• Anonym (Slutar)

    Hämnden är ljuv

    Eller egentligen kanske inte hämnd. Kanske mera upprättelse. Eller bara självbevarelsedrift. Eller ett eget val.

    Har efter tre år sagt upp mig. Tre år där jag givit så mycket till arbetsgivaren, varit oerhört engagerad, utfört mitt arbete hundraprocentig och mer därtill, skänkt en massa obetald övertid och inte fått något tillbaka. 


    På medarbetarsamtalen har jag fått full pott på allt, chefen har haft svårt att komma med vad jag kan göra bättre. 


    Min position på företaget är speciell , av 70 anställda är det bara jag som har de här uppgifterna och ingen annan kan göra det jag gör. Nu får de leta efter någon annan som förhoppningsvis får allt att funka.

    Fick 1% i löneförhöjning första året och 1,3 % nu. Skamligt. Har inga andra löneförmåner eller fördelar. Fick nog nu i våras, sökte nytt jobb som jag fick. Så otroligt skönt att sluta. Så skön känsla att se desperationen i chefens ögon när jag sa upp mig.

    Har jobbat utan knappt någon feedback eller någonsin få beröm för ett väl utfört arbete. Är väldigt självgående och besvärar i princip aldrig chefen. Chefen håller allas löner nere, folk säger upp sig lite då och då. De flesta går hyffsat bra att ersätta men den som kommer efter mig kommer ha lång inlärningstid innan det rullar på. I sämsta fall får inte nästa person ihop det.

    Så ja, lite hämndkänsla har jag. Chefen kan sitta där och slita sitt hår och ångra att han är så vansinnigt snål.

  • Svar på tråden Hämnden är ljuv
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Blev inte riktigt så)

    Känner igen känslan och den där förhoppningen om att det nu ska märkas allt jag gjorde.
    Jag var spindeln i nätet i många projekt, projektdeltagare kom och gick, projektledare flyttades runt. Jag var kvar som projektsamordnare. Det var jag som såg till att projekten var bemannade med rätt kompetens. Chefer hade inte den personkännedom som jag skaffat mig. Tröttnade också efter dålig löneutveckling och sa upp mig. Men det blev inte det kaos som jag väntat mig, andra steppade upp och efter någon månad fungerade allt igen. Jag var inte så oersättlig som jag trodde, en nyttig insikt.

  • Anonym (Va?)

    Jag har svårt för hämndlystna personer, och personer som är illvilliga.
    Var glad för det nya jobbet istället väl?

  • Anonym (X)
    Anonym (Va?) skrev 2024-05-15 05:37:05 följande:

    Jag har svårt för hämndlystna personer, och personer som är illvilliga.
    Var glad för det nya jobbet istället väl?


    Var ser du illvilja?
  • klyban
    Anonym (Slutar) skrev 2024-05-14 22:24:22 följande:
    Hämnden är ljuv

    Eller egentligen kanske inte hämnd. Kanske mera upprättelse. Eller bara självbevarelsedrift. Eller ett eget val.

    Har efter tre år sagt upp mig. Tre år där jag givit så mycket till arbetsgivaren, varit oerhört engagerad, utfört mitt arbete hundraprocentig och mer därtill, skänkt en massa obetald övertid och inte fått något tillbaka. 


    På medarbetarsamtalen har jag fått full pott på allt, chefen har haft svårt att komma med vad jag kan göra bättre. 


    Min position på företaget är speciell , av 70 anställda är det bara jag som har de här uppgifterna och ingen annan kan göra det jag gör. Nu får de leta efter någon annan som förhoppningsvis får allt att funka.

    Fick 1% i löneförhöjning första året och 1,3 % nu. Skamligt. Har inga andra löneförmåner eller fördelar. Fick nog nu i våras, sökte nytt jobb som jag fick. Så otroligt skönt att sluta. Så skön känsla att se desperationen i chefens ögon när jag sa upp mig.

    Har jobbat utan knappt någon feedback eller någonsin få beröm för ett väl utfört arbete. Är väldigt självgående och besvärar i princip aldrig chefen. Chefen håller allas löner nere, folk säger upp sig lite då och då. De flesta går hyffsat bra att ersätta men den som kommer efter mig kommer ha lång inlärningstid innan det rullar på. I sämsta fall får inte nästa person ihop det.

    Så ja, lite hämndkänsla har jag. Chefen kan sitta där och slita sitt hår och ångra att han är så vansinnigt snål.


    Välkommen till arbetslivet, uppskattning är det som ofta hamnar i baksätet.
    Dock får jag hålla med om löneförhöjningen var lite skral senast.


