"Respektera att jag inte vill att ni träffas!"

Jag träffar fortfarande mitt äldsta barns farmor och farfar ,  inte så att jag bjuder hem dom på middag men att jag har ätit middag eller fikat där många gånger när jag hämtar och lämnar dottern.. Har bjudit dom på mina yngre barns kalas och dop också fast de jobbar mycket på helger och har tyvärr oftast inte kunnat komma. Har bjudit deras son (mitt ex) också.  

Det har varit lite speciellt för senaste tiden har dottern (som snart fyller 18) bott mest hos dom också eftersom de bor större och närmare hennes skola. Så då har jag ju varit där och umgåtts mycket med henne också. Mitt mellanbarn brukar också komma dit ibland på helger. Det var ganska infekterat precis efter vi hade gjort slut men det var snart 17 år sen nu , sen har det lagt sig och vi har umgåtts , även jag och mitt ex. Exet umgås förresten en del med min syster också (som vänner) , har absolut inget emot det, vi umgicks ju mycket alla tre när vi var tillsammans. 

Vet inte riktigt vad jag ska säga , allt beror väl på situationen. Hade han sagt att han inte vill att jag umgås med dom hade jag väl kanske inte gjort det men samtidigt hade det känts väldigt tråkigt. Det kanske är så att det har gått för kort tid helt enkelt? Att det kommer lägga sig sen? 

Sen har han såklart inte rätt att bestämma vem du umgås med , det är ju upp till dig om du vill lyssna på det eller inte ..