Nu är det ju ganska stor skillnad på barn med ätstörningar och bortskämda ungar som är vana vid att få vad de vill om de bara tjatar eller tjurar en stund.
Jag tror att alla i tråden är överens om att barn med ätstörningar och matallergier m.m ska få särskild kost men såsom jag uppfattar TS ställer hen sig frågande till att barn överlag blivit mer bortskämda och att det överlag är ett jäkla daltande. Vilket jag helt håller med om.
Självklart ska barn få vara barn och få ta plats och få utvecklas till de unika individer som de är. Men det är skillnad på att få vara barn och bli bortskämda och kunna styra och ställa i hemmet och i skolan via dåligt beteende. Barn mår behöver gränser och riktlinjer för vad som är okej och inte okej. Alla människor, speciellt barn mår bra av gränssättning och att inte få som man vill konstant, speciellt inte på grund av att man betett sig illa.
Alltså jag fattar inte varför en värld där man kör över barn och lär barn att deras åsikter inte räknas alls verkar vara bättre för TS och många av er.
Det verkar ju som den värld ni växte upp i har gjort er till hårda, bittra vuxna i behov av att bli åtlydda. Det tyder ju på att den uppfostran ni fick knappast gav god effekt heller.
Och ang mat, jo, som vuxen har man fasen önskekost jämfört med barn. Jag kan köpa min egen mat, jag kan välja. Jag tar med mat till jobbet som jag gillar. Jag får ta fram ketchupen ur kylen och ha på maten om jag vill.
Varför skulle folk säga så bara för att det låter bra, på vilket sätt låter det bra att säga att dagens barn är ouppfostrade?
Mina åsikter om att det finns en slapp uppfostran idag baseras på mina vänner och bekantas berättelser från arbeten inom förskola och skola där de vittnar om en markant förändring där de upplever att en stor del av deras arbete börjar gå ut på att fostra barn istället för att lära dem det de är där för att lära sig. Jag ser också stora skillnader bland släktingars och vänners barn där uppfostran skiljer sig brutalt och vissa ungar i princip inte har några begränsningar och är bortskämda att jag helt ärligt kan känna mig obekväm i vissa sammanhang. En hundvalp får behandlas som en leksak utan att föräldrarna säger till, en unge får stå och skrika och gapa och störa utan att den får en tillsägelse och en annan får ta med sig hela godisskålen och slicka i sig halva bunken utan att någon markerar.
Gissningsvis har vi för mycket på våra bord i dagens samhälle, med stigande stress, psykisk ohälsa och utmattningssyndrom orkar inte dagens föräldrar också uppfostra sina barn till beteenden som jag själv upplever som grundläggande.
Ja, det är klart att det alltid funnits ungar i olika former och med olika uppförande. Det har alltid funnits ADHD och diverse NpF-diagnoser. Att du hade klasskompisar som bråkade på rasterna eller var otrevliga på 80/90-talet och ser det som att ungar alltid har varit likadana tar inte bort lärares och förskolelärare som arbetat i branschen långt längre än du levt upplevelser av att barnens attityder och beteenden förändrats.
Självklart förändras beteenden och attityder över tid. Självklart förändras föräldrars uppfostran och inställningen till barn över tid. Självklart förändras samhället över tid. I mina öron låter det konstigare att barn uppvuxna på 1940-talet skulle ha samma attityder och beteenden som barn uppvuxna på 2020-talet.