     


    Och ett gott råd till nästa arbetsgivare, det är att kommunicera lite mer.
    Som tex att du vill ha lite uppskattning.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
  • Anonym (Mimmi)
    klyban skrev 2024-05-15 07:04:53 följande:

    Välkommen till arbetslivet, uppskattning är det som ofta hamnar i baksätet.
    Dock får jag hålla med om löneförhöjningen var lite skral senast.


     


    Och ett gott råd till nästa arbetsgivare, det är att kommunicera lite mer.
    Som tex att du vill ha lite uppskattning.


    Det funkar inte alltid så. På min förra arbetsplats sa chefen uttryckligen att här kommer du inte få höra nåt bra. Bara när du gör nåt dåligt. 


    Finns många chefer som är idioter. 


    mMen till TS. Jag gjorde samma sak. Jag sa upp mig efter år av dåligt bemötande osv och jag vet att dom har folk nu som säger upp sig, är hemma flera ggr i månaden o jobbar mkt sämre än mig. Kan bara hoppas att dom innerst inne ångrar sig att dom inte behandlade mig bra 

  • fornminne

    Ett bra tips är att sluta slå knut på sig själv om man inte får något för det. Då slipper man bli utnyttjad och man kanske inte känner samma behov av att säga upp sig.

    Ett tag kan man absolut ge allt, men märker man att det inte ger utdelning kan man skruva ner. Varför anstränga sig jättemycket om man inte får något tillbaka? Varför jobba övertid gratis t ex? Idiotiskt.

    Jag säger inte att man ska göra ett dåligt jobb, men man kan sänka kraven och ambitionerna. Blir verksamheten lidande är det chefens problem. Har man så krävande arbetsuppgifter att det är svårt att dra ner på tempo eller engagemang, får man antingen knalla in till chefen och kräva högre ersättning och / eller arbetslättnad. Eller så är det kanske läge att säga upp sig.

    Nyckeln är att se till att situationen blir arbetsgivarens problem. Så länge personal går in och täcker upp och räddar cheferna hela tiden - t ex genom att jobba övertid gratis - kommer ingen förändring att ske.

  • Mandel

    Någon gång i livet hittar man förmodligen rätt chef. Jag tror att jag har gjort det nu.
    Jag har på alla mina tidigare arbetsplatser alltid varit en uppskattad kollega och den där anställda som man kan ge mer och mer arbetsuppgifter även om de egentligen inte är i närheten av det jag anställdes för.
    Alla andra med samma uppgifter som mig har alltid haft fullt upp och jag har oftast haft det otroligt lugnt då jag är väldigt effektiv och strukturerad.
    Har aldrig fått några bra löneökningar utan bara mer uppgifter och alltid utfört alla uppgifter galant!

    Mitt förra jobb var galet stressigt och en ännu galnare psykisk miljö att jobba i. Där ansåg man sig ha rätten att skälla, ja verkligen skälla ut och ifrågasätta anställda. Nedvärdera och trycka ned för att sedan låtsas som att det regnade minutrarna efteråt. Har aldrig någonsin känt mig så usel som på det stället. Fick massa extra uppgifter och blev så klart alltid ifrågasatt varför jag inte hade gjort dem och när jag sa att jag gjort de som var viktigare så var inte det bra och lade jag då de viktiga åt sidan för att göra det "mindre" viktiga så blev jag ifrågasatt varför jag inte hunnit med det viktiga...
    Klagade över den galna stressen och pressen, men man lyssnade inte så jag letade nytt jobb och sade upp mig. DÅ anställde man 2st på min tjänst...

    Mitt nya jobb innebär först och främst några tusen mer i lön, en otrolig frihet kring arbetstider (mot tidigare spikade tider 5 dagar i veckan året om- det finns alltid jobb att göra så stänga tidigare dagen innan julafton var otänkbart! Och självklart låsta semesterveckor), 7 veckors semester, arbetstidsförkortning, klämdagar.
    Och för första gången någonsin så fick jag extra lönepåslag just pga att jag är så effektiv, hjälpsam och en glädjespridare!


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • klyban
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-05-15 07:35:34 följande:

    Det funkar inte alltid så. På min förra arbetsplats sa chefen uttryckligen att här kommer du inte få höra nåt bra. Bara när du gör nåt dåligt. 


    Finns många chefer som är idioter. 


    mMen till TS. Jag gjorde samma sak. Jag sa upp mig efter år av dåligt bemötande osv och jag vet att dom har folk nu som säger upp sig, är hemma flera ggr i månaden o jobbar mkt sämre än mig. Kan bara hoppas att dom innerst inne ångrar sig att dom inte behandlade mig bra 


    Det är ju en klassiker den med.


    En central del av populismens livsnerv att generalisera utifrån ett eller några enstaka exempel.
Svar på tråden Hämnden är ljuv