Extremt tandläkarrädd och bedrövliga tänder

Åh jobbigt ts! Jag är inte jätterädd för tandläkaren, men dålig ekonomi i många år gjorde att jag bara gick dit vid akuta besvär. Och tyvärr är det ju så att när det väl gör ont så har det gått ganska långt. Så jag blev av med några tänder, som tur var långt in i munnen.

För det första vill jag säga: i stort sett allt går att fixa! Det är egentligen bara en ekonomisk fråga. Kan man inte behålla sina egna tänder finns det kronor, tandstift, bryggor osv. Men som sagt är det ju en kostnadsfråga. För alla är det så att (kan ha fel om de exakta siffrorna) upp till 3000 betalar du själv, över 3000 betalar försäkringskassan 50% av beloppet och efter 15000 kr betalar de 75% av beloppet. Dyrt ändå?

Sedan har du ju problemet med rädsla. Om du vågar, ring tandläkaren och kolla om de har någon som är duktig med tandvårdsrädda.

Sedan försök gå på ett första besök för en bedömning. Då gör de ingenting, utan tittar bara och tar bilder.

Om du känner att du absolut inte klarar tandläkarbesök så kan man, om man betalar själv, bli sövd och få allt lagat och fixat på samma gång. 

Fördelen är ju att du har haft 7 år på dig att spara. 

Kontakta tandläkaren och få en bedömning. Då vet du vad som behöver göras och hur illa det är. Sedan får du ta beslut hur du vill gå vidare. 

Hur känner du med tungan att det är hål? Jag skulle ju tro att om du känner skrovligheter och ojämnheter så kan det vara tandsten du har. Hur ser det ut på och mellan tänderna?
Tandsten kan vara lite jobbigt att ta bort, särskilt om det är mycket. Men de behöver varken borra eller bedöva, de skrapar bort den och putsar.

Men jag tycker inte du ska skapa skräckscenarion i huvudet om dina tänder. Det gjorde jag, trodde jag hade tandlossning och tusen hål. Det hade jag inte, bara två som behövde dras, varav en var en visdomstand.

Så gå dit, ta med någon att hålla i handen, be om bedömning. Sedan om det visar sig vara mycket du behöver göra så gör du upp en plan med tandläkaren. Det är ju mycket möjligt att det enda du behöver är en tandstensborttagning. Pyttesmå hål behöver man inte alltid laga. 

Har du skött tänderna med borsta 2 ggr om dagen och tandtråd/tandsticka så har jag väldigt svårt att tro att du skulle ha en massa hål.

Skarpa kanter låter som tandsten.

Glipor mellan tänderna låter mer som att tandköttet dragit sig tillbaka lite, det gör att tandhalsarna syns lite mer och de är ju smalare än tänderna som sticker upp. Tillbakadraget tandkött får man om man borstar tänderna för hårt. Ingen fara om det inte är extremt mycket.

Små svarta prickar låter inte som hål, jag har också tänder med små prickar som inte är hål. 

Om du har hål så går de att laga. Om det är illa så går det att rotfylla eller ersätta tanden.

Klarar du av att bara gå dit för undersökning och röntgen?

Varit i liknande situation. Jag ringde och bokade tid och bröt ihop under samtalet.. Detta gjorde att de på eget intiativ bokade en extra lång tid till mig och var jätte gulliga mot mig. Fick en bra upplevelse. Och de sa att det inte var något fel på mina tänder utan allt såg bra ut. 

Jag har haft en kollega som hade förfärliga tänder pga psykisk ohälsa, ångest och dålig ekonomi. Till sist tog han tag i det och då fick en mängd tänder dras ut och han hade sen löständer i väntan på att ha råd med helrenoveringen.

Han blev en helt annan mindre blyg och mer positiv person bara med löständerna, när folk inte längre studsade tillbaka så fort han öppnade munnen.
För det såg verkligen äckligt ut med gulbruna stumpar som en orch ur Sagan om ringen, och hans andedräkt kunde fälla en oxe.

Din tandläkarskräck har du cementerat, förmodligen byggd på upplevelser långt tillbaka. Det är andra tider nu, att gå till tandläkaren kan vara ett rent nöje. I dag är yngre tandläkare välutbildade, de har modern kunskap tekniskt och medicinskt och dessutom har de läst psykologi. Min tandläkare är mycket slagfärdig och humoristisk, jag brukar småle när jag går därifrån. Sen är han lite dyr, inte så skrattretande, men värd varje krona med sitt mjuka handlag.                                                                                                                                                  Jag gjorde ett lite större ingrepp för ett tag sen; under tiden höll han regelrätt läxförhör, svensk historia. Mycket klok strategi, det distraherade från ingreppet. Jag kunde också svara nödtorftigt mellan sköljningarna. Så kan det vara hos tandläkarn, försök att tänka på att det är inte som det var förr. Man kan till och med se fram emot besöken förutsatt att man trivs med tandläkaren. Gör man inte det så kan man byta.