Är man "sträng" förälder när man har gränser för barnen?
Jag har funderat på vad som är viktigt för mig. Stått för det inför barnen och hållit på det och sen varit snällare på något annat. Mina barn har inte haft några problem med att jag/vi inte tillåtit vissa saker när vi varit mer tillåtande på annat. Det är såklart eländigt att inte få något men inte så farligt om man istället har andra fördelar.
T ex så har jag inte gett mina barn mobiltelefoner förrän de börjat mellanstadiet. De har med god marginal varit sist i klassen. Jag har velat att de ska ha en trygghet i att klara sig själva, gå hem från skolan och såna saker innan de får en telefon så att de inte hänger upp sin trygghet på den. Klart det varit många frågor av typen att alla andra får. Och jag har svarat att jag vet att alla andra har, men jag tycker såhär.
Däremot har jag uppmuntrat att de far iväg och provar saker själv. De har fått cykla iväg och handla godis själv eller ta bussen till stan före de flesta jämnåriga.
Jag har inte velat att de ska köpa godis på vardagarna men de har fått baka nästan fritt. Visst det är också socker men det håller dem sysselsatta, det innehåller inte bara konstgjorda ämnen och de lär sig något. Köket har ibland sett ut som en krigszon men med stigande ålder har de också lärt sig städa.
När de var mindre tvingade jag in en skrämfri vecka som start på alla sommarlov. De var galet sura i några dagar men sen kom kreativiteten tillbaka och de började leka med kompisar. Jag var tillgänglig för all möjlig skjuts med alla möjliga kompisar till skateparker och annat och efter en vecka hade jag inte bara fått igång mina egna ungar utan många av kompisarna också och sen kunde de variera både spel och lek resten av sommaren.
Som äldre har jag istället tvingat dem att uppvisa ett visst antal steg på sina mobiltelefoner före kl 14 på loven för att wi-fi fortsatt ska fungera i huset. Det krävs även där typ en vecka och sen går de frivilligt ut på promenad. Självklart kan de få växla in sina steg om de t ex cyklat långt eller varit ute och spelat basket med kompisarna (och då inte velat ha telefonen på sig). Jag bryr mig inte om steg utan att de är ute och gör saker.
Nu är de två äldsta myndiga och båda har sunda värderingar kring motion och skärmar. Inte så att de är väldigt restriktiva men de inser att man behöver röra på sig och inte bara kan äta skräp. De ser kopplingen mellan mat, sömn, motion och hur de mår. Sen väljer de såklart inte alltid klokt. Det gör inga tonåringar men de fattar och över tid ligger de på en vettig nivå. Jag kollar såklart inga steg längre, det kan man inte göra på myndiga unga vuxna men det behövs heller inte.