Skilja mig nu?
Du kanske behöver bara komma iväg och hitta på något själv? Har du några intressen där du åker iväg ensam? Hitta på nåt med vänner över en helg? Det kanske bara kan vara så att ni gått på varandra länge.
Annars, särbo då?
Du kanske behöver bara komma iväg och hitta på något själv? Har du några intressen där du åker iväg ensam? Hitta på nåt med vänner över en helg? Det kanske bara kan vara så att ni gått på varandra länge.
Annars, särbo då?
Hej, vi är 44 och 47 år. Det är inte så att jag inte gillar min man. Han är jättebra. Men det är som du nämner , allt detta kompromissande hela tiden. Varför få allt halvt som man vill hela tiden?
jag tänker att man kan träffas ändå kanske, som vänner , man har ju ett halvt liv ihop. men han blir så orolig så fort jag tar upp det. så jag får liksom inte prata om det ordentligt.
Känner igen mig mycket i det du skriver. Barn i ungefär samma ålder också.
Längtar att bara behöva tänka på mig själv och inte behöva kompromissa. Kompromisser behövs ju alltid i ett förhållande, bra som dåligt.
Om förhållandet bjuder på fler svackor än inte så kanske det är dags att fundera på att gå vidare.. Men det är svårt!
Bor den sur så säg ifrån?!
Säg typ jag gör väl vad jag vill, så.
Nej jag tolkar det som att ni båda är jäkligt uttråkade och borde göra något åt det.
Prata. Lyssna på varann. Stör ni er på något tänk efter vad det ens är, om det är värt det. Åk iväg tillsammans. Var ifrån varann ett tag.
Men det där om att inte kunna göra vad man vill och äta vad man vill, snälla nån. Gå ut i trädgården om ni vill, är vad ni vill, SÄG det bara rätt ut nu vill JAG göra detta o vill du glra nåt annat så gör det
är tjej om det har nån betydelse men skulle få sneryck om någon bestämde vad jag skulle äta hela tiden
Gräset är då inte alltid grönare med nån annan. Det blir en vardag där med och annat att störa sig på.