Varför är många barn så ouppfostrade?

Barnen med adhd fanns förr också, men de adhd-barn som var utagerande gick i obs-klass eller satt på hem för vanartiga, så du hade dem inte i din klass, och de adhd-barn som inte var utagerande fick därmed lugn och ro och klarade skolsituationen bättre, alternativt stämplades som svagbegåvade trots att de inte alls var det. 

Sen tror jag tyvärr att en del diagnosticeras felaktigt också. Ett grundproblem är att skolan inte har resurser så det räcker och barnen inte får det stöd de behöver. Med en diagnos tvingas skolan göra något. Barnet kanske egentligen inte har så stora problem att hen når till en adhd-diagnos, men det är vad som krävs för att hen ska få rätt hjälp i skolan. För hjälpen behövs ju även om problemen beror på tex en strulig hemsituation. 

Jag vet en pojke som fått önskekost i skolan. Det är en jättefin möjlighet som gjorde att han fick i sig lunch och bättre klarade av skoldagen. Att utöka vad han åt jobbade föräldrarna med i lugn och ro på hemmaplan. Det är ju mycket lättare att göra det hemma där man kan introducera en sak i taget i lugn miljö. Den här killen har svårt med koncentrationen och skolgången hade förmodligen blivit katastrof om han dessutom hade gått hungrig. 

Jag tänker att varje barn som får de anpassningar som behövs så att hen klarar skolgången är en socialbidragstagare (eller i värsta fall fängelsekund) mindre. 

Du har redan önskekost. Du är vuxen och äter vad du vill. 

Jag minns såna som dig från min skolgång. Det fanns ju några på varje skola som bara petade i maten och försökte smita iväg och slänga när ingen vuxen såg. Och så de som nästan bara åt knäckebröd eller morötter. 

Jag gick i skolan på 80-talet. Att det skulle vara ett nytt fenomen är ren b-s. Skillnaden är att idag får de här barnen i större utsträckning hjälp i skolan och deras föräldrar slipper sköta hela jobbet själva. Jag tänker på vad tufft det måste ha varit att ha ett barn som inte åt och sen som förälder få skulden för det, få höra att man hade skämt bort dem etc, när det enda man gjorde var att kämpa för att hålla barnet vid liv. :( 

Min erfarenhet är inte att ÄS-barnen beter sig illa. De satt  mest tysta och ledsna där i matsalen. Barn med ADHD beter sig heller långt ifrån alltid illa. De kan lika gärna bli tysta, inåtvända och deprimerade.