjytomyr.

    Fartyg ,överfulla med judar, lämnar Odessa för Jaffa.

    Väl på plats får de nyanlända judarna köpa mark av en stiftelse via billiga lån med avbetalning. Stiftelsen har i sin tur köpt marken av dess tidigare ägare och planerar att fortsätta köpa in mark för att erbjuda judar som vill flytta till Det Heliga Landet.

    .
    Inköpt mark alltså. Som de legalt äger själva.

    Så mycket för "stjäla någon annans land"


    Tror du att dessa från förtryck flyende judar köpte all mark som Israel ockupterat eller fördrivit palestinier från? 

    Att palestina var fattigt och eftersatt under det Ottomanska styret är välkänt och att palestinier sålde mark till judiska köpare från slutet av 1800-talöet är också känt.  Det i sig betdyer inte att Israelerna har rätt att ockupera land, bygga bosättningar och outposts på ockuperat land och omöjligglra för palestienier att ta sig från en del av västbanken till en annan ens om de själva äger mark då de inte kan eller får passera de vägar som israerlerna dragit tvärs över land för att binda ihop bosättningar ich outposts.

    Israel har defintigt stulit land från palestinier.
  • Padirac
    Det kan synas vara jontiga beteckningar för de som inte känner till FNs orgnisation eller ett annat språk - rapporteur kommer helt enkelt från ett annat språk, men är ett ord som finns i engelska ordböcker.

    www.oxfordlearnersdictionaries.com/definition/english/rapporteur
    rapporteur noun
     /?ræp???t??(r)/
     /?ræp??r?t??r/
    (from French, specialist)
    ?a person officially chosen by an organization to investigate a problem and report on it

    guide-humanitarian-law.org/content/article/3/special-rapporteurs/
    Special Rapporteurs on Human Rights
    Special Rapporteurs are independent experts who are responsible for monitoring specific human rights. This monitoring system was established by the United Nations (UN) Commission on Human Rights and took over by the Human Rights Council within the Special Procedures mechanism. The Commission?s mandate to establish such mechanisms was firmly recognized in the Economic and Social Council?s Resolution 1235 (XLII) of 6 June 1967, which states that ?The Commission on Human Rights may, in appropriate cases [?] make a thorough study of situations which reveal a consistent pattern of violations of human rights [?] and report, with recommendations thereon, to the Economic and Social Council.?
     
    Special Rapporteurs are appointed to examine the general human rights situation of a specific country or to study a specific thematic aspect of human rights at an international level. They are nominated pursuant to resolutions adopted by the Human Rights Council, which must then be confirmed by another resolution adopted by the UN Economic and Social Council. Their mandate is officially granted for one year, renewable each year. However, the Special Rapporteurs with thematic mandates are nominated on the basis of a three-year mandate, on average.
     
    In addition to the work of Special Rapporteurs, the UN system have created and mandated numerous international commissions of inquiry and fact-finding mission to investigate situations of serious violations of international humanitarian law and international human rights law, whether protracted or resulting from sudden events.
     
    These international investigative mechanisms have been established by various UN bodies such as the Security Council, the General Assembly, the Human Rights Council (and its predecessor the Commission of Human Rights), the Secretary-General and the High Commissioner for Human Rights. They are now seen as an essential tool in the UN?s response to such violations particularly in promoting accountability and combating impunity. The Office of the high Commission for Human Rights (OHCHR) provides guidance on methodology and international standards to such investigative bodies and serves as the repository and institutional memory of their work.
    en.wikipedia.org/wiki/United_Nations_special_rapporteur
    Appointed by the Human Rights Council of the UN, these mandate-holders act independently of governments and as such play an important role in monitoring sovereign nations and democratically elected governments and policies. The earliest such appointment was the 1980 Working Group on Enforced or Involuntary Disappearances responding to Commission on Human Rights resolution 20 (XXXVI).[5] The first special rapporteur, responsible for monitoring extrajudicial, summary or arbitrary executions, began work in 1982 following the approval of Commission on Human Rights Resolution 1982/35.[6]
     
    Rapporteurs do not receive any financial compensation for their work from the United Nations, though they receive personnel and logistical support from the Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights and are often backed by charities and corporations.
     
