Dotter anklagad för plagiat igen

Jag jobbar som lärare i bland annat svenska.Väldigt många elever på högstadiet och gymnasiet fuskar. Så även på komvux. Säkrast är fortfarande att låta eleverna skriva med papper och penna, på plats i klassrummet. Jag kör alltid allt de skriver på dator genom ett plagiatprogram. Varför inte kontrollera din dotters novell med hjälp av ett sådant? Går bra att göra i efterhand. Boka in ett samtal med läraren om den här incidenten. Och: det FINNS elever som har en makalös talang för att skriva!

Även om plagiat inte är helt rätt ord, så kan en text vara skriven med hjälp av chatGPT. Omöjligt att kategoriskt bevisa eller motbevisa något omkring om skribenten har fått hjälp till att förbättra texten med AI. Också vanlig textbehandling kan förbättra grammatiken och ge möjlighet för att använda mer avancerade synonymer och formuleringar.

Enda sättet för läraren att betygsätta en prestation är att värdera om språket som används i texten stämmer överens med det språk som eleven annars använder i tal och skrift. Tycker läraren inte det måste det påverka bedömningen negativt, utan att läraren kan bevisa något.

Om du i vanliga fall skriver med ett väldigt grundläggande språk så förstår du nog själv att en bedömande lärare har svårt att tro på att din text plötsligt visar A-kvaliteter. Det har inget att göra med hur introvert eller tystlåten du annars är i klassrummet.

Nej, jag förstår att det var ett exempel men jag försöker få dig att förstå att det inte beror på hur mycket man pratar i klassrummet i vanliga fall. Många elever visar helt olika nivåer gällande muntlig och skriftlig förmåga. Det är inget konstigt eller misstänkt med det utan tvärtom väldigt vanligt och något som lärare är välbekanta med.

Dottern har gått där ungefär ett halvår, sedan höstlovet misstänker jag. Håller med om att det är märkligt om hon då inte lyckats visa lika goda skriftliga förmågor tidigare. Ts skriver att dottern har ett moget språk, men av någon anledning märks det inte lika tydligt i alla andra texter. Då är det inte konstigt att man som lärare reagerar, faktiskt. Samtidigt kan man kontrollera sin misstanke genom att se på efterkommande texter, om de håller samma nivå eller inte, eller genom att låta eleven skriva i klassrummet, just pga plagiat, AI och annat fusk. Ts vet ju med sig att dottern inte fuskat, men jag förstår varför läraren reagerar om dottern hittills inte visat sådana nivåer och plötsligt kommer med en markant avvikande text.

Lärare är människor med allt vad det innebär, men hur fel de än kan ha så är det fortfarande deras bedömning som gäller och som inte behöver försvaras, undantaget då situationer som den där läraren som uppenbart satte favoriseringsbetyg och fick sluta. Då kommer rektorn att ifrågasätta ens bedömning och då bör man gå med på att diskutera orsakerna bakom. Generellt sett är det dock som sagt inget krav att man behöver rättfärdiga sin bedömning.

Ts skriver själv att dottern inte visat samma kvaliteter i andra skriftliga uppgifter så jag utgår från den informationen.

Nu är det ju inte så det går till heller. Novellskrivning förekommer i åk 8 och man har hela tre år på sig att visa sina förmågor. Detta är en enda uppgift bland många andra och ingen normalt funtad lärare skulle sänka betyget pga det. Faktum är att man då inte alls har förstått hur betygssättning går till och begår vad många nog skulle kalla grovt tjänstefel. Dessutom är det först i åk 9 som betygen verkligen räknas och då beror det på om eleven under sina år lyckats uppvisa goda förmågor eller inte, men det brukar vara just under sista året som man brukar ha utvecklats mest. Även om man bara skulle se till betygen i åk 8 så är det fortfarande så att en enda uppgift inte kan sänka omdömet.

För att svara på din andra fråga först; nej, man sätter inte kursbetyg förrän sista terminen i åk 9. Fram till dess ska det vara en bedömning av hur väl elevens förmågor uppfyller de kunskapskraven. Det innebär att man vanligen får ganska låga resultat första året, men i takt med att man utvecklas så bör det också avspegla sig i betygen. Det är alltså hela tiden åk 9:s kunskapskriterier man bedömer gentemot.

Här är det jag läste som verkar antyda att det är skillnad mellan olika uppgifter:Jo, men det blir ju mycket tydligare i berättelseskrivande.

Det här gäller inte bara lärare, utan många yrken. Skulle man, om t.ex. en läkare ställer en diagnos eller skriver ett intyg gå till hens chef och kräva att det ändras? Eller blanda sig in i en ingenjörs arbete? Visst, du kan kräva en "second opinion", men i regel inte på samma ställe, utan då måste man söka sig någon annanstans. Det är samma sak med lärare. Varför skulle det vara annorunda där?

Skulle du fråga en läkare hur exakt han har kommit fram till sin diagnos?

Iofs, FRÅGA kan man ju läraren också. Det verkar dock som om TS absolut vill undvika det. Och det förstår jag inte alls. Hon kommer nämligen ingen vart utan att få veta vad läraren själv säger om det. 

