Ingen av oss vågar ta steget, vad göra?

Det handlar väl självklart om HUR man lägger fram saker. Och man får så klart ha koll på om personen i fråga till att börja med är singel innan men ens försöker...

Är det på ett jobb och man sitter ett gäng kollegor så är det ju inte så svårt att slänga ur sig en allmän fråga om lunchpromenad, AW, glass i solen osv och på så vis se om den man är intresserad av hänger med och då kan man ju kanske se till att hamna bredvid och prata lite mer avslappnat.

Sedan handlar det också om att backa på ett normalt sätt om man får nobben på en direkt fråga till den man är intresserad av.
Inte tjata eller vara påstridig. Inte "råka" dyka upp här och där som kollegan är där man normalt inte tidigare brukade dyka upp osv.

Jag är väl för gammal och filterlös för att förstå problematiken. Jag är nog den som varit mest drivande i mitt dejtingliv då jag är alldeles för otålig för att sitta passiv och vänta.
Ingen minns en fegis är ett av mina motton liksom friskt kopplat hälften brunnet...

När jag har nobbat män så har jag alltid gjort det på ett respektfullt sätt - om de lagt fram det respektfullt. Jag har även tackat och talat om att jag så klart blivit smickrad och att det var stort/modigt av dem att våga fråga. För det är modigt att våga fråga på ett seriöst vis!

Hur sjutton ska folk träffa varandra om kvinnor inte vill bli "uppraggade" på något vis - inte ens gentlemannamässigt, samtidigt som de sitter och tycker att mannen är den som ska ta första steget? 

Vad är det för fel på folk?

Det är ju det du påstår. Kvinnor tycker att män ska ta första steget samtidigt som du hävdar att de inte vill bli uppraggade.

Dvs om det är som du menar så skulle inte ett endaste förhållande existera. Förhållanden existerar så du har ju fel uppenbarligen.

Det är ju inte "andra som säger" det är ju DU som påstår att kvinnor inte vill bli raggade på och att kvinnor förväntas bli raggade på. 

Känns som att du fått allt om bakfoten. 

Men alltså den här Janne Max, vad är det för filur här? Har du reflekterat över att i ALLA trådar där du medverkat i och skrivit om PRECIS DESSA åsikter (så som att män ska ta initiativet, men att de inte vill det samtidigt, att de säger dittan och dattan fram och tillbaka) så möts du ALLTID av kommentarer från i princip alla andra som motsäger dig? Varför är det så tror du? Vad för erfarenhet har du egentligen, om du säger att du "kunde blivit av med oskulden vid 26 års ålder", säger inte det dig något om att du är helt ute och cyklar i dina egna resonemang? Nej, du fortsätter om och om och om igen på samma hjulspår som ett trasigt kasettband som spelar samma låt på repeat.

Utifrån min erfarenhet så har jag stött på många tjejer som tagit initiativet, men inte för att jag varit passiv utan snarare i situationer där de velat ta för sig och visa sitt intresse. I flera fall har deras initiativ blivit grunden till mitt intresse för dem. 

Till TS: Du måste våga för att vinna! Fortune favors the brave, svårare än så är det inte. Jag säger inte att du måste ta initiativet för att du är man, nej. Jag säger att du måste ta initiativet för att du uppenbarligen tycker väldigt mycket om (eller är attraherad av) denna tjejen, och du vet inte vart hon står och hon har inte tagit initiativet själv. Ekvationen är enkel - antingen så gör du ingenting och fortsätter undra och tänka på henne, eller så tar du makten över ditt liv och faktiskt gör något åt saken! Man måste lära sig att ta för sig, och man måste lära sig att hantera att det inte alltid går så som man vill när känslorna inte är besvarade. Men om du inte frågar kommer du alltid undra. Är det värt det? Du har en potentiell möjlighet att uppleva ett äventyr med en ny person - det händer inte varje dag i livet att man hittar någon som man blir så magnetiskt dragen till.

Uppmuntrar dig till att försöka, du har inget att förlora. Oavsett vad hon säger, så är det värt det!

Det har gått ca 8 månader nu, och med konstigt läge är nog just att det gått så länge med signaler fram och tillbaka, men ingen gör något? Man får liksom känslan att jag kanske bara borde lägga ner?
Med tanke på att jag bara tänker på henne hela tiden, och hon kanske inte ens gör det om mig.  

Med lägga ner menar jag att försöka sluta tänka på henne, fokusera på kursen istället för på henne, och gå vidare och leta någon annan.

Men sluta mesa och trappa upp flörtandet lite. Det är klart inget händer om ni bara går omkring och småvänliga mot varandra. om hon inte trappar upp flörtandet för och känna av läget så måste du göra det. Om hon då ger svar så är det inte så svårt och faktiskt skicka ett meddelande eller nått och sakta glida in på andra samtalsämnen Och då fråga om hon vill ta en fika eller promenad eller liknande.

Det är så jag känner.
Sedan ska jag träffa henen på kursen varje vecka om hon skulle säga nej

Hon vet ju att jag är väldigt intresserad också.
Om hon nu skulle känna samma för mig, tror du då hon också väntar? Eller så blir det som du skriver hon kanske säger ja, men jag sedan upptäcker att hon inte känner lika starkt för mig? 

Jag vill ju inte tänka på henne ,eller ha starka känslor om det inte blir något av det hela, eller att hon inte känner samma. och jag har försökt att inte tänka på henne, men det verkar som sagt omöjligt. Jag måste nog sluta kursen om det ens ska gå, vilket jag har funderat på att göra eftersom jag inte kan sluta tänka på henne när jag ser henne där hela tiden? 

Fick höra idag av en kurskamrat att han såg henne på en dejtingsida för några veckor sedan. då betyder det alltså att hon inte känner samma för mig som jag gör?

Ja och saken är att jag håller inga dörrar öppna. Jag går och väntar på henne för att hon är den enda jag tänker på. Vilket börjar bli jobbigt, speciellt nu om hon dejtar runt andra.
jag ville veta hur det bli med henne innan jag eventuellt går vidare?

okej. Borde jag bli medlem och försöka matcha med henne där? Då får jag ju veta?

Det är inte konstigt att gilla någon och hoppas den andra gillar en tillbaka. Det konstiga är att sen inte göra något.