    Each year, rapporteurs gather together for an annual meeting in Geneva, where they discuss issues of common interest, coordinate their work and meet with a range of stakeholders, including States and civil society organizations.[7]

  • Padirac
    Vil linte FN ha demokrati?  Eller menar du att någon annan utsett denna special rapporteur?

    Varför skulle inte alla människor ha samma rätt till den högsta uppnåbara standarden av fysisk och mental hälsa?  Vilka av oss ska inte ha rätt att vara friska och må bra?

    Ska vissa männsikor begräsans till att inte få åtnjuta god fysisk hälsa och god mental hälsa?  Sja dessa människor hindras att få sjukvård, att få leva och arbeta i hälsosamma miljöer med ett sunt ledarskap och i fungerande familjer? 

    Att förhindra detta är att bygga och tillåta samhällen som utnyttjar människor, förstör deras häls aoch liv.  Vilka av alla människor ska det vara? Judar, palestirnier, muslimer, afrikaner, romer, calvinister, homosexuella, de lägsta kasten i indien, arbetare, gästarebetare, polacker, ossi'es, kazaker, kvinnor och barn som utsätts för trafficking?  

    Vilka av alla människor ska inte ha rätt till högsta uppnåbara fysiska och mentala hälsa och vilka ska ha rätt till det? 

    Du vet vilka som ville göra skillnad på människor på det sättet - som såg slaver,  judar, romer och andra männskor som mindre värda och utan rätt till de mest basala mänskliga rättigheterna, som sattes i arbetsläger till döds, som murades in i grunden på planerande semesteranläggnjngarm, som sattes i dödsläger

    Självklart har ALLA människor dessa rättigheter och det är inte utopiskt att de har dessa rättigheter även om det i vissa samhällen kan uppfattas som ett utopiskt mål och i andra samhällen ses som inte ens önskvärt. 
  • Padirac
    AndreaBD skrev 2024-11-13 09:43:02 följande:
    Jag menade att palestinierna inte jobbar mot att ha ett demokratiskt system, eller ens tror på det. De vill bara en "stark" ledare. Och det har ju varit så i flera länder, efter arab-våren (minns jag rätt där, det hette något sånt) för några år sedan, Libyen, Egypten, även Irak - man trodde att det var en demokratisk utveckling på gång, men så blev det inte alls. Vanligt folk var helt emot det, trodde det innebär västerländsk liberalism och ville helst ha ett riktigt auktoritärt system. Och det har inte vänt än. 
    Det är inte palestinier som utser special rapporteurs - det är FN som gör det som en del av arbetet för mänskliga rättigheter.

    Självklart ska FN fortsätta med sitt arbete oavsett läget och självlart har alla människor dessa rättigheter som till exempel nazisterna förvägrade olika delar av befolkningen. Allt annat än att det är universella rättigheter är absurt med en sekulär och demokratisk samhällssyn.

    Det krävs ganska mycket för att etablera en demokrati ur en diktatur.  Se på Ryssland de ville hellre ha mat i en oligarki och diktatur än att leva med umbäranden i en demokrati som ännu inte hade fungerande institutioner.  

    De tvar väl bara Tunisien som kom med en stärkt demokratri ur arabiska våren. klanstrukturer med korruption och rivalitet var för starka på andra ställen där  fungerande rättsstrukturer och samhällsinstitutioner var för svaga.

    En stor del av Israels styre är auktoritärt - framröstat av folket.  israel är inte utan skuld, bosättningar och utposter på ockuperade mark. fördrivning av de som bott och verkat där, stängda resvägar - allt supporterat och uppmuntrat av Israels styre.   

    Det är lätt att förstå den ockuperade befolkningens hat mot israel, det är också lätt att förstå att Israel behöver skydda sig mot terrorattacker. 
  • Padirac
    Mentat skrev 2024-11-13 18:39:15 följande:
    Jodå: Kina invaderade och annekterade Tibet 1950.
    Indien anföll och annekterade portugisiska Goa, Daman och Diu 1961. Indien hade också anfallit Hyderabad 1948 och annekterat det efter att de förklarat sig självständiga. Notera att dessa alla var rena anfallskrig.

