Är man "sträng" förälder när man har gränser för barnen?
Jag som förälder tänker att man ska styra där man behöver men inte där man inte behöver. För en dag kommer barnen att ha egna pengar och bo själva och då vill jag inte att de går helt bananas i någon sorts undertryckt frihetslängtan.
Första tiden på studentrum spelade jag själv dygnet runt vissa veckor och levde på glass och pizza ibland. Eftersom det inte var tillåtet hemma.
Min mor köpte kläder för hela studielånet när hon pluggade, och levde sen på havregrynsgröt och en och annan chokladbiskvi resten av tiden tills nästa utbetalning.
Min ena kompis i mellanstadiet hade som krav på sig hemma att dels leva vegetariskt (ovanligt då, den enda i tre skolklasser) och dels inte äta godis. Om hon inte åt godis på hela året fick hon en summa pengar.
Resultat: Hon åt godis ändå, smusslade och hade ångest, och ibland kastade hon i sig en varmkorv från kiosken och blev jättesjuk i magkramp. Man kan inte räkna med att ett mellanstadiebarn har viljestyrkan att hålla sig till sådana krav.
Vårt barn har haft fri skärmtid så länge han sköter skolan, och eftersom betygen har varit bra har vi inte lagt oss i det. Där har både skolan och andra föräldrar vid en viss tidpunkt haft synpunkter, men hans mentor gav sig i åttan eftersom han inte hade några problem att klara skolan med höga betyg trots spelandet.
Däremot kunde inte kompisen hålla på lika mycket eftersom han också hade flera andra mycket tidskrävande aktiviteter. Då måste man självfallet förklara att det barnet måste välja- antingen ta bort en aktivitet och ha tid för spel, eller inte spela. För att skolan måste gå först.