Grejen med hijab

Det har i många kulturer och religioner funnits idéer om att klä sig modest. Att vara modest i alla avseenden kan sägas vara en del av att vara religiös. Att fasta, att klä sig speciellt, att skänka av sina ägodelar till fattiga, att inte framhäva sig. 

Sånt finns i de flesta religioner. Även inom kristendomen finns grenar som klär sig modest och i Sverige hade kvinnor förr sjal osv. Det är något som är stort inom islam, även om många muslimer klär sig västerländskt. 

Just håret verkar ju ha en väldigt attraherande funktion för många eftersom man ska täcka det. Ortodoxa judinnor har peruk över sitt riktiga hår för att dölja sitt hår. Det är nästan ännu konstigare, eftersom det ändå ser ut som hår. 

Kvinnan tige i församlingen! Är ju en kristen devis. Man ska vara tyst, titta ner på marken (inte titta någon i ögonen), klä sig sedesamt osv. Det är en del av vår egen tradition såväl som inom islam och judendomen. Glöm inte att vi har samma rötter i den judiska Torahn. 

Det lever även kvar i vanliga svenska rättegångar där kvinnor ifrågasätts om de har varit lättklädda och blivit våldtagna. Varför har du kortkort kjol? Om du inte vill bli våldtagen? En kvinna ska ju ha kjol minst till knäna och en löst sittande långärmad skjorta. Ungefär så.

Det är lika märkligt som att kvinnor i det fria landet Sverige betalar dyra pengar för att stympa sina könsorgan på klinik för att behaga männen. 

En kvinnas liv är omgärdat av regler som har sin grund i hora-madonna-komplexet. Det börjar redan i barndomen som någon skrev ovan, att små flickor inte kan vara nakna på stranden osv

Det börjar från dag 1. 

För dessa muslimska kvinnor är det inte en symbol för förtryck, utan kanske en känsla av att man gör "rätt" och att man är en hederlig anständig kvinna och liknande. Jämför med nunnor som ska vara sexuellt avhållsamma och klär sig i liknande kläder. De anses stå över vanliga kvinnor eftersom de är "finare" och bara ägnar sig åt andlighet. 

Det känns logiskt för oss, men inte för dem. Det är väl bara att acceptera att vi är olika och har olika utgångspunkt och livssyn tänker jag. 

Jag kommer aldrig vara muslim eller buddhist eller något annat heller än bara mitt vanliga jag. På samma sätt kommer de aldrig att bli som vi. Jag tror att vissa tänker att de längtar efter att bli som vi, för vi är bäst eller har mest rätt. Så är det inte, de har sina egna idéer och har ingen strävan att bli något annat än de är. 

Vissa saker kan man inte förstå 100% och det är okej. Så länge ingen försöker kringgärda mitt liv med regler och respekterar mitt sätt att leva.