    Nordvietnam erövrade och annekterade Sydvietnam som ett resultat av Vietnamkriget. Många flydde det kommunistiska styret men internationella protester existerar inte.

    Ryssland har ju de facto annekterat Sydossetien, Abchasien, Transnistrien och nu senast Luhansk, Donetsk, Zaporizhzhia och Cherson vilka inte erkänns internationellt men det ser ut som om Ryssland kan behålla stora delar av dessa erövringar.

    Mig veterligt förekom inga protester mot att Jordanien annekterade Västbanken 1950. FN:s säkerhetsråd hade inga invändningar.

    De enda annekteringar som verkar ifrågasättas är Israels: Östra Jerusalem och Golanhöjderna som erövrades i försvarskrig. Märkligt det där, att Israel så konsekvent behandlas efter en annan och strängare måttstock än andra. Det finns visst ett namn för det...
    Uppdelningen i Nord och Sydvietnam gjordes av den självständigt utropade staten efter att den franska kolonialmakten besegrats och var tänkt att gälla tills val hållits. Dessa val hölls inte och bägge delarna av Vietnam gjorde anspråk på hela den frigjorda staten.. hur det nu var så enades det delade landet och fria val fick de ändå inte.

    De ryska annekteringarna ifrågasätts och hela västvärden inklusive allierade beväpnar och stödjer Ukriana.  Israel behandlas på ett helt annat sätt än Ryssland.. Rysk ockupation och erövring ifrågasätts på ett sätt som Israels ockupation aldrig ifrågasatts.
  • Padirac
    Anonym (micke) skrev 2024-11-13 16:34:10 följande:
    1967 års gränser upphörde att existera när Israel angreps av sina tre arabiska grannländer, Syrien, Egypten och Jordanien. 6 dagarskriget.

    Västbanken har erövrats i krig och Jordanien vill INTE ha tillbaka västbanken.

    Danmark gör ju inte anspråk på Skåne och Blekinge.som vi erövrat i krig

    Cypern förlorade halva landet 1974. Inte fan gör dom räder på turkcyprioterna
    och bombarderar dom med raketer år ut och år in.
    200.000 grekcyprioter fördrevs och förlorade sina hem.
    Sverige köpte Skåne, Blekinge och Halland från Danmark år 1332 sedan Danmark skuldsatt sig till tyska fogdar för att bedriva sina krig.  

    Trots detta så anföll Danmark senare Sverige för att ta tillbaks det land de sålt. Så småning om kunde Sverige ta tillbaks det land Danmark sålt och sen erövrat.

    Gränser upphör inte att existera pga krig enligt internationell rätt. 
     
  • Padirac
    AndreaBD skrev 2024-11-15 12:50:50 följande:
    Du kan inte ens veta vad jag menade för att jag inte ens skrev tydligt vilket jag menade. Och detta eftersom det inte var tillräckligt viktigt för att ta isär det. 

    Tyvärr - rapporteur är förstås franska. Och det kan vara okej, det är ändå diplomatins språk. Jag tyckte mest det lät lustigt - kombinationen av franska och engelska. 
    För den språkintresserade finns det spännande uppgifter om franskans infytande över det engelska språket

    Triots att den gamla engelskan kansle har sitt ursprung bland de jutar,  angler och saxare som trängde undan den ursprungliga keltiskan och latin från det romerska arvet så har den moderna egelskan ett stort inflytande från just franska, 

    www.thoughtco.com/how-french-has-influenced-english-1371255

    och här

    readable.com/blog/half-of-the-english-language-is-of-french-origin/

    "The English language is a fascinating mix of words and phrases from all over the world. While it is primarily a Germanic language, it has been heavily influenced by other languages. Including French. In fact, it is estimated that up to 60% of the English vocabulary is of French origin.
     
    This is due to the Norman Conquest of England in 1066. After the conquest, the Norman French became the ruling class of England. Their language had a major influence on the English language."
Svar på tråden Israel folkmord