Skilja mig nu?

Känner igen mig i det du beskriver. Jag är gift sedan länge, barnen börjar bli stora. Är egentligen inte missnöjd med min man, eller vårt äktenskap.

Bara känner att... jag inte ids mer. Att jag skulle vilja leva ensam, bestämma över mitt liv själv, inte tvingas ta en massa hänsyn hit eller dit (mer än vanligt allmänmänskligt).

Just det där - att prata tillsammans om vad man vill göra. Det blir ju ett slags kompromiss, eller diskussion, till skillnad från om jag bestämde själv vad jag vill göra, utan att ha nån som lägger sig i det. Bara det....

Jag känner inte att jag vill ha någon annan. Jag vill bara vara ensam, ha ingen.