Vad har jag gjort för fel
Min son går i fyran. När han gick i ettan började han säga att han var sjuk nästan varje morgon. Om han verkade helt frisk fick han såklart gå till skolan ändå, under protester. Ett tag var det lite bättre men sedan började det om ett tag och så har det hållit på. Oftast har det varit extra mycket när han precis varit sjuk. I fredags hade han feber och var hemma men igår söndag var han helt frisk. Idag på morgonen verkade han helt okej tills vi precis skulle gå då börjar han prata om att han är sjuk. Då säger jag till honom att han får gå till skolan och se hur det känns och om han känner sig sjuk får han prata med läraren. Då påstår han att läraren inte skulle bry sig om han är sjuk. Hela vägen till skolan är han jättearg på mig och säger att jag inte bryr mig om honom. Jag har förklarat tusen gånger att om man är riktigt sjuk stannar man hemma men om man bara har pyttelite snuva kan man vara i skolan men inget av det går in. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå och sluta anklaga mig.
Min dotter gjorde ungefär samma i den åldern, och det visade sig att hon hade tappat flera vänner och kände sig ensam och utanför. Och när vi kunde börja jobba med den delen så ville hon gå till skolan igen, och skyllde inte lika ofta på sjukdom.
Att han anklagar dig är nåt du får stå ut med, han måste få säga till dig vad han känner. Och i slutändan kanske han inte känner att du lyssnar på riktigt. Han försöker förmedla något som du missar. Att han säger att läraren inte bryr sig, kanske står för något, och nu upplever han att du inte heller bryr dig. Och han kan eller vågar inte säga vad som verkligen skaver.
Öppna upp för ett ärligt samtal: ibland känns det som att man är sjuk fast man egentligen bara inte trivs i skolan. Kan det vara så för dig?