Skilja mig nu?

Anonym (Elsa) skrev 2024-04-29 21:01:41 följande:

Åh känner så igen mig.

Lever utåt sett det perfekta livet med fint hus, fin man och välartade barn. Min man är jättefin på alla vis, bra sex har vi också.

Men..

Jag känner mig så låst. Så osjälvständig. Vill kunna ha en kvällar för mig själ utan att bli ifrågasatt, kunna styra mig själv och lära mig stå på egna ben igen.

Men hur vågar man bryta? och hur kan man när man egentligen har det väldigt bra? Och man kommer förlora hans familj och vänner som man älskar?

vilsen

Om man har behov av mer egen tid och att känna sig mer självständig finns det lösningar på det. Dels får man lägga upp sitt liv på det sättet och dels tror jag att det är ett mindset. Man är ju en egen individ och måste inte vara fastklistrade vid varandra. Bara man är öppna mot varandra och kan kommunicera sina behov.

Men när man känner så här starkt som du verkar göra (och flera i tråden) handlar det väl egentligen om att man inte längre är kär i sin partner. Man vill hellre göra saker på egen hand, man börjar kanske irritera sig på skitsaker.

Kanske kan man få upp känslorna igen, testa parterapi. Eller så har tåget gått och trots att det är världens bästa man så mår man inte bra. I slutänden handlar det om att väga för- och nackdelar mot varandra.

Anonym (Sunflower)

Tue 30 Apr 2024 00:03

#23

Anonym (ML) skrev 2024-04-29 22:32:28 följande:

Problemet är just att vi har det ju egentligen väldigt bra. Ekonomin är bra, vi bor bra i villa nära havet, två bilar och så vidare. Att byta ut det bara för att slippa kompromissa är ju ganska taskigt mot både oss och barnen.
Det är naturligtvis inte maten som är det jobbiga, vi äter olika ganska ofta. Det är just den biten att man då får se till att laga två (eller i "värsta" fall flera rätter) för att göra alla nöjda.

Sen vill jag ha en vit soffa men det är helt omöjligt eftersom min man, som är "smutsig" hantverkare gärna vräker sig i soffan när han kommer hem. Stör mig oerhört. Jag å andra sidan klär av mig mina jobbkläder redan i hallen och vill ha de på en stol där men min man som avskyr när det ligger kläder framme stör ihjäl sig på mina kläder. = Ingen av oss blir nöjda.

Det du stör dig på är ju riktiga skitsaker, inget som man inte skulle kunna lösa om man bryr sig om varandra och vill den andre väl.

Nej, som jag skrev till någon annan i tråden tror jag i grunden att det handlar om att kärleken tagit slut, kanske har man inte gett den tillräcklig näring under småbarnsåren. Det är så typiskt att börja störa sig på allt möjligt när man inte längre känner de där kärlekskänslorna. Trots att det är en superbra man. Men det handlar ju egentligen inte om att han gjort något fel, utan att du tappat kärlekskänslorna för honom.

Anonym (Sunflower)

Mon 6 May 2024 09:32

#40

Linasfamilj skrev 2024-05-05 13:12:57 följande:

jag har pratat med min man, om detta kanske lite svårgreppat ämne. när Jag har analyserat det lite mer tror jag att det handlar mycket om att vi gjort en massa anpassningar med fokus på att det gemensamma ska fungera Så bra som möjligt. Men det gör i gengäld att det individuella får stå åt sidan. Nu blir barna äldre och man börjar se ett slut på ansvarsfrågan- både rent praktiskt men även ekonomiskt För någon annan. Och då har iallafall jag upptäckt att kanske jag gjorde mest uppoffringar. För allas bästa.

jag lever verkligen inte i en kuvad relation , jag åker varje år på en egen resa utan man och barn och gör saker med vänner. men jag känner nog att jag kompromissat bort mig själv I vardagen.

och det visar sig tydligast i ekonomin och fördelningen av frågorna kring barnen.

Om viljan finns tror jag absolut att du kan förändra din situation. Men det krävs ett annat mindset och att din man stöttar dig.

Du behöver bli lite mer "självisk" och det kan vara svårt, man får dåligt samvete och känner att normen är att man ska försaka sig själv för familjen. Eller så är det så att man tror att man gör saker för familjens bästa. Men hur bra blir familjelivet om man själv inte mår bra? Det är ju egentligen en förutsättning för att annat ska fungera. Lätt att man tar på sig lite offerkofta (kanske inte gäller dig).

Du känner en längtan i dig att få vara i fred och slippa kompromissa. I befintlig relation, vad innebär det rent praktiskt och vilka förändringar skulle behöva göras?

Som jag skrivit tidigare i tråden är det ju viktigt att rannsaka sig så att detta inte handlar om att man faktiskt inte älskar sin partner längre. Om det är problemet kan förvisso mer egentid vara en tillfällig lösning, men att man delar på sig är nog det bästa i förlängningen.

Skilja mig nu?

INNEHÅLL