Och läraren kommer säkert att motivera det. Om föräldern förstår det. Det är samma sak med läkaren. Läkaren kan förklara mycket, men många patienter skulle inte förstå det så bra. 

Förresten så har jag själv fått tjata och tjata för att få diagnos på papper med detaljer. Det var INTE lätt att få det. 

Jag har dock varit med om - under mitt FÖRSTA år som lärare att föräldrar har krävt att de ville se att jag skriver ner frånvaron. Sånt är helt åt helvete! För det första så behöver man ju inte göra det - bara man fyller i det sedan (då fortfarande på listor).  Sedan krävde hon att få vara med på lektion och avbröt mig med någon oviktig kommentar. Just det här första året - jag vet inte om de satsade på just mig för att jag var ny i jobbet - föräldrar skrek i telefon (inte konstigt att båda söner också skrek på läraren). 

Jag har sett hur en kollega har råkat ut för en mamma som inte tänkte ta ansvar när sonen hade kallat fröken för h....... Det var lärarens problem och ansvar, tyckte hon. Själv har jag varit med två föräldrar (olika familjer och tillfällen) som kom in i klassrummet för att UNDER LEKTION bråka med en av deras barns klasskamrater över nån konflikt som de hade haft. "Du kallar inte min dotter för lögnare!"  

Och så är ni förvånade om ingen vill bli lärare längre???

Jag skulle gå till en annan läkare. Men jag märker att det inte går att jämföra det rakt av. 

Ja, jag förstår. Min poäng var egentligen: Om man har studerat på högskolan i fem år, så är det inte okej om folk som inte har gjort, tror att de vet lika bra. Dvs. föräldrar. Och de vet inte lika bra. Självklart har föräldrarna också en kompentens - iom att de känner sitt barn bättre än vad läraren gör. Det händer dock då att de inte är helt realistiska . 

Mina elever kan också komma till mig och säga att t.ex. den här uppgiften inte passar dem så bra, och kan de göra si och så istället. Och jag brukar vara väldigt öppen för förslag som kommer ifrån eleverna. Och självklart om jag har räknat ihop poäng fel. Förra gången hade jag räknat 10 poäng för liten, och då ändrade jag förstås betyget. Självklart.

Men när man nu har skrivit något och läraren säger att det inte har gått rätt till, elller att det inte uppfyller kraven för det betyget som eleven vill ha - då är det en bedömning som man har gjort som den specialisten som man är. Diskutera kan man göra INNAN.  

Samma sak med läkare också oftast. Sina synpunkter kan man framföra i samtalet, men om man sedan inte håller med om hans sammanlagda bedömning, brukar man väl inte bråka och säga att läkaren har fel?. Nej, där har jag faktiskt aldrig sagt emot. Det har dock hänt att jag har sökt second opinion. 

Behöver inte alls vara elitistisk. Jag skulle ALDRIG säga till t.ex. en frisör att det inte är någon konst att klippa hår och att jag klipper mina barn själv och det går så bra så. Så gör man bara inte. Andra sidan är att man också oftast skulle göra bort sig, eftersom "specialisten" ändå vet bättre. 

Ditt exempel är ett typisk exempel på DETALJER som man självklart kan veta bättre än specialisten i många yrken. Jag har varit med om att elever har vetat ord som jag inte kände till och jag hade t.o.m. en som fick till uttalet på svåra ord på engelska snabbare än vad jag kunde. Han uttalade dem rätt och jag uttalade dem förstås också rätt, men han var snabbare.

Det hör absolut till läraryrket, att uppmuntra eleverna, så om elever kommer på något som jag skulle ha missat, så får de beröm för det. Och det händer förstås också att jag får en fråga som jag inte kan svara på (så bra) på raken och att jag ber att få återkomma. 

Om du ser det så, så haltar ju alla exempel. Det är ju aldrig exakt samma situation. 

Men egentligen, så har ju hela den här diskussionen fel fokus. Den är ju INTE utriktad på att lösa problemet för tjejen. Jag är säker på att allt som krävs är att prata med läraren. Tjejen kan väl skriva något i skolan och visa att hon kan skriva på den nivån. Kan inte tänka mig att någon lärare skulle säga nej till det.

Jo, det var precis det jag menade - jag tror jag skrev det tidigare - med att eleverna oftast ändå vet att de inte har gett den läraren hela informationen. Hade de sagt ärligt, vad uppgiften var och vad läraren tyckte de hade missat där, så hade hen säkert inte bara sagt att det ser bra ut. 

Visst, det är aldrig bra att bara haffa en annan lärare. I regel, om en elev klagar till sina föräldrar att läraren är taskig med betyget, så hade de kunnat komma fram till ett sätt att lösa det, tillsammans med läraren. Jag hade ett misstänkt fall i 9:an och eleven erbjöd sig skriva något på lektionen. Oftast föreslår man ju också något som lärare. TS ger oss antagligen inte heller hela historien. Om TS har pratat med läraren, om läraren har erbjudit eleven att skriva något liknande på lektion? Varför finns inte sånt med? För att man vill att det ska låta som om läraren bara är taskig?